Gasledningen Nord Stream 2, med ryska Gazprom som huvudägare, kommer att färdigställas inom kort. Projektet är kontroversiellt.
År 2005 stod planerna för den första ledningen, Nord Stream, klara. Den ryska gasledningen skulle dras intill Gotland, inom Sveriges ekonomiska zon, vilket kräver den svenska regeringens tillstånd.
Hösten 2006 identifieras en jävsrisk med koppling till alliansregeringens stundande Nord Stream-beslut. Som styrelseledamot i svenska Vostok Nafta har den nye utrikesministern Carl Bildt tilldelats optioner i bolaget. Nord Streams huvudägare Gazprom är Vostok Naftas främsta investering.
FOI skriver 2006 att en rysk rörledning har bäring på Sveriges försvarsintressen. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) anser att den militära risken för Sverige ökar med den ryska gasledningen. Han avgår i september 2007.
Formellt ska, enligt FN:s havsrättskonvention, beslutet om Nord Stream bedömas utifrån ett miljöperspektiv. När röster höjs för att Nord Stream kan stoppas på miljömässiga grunder lyfter utrikesminister Carl Bildt fram gasledningens miljömässiga fördelar.
Hösten 2009 godkänner regeringen den ryska gasledningen. Miljöminister Andreas Carlgren poängterar att regeringen inte gjort en säkerhetspolitisk prövning kring projektet.
Carl Bildt har för denna text svarat på frågor om Nord Stream-godkännandet. Han säger att regeringen beaktade den säkerhetspolitiska aspekten och att eventuella jävsrisker hanterades i enlighet med juristernas rekommendationer i Regeringskansliet.
De som varnade för en för Sverige förhöjd säkerhetspolitisk risk tycks ha fått rätt. Det är olyckligt att alliansregeringens godkännande av Nord Stream kantades av jävsfrågor med möjlig bäring på regeringens agerande.
Ett problem för dem som nu vill reducera den säkerhetspolitiska risken i Sveriges närområde är att den första ryska ledningen, Nord Stream, redan ligger på Östersjöns botten. Det var den borgerliga regeringen som 2009 gav klartecken till att låta Nord Stream dras längs med Gotlands kust – så pass nära att Sveriges ekonomiska zon togs i anspråk. I samband med Sveriges godkännande gjorde miljöminister Andreas Carlgren en poäng av att regeringen inte hade gjort någon säkerhetspolitisk prövning av den ryska rörledningens placering.
Att regeringen tycks ha prioriterat ned säkerhetsaspekten när en rysk gasledning skulle dras inom landets ekonomiska zon ter sig naivt. Så hur gick detta till? För att förstå denna historia behöver vi gå tillbaka till valet i september 2006 när moderatledaren Fredrik Reinfeldt väljs till Sveriges statsminister och utnämner Carl Bildt till utrikesminister.
Sovjetisk strävan
Sedan länge har det funnits en rädsla för att Kreml ska göra länder beroende av rysk gas genom att monopolisera energilogistiken. Faktum är att Sovjetunionen, för att få inflytande över Västeuropa, redan på 1970-talet formulerade en utrikesstrategi med avstamp i ett energi- och transportmonopol.¹
Kremls strategi att använda gas- och energitransporter som ett påtryckningsmedel mot andra länder har sedan dess använts vid ett antal tillfällen. Estland, Georgien, Moldavien, Litauen, Belarus, Tjeckien, Ukraina – alla har de drabbats av uteblivna energileveranser som resultat när respektive land fört en politik som gått emot Rysslands intressen.²
Kreml har även velat skapa ett svenskt energiberoende. Året 1997 tydliggörs detta när president Boris Jeltsin, i sitt tal till den svenska riksdagen, slår fast att ”vi har bestämt att vi ska dra en gasledning från Ryssland till Sverige”.³ När Jeltsin samma dag träffar statsminister Göran Persson i ett enskilt möte kräver han på nytt att den ryska gasledningen ska byggas. Persson säger nej och beskriver den fortsatta dialogen: ”Då reste han [Jeltsin] sig ur stolen, höjde rösten ytterligare och gjorde klart vad som gällde. Jag ställde mig också upp, klev alldeles inpå honom och sa ’I Sverige bestämmer jag!’”. Jag såg glimten i hans öga, han tyckte att detta var roligt. Han tog mig i kavajslaget och skrek till mig att vi skulle bygga gasledningar. Jag lägger mina händer på hans axlar och upprepar än en gång att det har han inte med att göra.«4
Gazprom blir huvudsak
