Jag har haft mycket stor behållning av att läsa Nina Lykke. Hon är genuint rolig och påminner ibland om vår Lena Andersson i ton och tematik. I sin senaste bok går hon hårt åt bortklemade barn och föräldrar som missförstått sin uppgift. Har du läst något av Lykke?

Denna: ” Kinas kommunistiska parti hanterar obalansen genom att pumpa ut landets överskottsproduktion på världsmarknaden och därmed driva fram konkurser i de mottagarländer som inte skyddar sig i tid.” Problemet är att EU är riggat för att inte kunna skydda sig i tid. Det är väldigt bra att en kvalificerad diskussion börjar om Kinachocken. Kvartal har de senaste veckorna haft följande artiklar: # Kvartals fredagsintervju denna vecka med Pia Sandvik, vd för teknikföretagen. https://kvartal.se/fredagsintervjun/poddar/de-bygger-en-fabrik-pa-en-tredjedel-av-tiden/cG9zdDo5ODA0OA # Hannes Berggrens replik på min artikel: ”Kina är problemet – Frankrike inte lösning”. # Och min artikel ”Kinavälten krossar Europas industri”. https://kvartal.se/olawong/artiklar/kinavalten-krossar-europas-industri/cG9zdDo4MTEyMA

Det måste ändå sägas att ETR förtjänar respekt för att ha bjudit med Fredrik Hjelm till Kvartals studio. Det riskmimimeras för mycket i politiken!

Att biblioteken så ofta hamnar i centrum av samhällsdebatten trots att vi har en pågående läskris är lite paradoxalt. Men det är väl typ den enda institution som är gratis och öppen för alla.

Jag har ärligt talat ingen aning om vad kriget mot Iran kommer leda till eller om det kan försvaras moraliskt eller rättsligt. Men jag rekommenderar alla att läsa Ashkan Fardosts syn på saken. Ju fler perspektiv man tar del av, desto lättare är det att orientera sig.

Widar Anderssons perspektiv på S är nog viktigt om man verkligen ska förstå hur ett och samma parti kunde ha makten så länge i Sverige trots att vi hade fria val

Utgår från att Ringqvists brist på avståndstagande från Hjelms SD-uttalande renderade någon form av inkallelse från partistyrelsen. Nu verkar hon i alla fall ha fått en värdegrundsuppdatering.

En mångfald av starka och privatägda medier är självklart det bästa skyddet mot totalitära böjelser från politiker.

Fin Staffan-hyllning i det här avskedsavsnittet, om veckopanelens ”Ringo Starr.” På tal om Staffan: En sak som slagit mig är hur han i Veckopanelen då och då behandlas som en av paneldeltagarna. Trion tycks ibland glömma att programledarens roll är att ställa frågor som inte speglar hans åsikter utan helt enkelt behövs för att leda programmet. Det kanske betyder att frågorna i Veckopanelen berör så mycket att även medievana personer glömmer bort vad rollerna innebär. Rätta mig om jag har fel.

Här framstår det som om den ”inhyrda” moderatorn inte agerade när delar av publiken betedde sig pöbelaktigt. Varför utser man en moderator som inte gör sitt yttersta för att stävja sånt här?

Mina närmaste ligger begravda i en mindre stad 50 mil bort. Jag umgås sällan med de få vänner som bor kvar och ”åker hem” ytterst sporadiskt. Eftersom jag var endabarn är gravskötseln förvisso inget större problem; kyrkogårdsförvaltningen rensar ogräs och planterar någon blomma för någon tusenlapp om året. Samtidigt kan också jag fyllas av ett visst vemod när jag blickar framåt och inser att ingen kommer efter mig. Jag är fullt frisk (tror jag) och har förhoppningsvis många år kvar, men horisonten är inte längre oändligt långt borta. Det känns sorgligt att ingen längre kommer att veta vem Axel, Anna, Berit och Gunnar var när jag själv inte är här; Min bullrige morfar, min mysiga mormor, min excentriska mamma och trofasta pappa kommer att lämna historien för gott när ingen längre finns kvar som kan berätta om deras tid på jorden. Så länge jag finns kvar betalar dock jag gladeligen för deras sista vila. (Det här blev ju rätt deppigt så här på en fredagkväll, inser jag. Sorry!)

Väckte intervjun några nya tankar om Kina, eller saknade ni några följdfrågor/aspekter?

Det här stycket i Magnus text är särskilt intressant: ”För både Benkö och Wikforss används V-Dem för egna syften – för att stärka traditionella mediers roll respektive varna för politiska motståndare i en svensk kontext. Att Daniel Andersson i sin nya bok Lögnare – om infiltreringen av Sverigedemokraternas informationsavdelning – använder Åsa Wikforss som rättesnöre och återkommande hänvisar till henne om riskerna för okontrollerad informationsspridning, säger något om hur denna berättelse reproduceras.” Det visar på det cirkulära kretslopp som finns inom media, forskning och politik.

Senaste månaden har jag hört flera svenska mediechefer ta till brösttoner om att ”den fria journalistiken aldrig varit viktigare” och samtidigt ”aldrig mer hotad” när demokratin rullas tillbaka världen över, med utgångspunkt i V-Dems demokratiindex. Ska bli intressant att höra om dessa mediechefers tongångar nu blir lite lugnare när Henrik Höjers fria journalistik visar att det nog inte är riktigt så illa ställt i världen. Något säger mig att de kommer missa att läsa den här artikeln.

Alla med erfarenhet av hotbild och säkerhetsinsatser vet att det är bäst att inte berätta detaljer om säkerhetsarrangemangen och det kan därför vara frustrerande att få frågor om det eftersom icke-svaren tolkas som att man undanhåller något när det faktiskt kan handla om att ett svar kan kompromissa ens säkerhet. Det är så jag tolkar Teodorescu Måwes svar i 30 minuter men det utan att ha någon kunskap om hotbilden, säkerhetsarbetet och donatorn som hon har att göra med. Däremot ombads hon ju inte att redogöra för hur säkerhetsarrangemangen kring henne ser ut, utan frågorna handlade om finansieringen och varför hon inte kan berätta vem som betalar. Hon förklarade att hon inte kan svara för att det skulle kompromissa hennes säkerhet. Så ska man avkräva samma svar av SVT som av dess intervjuperson är det väl just det man ska fråga om – vem betalar och står för SVT-medarbetares säkerhet? Det var dock inte frågan presschefen fick.

Kände likadant när jag var i Prag för nått år sen. Där får man inte sälja cannabis i butik, men man för sälja nån form av Frankenstein-röka där, som jag förstår det, syntetisk cannabis sprutas på thc-fri cannabis för att då göra det lagligt. Butiker som säljer det och fula t-shirts med blad på ligger överallt. Svintråkigt. Att göra sitt rusmedel till sin personlighet känns som en dålig idé.