President Vladimir Putin efterträder Jeltsin år 2000. Att även han ska komma att fokusera på gaspolitik är väntat. Putins egen doktorsavhandling, som lades fram i slutet på 1990-talet, handlar delvis om de strategiska fördelar som kan uppnås med hjälp av Rysslands tillgång på råvaror och hur staten bör hantera dessa.5
President Putin prioriterar således att ta kontroll över landets gasbolag Gazprom, och i bolaget utnämns inom kort två nära allierade att leda verksamheten – Putins vänner vd Aleksej Miller och styrelseordförande Dmitrij Medvedev. En analytiker sammanfattar i en intervju i Dagens Nyheter den kontroll som Putin ska komma att utöva på det ryska energibolaget: ”I praktiken kontrollerar Putin Gazprom. Han fattar alla viktiga beslut om företagets strategi. För att vara politiker på så hög nivå visar han en förbluffande detaljkunskap om Gazproms affärer.”6
I början av 2000-talet börjar en ny rysk gasledning till Europa diskuteras. En betydande del av Rysslands gas som är ämnad för Västeuropa går annars via länder som Polen och Ukraina. Den tänkta gasledningen – som kommer att kallas Nord Stream – ska reducera risken att något annat land får inflytande över den ryska energitransporten.7
Året 2005 är planerna för Nord Stream klara. Affärsuppgörelsen bär signaturerna BASF (den tyska kemikoncernen) och Eon (den tyska energigruppen). Det ryska bolaget Gazprom, majoritetsägaren, står naturligtvis också med på kontraktet. Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder och Rysslands president Vladimir Putin närvarar när kontraktet skrivs på och de deklarerar unisont: ”En historisk dag.”8
Regeringens tvivel
Den tänkta gasledningen Nord Stream ska dras nära Sveriges kust intill Gotland. Dragningen av gasledningen innebär att de ryska rören kommer att ta Sveriges ekonomiska zon i anspråk, vilket kräver tillstånd från den svenska regeringen.
Nu hörs dock kritik mot planerna på en rysk gasledning i svenskt närområde.9 Och fortfarande är det Göran Persson som styr Sverige när Putin och Schröder kommer överens om Nord Stream. Persson har ju tidigare, vilket framgått av bråket med Jeltsin år 1997, varit skeptisk till rysk gas. När debatten nu drar i gång igen nästan tio år senare upprepar statsminister Persson sin kritiska hållning: ”Den som tror att det bara är att lägga ut denna gasledning, begår ett misstag […] vi kan mycket väl säga stopp och belägg. Det är ett fullt gångbart alternativ.”10
Det finns dock ett svenskt bolag som gärna ser att den ryska gasledningen blir av. Investeraren Adolf Lundin har efter Sovjets sönderfall tidigt identifierat möjligheterna i Ryssland och investerat i ryska bolag.11 En aktieportfölj har byggts upp med exponering mot rysk energi, och på 1990-talet börsnoteras Lundins ryska tillgångar.12 Bolaget ges namnet Vostok Nafta, och Gazprom utgör redan från början en viktig investering i Lundins portfölj. Cirka 35 procent av Vostok Naftas tillgångar investeras i gasbolaget,13 men med åren ska denna nivå höjas till runt 90 procent.14 Svenska Vostok Naftas värdeutveckling blir därmed avhängig av ryska Gazproms framgångar – vilket nu inkluderar färdigställandet av Nord Stream.
Carl Bildts roll
Så kommer hösten 2006. Göran Persson, som ifrågasatt Nord Stream-projektet, är inte längre statsminister. I stället är det den borgerliga alliansen som vinner valet i september och Fredrik Reinfeldt blir ny statsminister. Reinfeldts val av utrikesminister förvånar, men nyheten tas emot positivt av allmänheten. Det blir Carl Bildt som får göra comeback i politiken när han tilldelas rollen som utrikesminister. Utnämningen av Carl Bildt till statsråd blir dock inte oproblematisk. Ingen hade väntat sig detta, inte heller Bildt, som numera är aktiv i näringslivet med en rad styrelseuppdrag.15
En av de styrelser som Carl Bildt sitter i är Vostok Naftas. Att Bildt som nybliven utrikesminister skulle sitta kvar i denna styrelse, med en värdeförändring som är beroende av ryska Gazproms framgångar, är omöjligt. Bildt avsäger sig styrelseuppdraget.16
Men Carl Bildt äger även aktier för cirka en miljon kronor i bolaget.17 Och eftersom ett aktieinnehav i Vostok Nafta i förlängningen utgör ett ägande i ryska Gazprom så betyder det att Bildt, Sveriges nya utrikesminister, har ett finansiellt intresse av att det ska gå bra för Gazprom. Detta är problematiskt. Att ge tillstånd – eller inte – till Gazproms gasledning strax utanför Gotland är ett stundande beslut för den nya regeringen.
Intressen drar isär
Intressekonflikten som uppstår mot bakgrund av att en svensk utrikesminister indirekt äger aktier i Putins gasbolag tycks till en början avfärdas av Carl Bildt. För till skillnad från styrelseuppdraget, vilket Bildt avslutat direkt, avser utrikesministern att behålla sitt ägande i Vostok Nafta. Bildts pressekreterare förklarar: ”Carl Bildt har […] inga planer på att sälja [aktierna i Vostok Nafta]”.18
Men kritiken växer. Ledarsidorna i vänsterpressen fylls av invändningar. Även högerpressen är upprörd. Dagens Industri har följande rubrik på sin ledarsida: ”Sveriges utrikesminister kan inte äga rysk gas.”19 Även Bildts partikollegor ska komma att ifrågasätta situationen. Riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson (M) förklarar: ”Jordbruksministern ska inte äga aktier i företag som har med jordbruket att göra, lika lite som kulturministern ska äga aktier i TV4. Självklart gäller det också Carl Bildt och Vostok Nafta. Den här gasledningen är viktig för Gazprom och påverkar börskursen för dem och därmed Vostok Nafta.”20
Kritiken mot att en svensk utrikesminister indirekt har ägarintressen i ryska Gazprom tycks ge effekt. Efter några veckor som utrikesminister kommer meddelandet om att Bildts aktier i Vostok Nafta sålts.21
Optionerna
Aktierna är nu sålda. Men det finns ytterligare en omständighet att beakta – för Vostok Nafta har delat ut optioner till Bildt vilka kan omvandlas till aktier. Värdet på Bildts optioner uppgår till cirka fem miljoner kronor.22
Besvärande med Vostok Nafta-optionerna för den som är rädd för att Sveriges utrikesminister kan hamna i en jävsituation är att dessa löper fram till i december 2006 då de, enligt Bildts optionsprogram, kan lösas in och avyttras. Det vill säga ungefär samtidigt som Nord Stream har för avsikt att börja sondera den svenska regeringens inställning till att dra en rysk gasledning nära Sveriges kust.23
Precis som för aktierna identifieras nu en risk för jäv. Men när frågor om en möjlig intressekonflikt dyker upp antyder Bildt att han, vad gäller optionerna, är låst i sitt agerande. Så här låter det i en intervju i Aktuellt i slutet på oktober 2006:
[Aktuellt]: Kan du inte avstå från optionerna helt och hållet?
[Bildt]: Inte idag.
[Aktuellt]: Men sen?
[Bildt]: Det är inte juridiskt möjligt.
[Aktuellt]: Du kan [väl visst] avstå från att lösa in dem, eller hur?
[Bildt]: Men jag måste i alla fall lösa in dem och sedan måste jag betala skatt.24
Media ska senare kritisera Bildt för den bild han målat upp i bland annat Aktuellt,25 och menar att det visst varit möjligt för Bildt att avstå från att lösa in optionerna för att eliminera risken för jäv.26
Optioner utan avtalsstöd?
Snart uppstår en mer graverande fråga om Vostok Naftas ersättning till Carl Bildt. Fanns det avtalsstöd för de värdefulla optionerna?
När Vostok Naftas årsredovisning granskas, och specifikt det stycke som handlar om de aktuella optionerna, uppstår frågetecken. Texten i bolagets årsredovisning lyder: ”Optionerna förfaller om uppdraget som styrelseledamot upphör på styrelseledamotens egen begäran.”27 Carl Bildt avgick på egen begäran. Därmed, enligt Vostok Naftas publika information, bör Bildts optioner per automatik ha förfallit. Konsekvenserna av en ersättning utan avtalsstöd är betydande. I så fall är det möjligt att betrakta optionsinnehavet hos utrikesministern på fem miljoner kronor som en gåva från Vostok Nafta. Eller en muta.
Konstaterandet att det råder frågetecken kring Bildts optionstilldelning uppmärksammas av Expressen i slutet på december 2006 då Bildt redan löst in sina optioner. Tidningen lyckas då få tag på en kopia på optionsavtalet och gör tolkningen: ”Hade [options]avtalet från 2004 följts till punkt och pricka och utan ett särskilt ingrepp från Vostok Naftas styrelse hade Carl Bildt alltså inte fått optionerna.”28
Informationschefen på Vostok Nafta menar att Bildt ”egentligen inte [hade] rätt till dem [optionerna], men styrelsen beslutade i efterhand att han skulle få option på 15 000 aktier”.29 För TV4 hänvisar bolaget sedan till ett hemligt dokument som sägs ha möjliggjort tilldelningen av optioner till Bildt – men TV4 får inte ta del av det dokumentet.30 Och snart presenteras ytterligare en version: Vostok Nafta ska sedan tidigare ha utvecklat en praxis att låta styrelsemedlemmar få behålla sina optioner även när de på egen begäran avgår i förtid. Bolaget säger: ”Vi har behandlat Carl Bildts optioner exakt på samma sätt som i de andra fallen [när andra styrelsemedlemmar avgått i förtid]”.31
Uppgifterna som pekar på att Carl Bildt möjligtvis inte hade rätt till sina optioner gör att överåklagare Christer van der Kwast i januari 2007 beslutar att inleda en förutredning om eventuellt mutbrott.32 Efter en vecka bestämmer van der Kwast dock att ingen formell förundersökning ska göras. Expressen ifrågasätter beslutet och påpekar att den klausul, som Vostok Nafta hänvisat till, inte tillåter bolagets styrelse att ge optioner till sina egna styrelsemedlemmar (som Bildt) utan endast möjliggör tilldelning av optioner till bolagets anställda. Expressen ställer frågan men får inget svar av van der Kwast om det kan vara så att han missförstått styrelsens mandat att dela ut optioner.33
Anna Politkovskaja mördas
Till stöd för att inte inleda en mututredning har van der Kwast också dragit slutsatsen att sannolikheten är låg för att optionerna från Vostok Nafta skulle kunna påverka Carl Bildts beslutsfattande.34 Men det finns anledning att granska denna bedömning.
Dagen efter det att Bildt utnämns till utrikesminister mördas den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Politkovskaja har uppmärksammats för sin kritik av Putin och för sin rapportering av den brutala ryska krigföringen i Tjetjenien. Men hon har också varit en kritiker av Gazprom, som anklagats för att utgöra ett verktyg för Kreml att kväsa det fria ordet i Ryssland.35
Nu är Politkovskaja död och Bildt har precis blivit utrikesminister. Politkovskaja hade anledning att kritisera Gazprom på grund av att Putin använt bolaget till att kuva oberoende ryska medier. Den senare, Bildt är på väg att få en miljonersättning tack vare Gazproms verksamhet.
Inför valet har den borgerliga alliansen anklagat Göran Persson för att inte i tillräcklig utsträckning ha markerat mot bristerna i den ryska demokratin.36 Så efter mordet på Politkovskaja förväntas en skarp reaktion från Sveriges nya ledning. Bildt kommenterar händelsen å Sveriges vägnar på följande sätt: ”Det är med djup sorg och bedrövelse jag tagit mot budskapet om mordet på Anna Politkovskaja. Hennes strid för mänskliga fri- och rättigheter var en viktig del av arbetet för ett bättre Ryssland och ett bättre Europa. Jag hoppas innerligen att Rysslands myndigheter kommer att göra sitt yttersta för att gripa de ansvariga och kartlägga bakgrunden till dådet.”37
Det är inget fel på uttalandet i sig. Men med tanke på Moderaternas markering inför valet så hade delar av oppositionen väntat sig mer. I Aftonbladet uttrycks följande kritik: ”När radions Ekoredaktion nyligen frågade Carl Bildt om regeringen skulle ta upp mordet på Politkovskaja vid EU-toppmötet slingrade han sig. Det duger inte.”38
Tystnaden om Ryssland
Under hösten 2006 finns det ytterligare anledningar att uppmärksamma situationen i Ryssland när flera händelser pekar på att utvecklingen där går åt fel håll. I november 2006 förgiftas exempelvis den före detta FSB-agenten Aleksandr Litvinenko i centrala London.39
Bildts kritik av Ryssland anses dock vara förhållandevis mild, vilket Expressens PM Nilsson uppmärksammar i en ledare: ”Denna höst [2006] tar den svenske utrikesministern emot 4,8 miljoner kronor av en av Gazproms största utländska ägare, Vostok Nafta, han håller ett utrikespolitiskt linjetal där Ryssland överhuvudtaget inte nämns, han hyllar den ryska energiindustrin på en presskonferens och avfärdar seriös kritik mot den rysk-tyska gasledningen som trams.”40
Trots diskussioner om en förhöjd jävsrisk deltar Bildt i ett regeringsbeslut hösten 2006 som ger Gazprom, via dotterbolaget Peter Gaz, rätten att kartlägga sjöbotten på den svenska kontinentalsockeln i Östersjön. En för svenska försvarsintressen känslig kartläggning. Bildts pressekreterare bekräftar: ”Ja, han deltog i beslutet men det gjorde han inte ensam utan kollektivt i regeringen.”41
Nordstreamkritiker
När det nu finns tecken på att den borgerliga regeringen kan komma att förhålla sig positiv till gasledningen satsar Ryssland resurser även på att marginalisera övrig kritik.42
En känd kritiker till gasledningen är Göran Persson. I maj 2007 framkommer det att Göran Persson ska börja arbeta för PR-företaget JKL. Ersättningen är generös.43 Den nya arbetsgivaren JKL vill inte avslöja vad Perssons tänkta arbetsuppgifter kommer att bestå i men man kan ana. Nord Streams delägare Eon är storkund hos JKL. Persson har också bara någon dag före tillkännagivandet ätit middag med Gerhard Schröder – tidigare Tysklands förbundskansler men som nu, trots kritik, representerar ryska Nord Streams intressen.44
Kritiken av Perssons nya uppdrag blir omfattande. Journalisten Staffan Heimerson skriver i Aftonbladet: ”JKL leder lobbyarbetet för det tyska kraftföretaget Eon, som har stora intressen i den ryska gasledningen. […] Persson säljer sin heder.”45 Även Perssons S-kollegor är kritiska.46
Det finns dock en person som stöttar Persson: hans tidigare politiske motståndare Carl Bildt, som inte ser några problem med att Persson nu tar ett uppdrag hos ett Nord Stream-lojalt bolag: ”Det är väl bra att grabben får ett jobb. Jag lyckönskar honom.”47
Försvarets kritik
Redan i mitten på 2006 klargör Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, att den tänkta ryska rörledningen har bäring på Sveriges försvarsintressen. FOI skriver: ”Man kan utgå från att [Nord Stream] har en militär aspekt, närmare bestämt [rysk] militär bevakning av gasledningen samt utnyttjandet av infrastrukturen för militära och underrättelseändamål.”48 Även ÖB:s strategichef Jörgen Ericsson ska komma att peka på den ökade militariseringen i Sveriges närområde som rördragningen sannolikt innebär.49
Hur tacklar då Sveriges regering den militära aspekten med Nord Stream? Uppgifter pekar på att den militära aspekten beaktas endast i begränsad omfattning. Som ny utrikesminister, och ännu ägare av optioner i Vostok Nafta, klargör Carl Bildt i slutet av oktober 2006 att regeringens uppgift är att ta beslutet om gasledningen utifrån ett miljöperspektiv allena. Bildt säger då i Dagens Nyheter: ”Gasledningen som ryssarna vill dra i Östersjön ska inte ligga på svenskt vatten. Det som det kan handla om är en miljöprövning, men det är en fråga för miljöminister Andreas Carlgren.”50
Bildts statsrådskollega, försvarsminister Mikael Odenberg, kan emellertid inte låta bli att konstatera det uppenbara, och flaggar upp att den militära risken för Sverige faktiskt ökar om det läggs en rysk gasledning precis utanför Gotland: ”Det är ju så att det [gasledningen] innebär en framflyttning av vitala ryska intressen i Östersjön. Och det är ju en officiell hemlighet att en sådan ledning också kan vara en underrättelseplattform och det påverkar ju.”51 När Odenberg nu försöker lyfta försvarsfrågan i samband med Nord Stream säger dock Bildt att ”[v]i har att göra en bedömning enligt den rättsliga grund som finns [det vill säga miljöaspekten].” Reinfeldt hakar på: ”Jag tycker att vi ska vara väldigt strikta här och säga att vi ska pröva detta utifrån de internationella konventioner och den lagprövning som kan komma i fråga. Jag har i andra sammanhang markerat att det väl framför allt är miljöprövningen som vi ser som det kanske allra viktigaste.”52
Att följa internationell lag
Formellt sett har Bildt och Reinfeldt rätt. Med tanke på att den ryska gasledningen ska gå inom Sveriges ekonomiska zon (och inte inom territorialgränsen) ska beslutet om Nord Stream bedömas utifrån ett miljöperspektiv. För enligt FN:s havsrättskonvention har alla stater rätt att dra ledningar på havsbotten. I bland annat Svenska Dagbladet klargörs följande: ”Sveriges svängrum är begränsat om vi skall följa internationell lag. […] Havsrättskonventionens artikel 79 inleds med följande deklaration: ’Alla stater är berättigade att lägga undervattenskablar och ledningar på kontinentalhyllan i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.'”.53
Omtanken om miljön innebär dock att en stat ges ett relativt brett mandat att bestämma över sin egen ekonomiska zon. Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet och expert på havsrätt, upplyser om detta när han i början av 2007 skriver följande: ”Det är uppenbart att Sverige på rättslig grund kan sätta käppar i hjulet för detta projekt [Nord Stream] och till och med har rimliga chanser att vinna en internationell rättslig tvist för att stoppa det.”54 Statsvetaren och ambassadören Krister Wahlbäck ger senare på DN Debatt stöd för denna tolkning: ”Om man gör sig besväret att läsa artikel 79-80 i FN:s havsrättskonvention så ser man att andra staters rätt att lägga ut ledningar på kuststatens kontinentalsockel är försedd med en rad förbehåll.”55
När det nu börjar höjas röster för att Nord Stream kan stoppas på miljömässiga grunder uttalar sig utrikesminister Carl Bildt i miljöfrågan. I en intervju vid halvårsskiftet 2007 rapporterar Olle Lönnaeus i Sydsvenskan från en intervju med utrikesministern: ”Carl Bildt säger att han inte ser några större problem med vare sig säkerhet eller miljö [gällande Nord Stream]: ’Miljöutmaningen med oljefartygen är mycket större.’”56
Här tycks regeringens möjligheter att avvisa Nord Stream-projektet begränsas när Bildt redan uttalat sig om den ryska gasledningens miljömässiga fördelar.
Godkännandet
Hösten 2009 godkänner Sveriges regering den ryska gasledningen. Carl Bildt är inte på plats, men miljöminister Andreas Carlgren är av allt att döma belåten när regeringens besked förmedlas. I Göteborgs-Posten återfinns följande text: ”Carlgrens lovsång till gasprojektet lät innerligare än vad Nord Stream och dess ägare, det ryska maktbolaget Gazprom, brukar låta. Att Sverige kunde ha krävt att gasledningen skulle läggas på land, eller längre österut, var otänkbart sade miljöministern – och då hördes nästan applåderna från Kreml.”57
I samband med regeringens godkännande gör miljöminister Andreas Carlgren också en poäng av att regeringen inte hade gjort en säkerhetspolitisk prövning kring projektet. Ledningen går på internationellt vatten där ”man är fri att vara med vilka fartyg som helst”. SvD ställer sig undrande till att en säkerhetspolitisk prövning inte gjorts:
”Men regeringen måste väl ha fört några säkerhetspolitiska resonemang kring det här ärendet?
[Carlgren]: Nej, det skulle i själva verket ha undergrävt våra möjligheter att göra en fullständig prövning enligt svensk och internationell rätt. […]
[SvD]: Du ser inget problem med en ökad rysk militär närvaro med anledning av gasledningen?
[Carlgren]: Jag ser ingen anledning till det, och det är ändå inget jag skulle kunna väga in i vårt beslut.”58
Gotlands säkerhet
Efter regeringens godkännande färdigställs Nord Stream på några år. Har då den säkerhetspolitiska risken i Sveriges närområde påverkats av gasledningen?
Hösten 2016 kan DN rapportera att Sverige fått information om ett hot från Ryssland, vilket tycks ha en koppling till Gotland. Hotet klassas av ÖB som topphemligt och ska vara av ”synnerlig betydelse för rikets säkerhet”.59 Som svar återmilitariserar det svenska försvaret skyndsamt Gotland. I en intervju med Expressen tonar dock Carl Bildt ned situationen: ”Det är svårt att se ett hot som skulle vara riktat specifikt mot Sverige. Så viktiga är vi inte.”60 En av Sveriges främsta försvarsanalytiker, Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, tar dock Dagens Nyheters uppgifter på större allvar och säger till tidningen att risken för en framtida eskalering inte helt ska avfärdas: ”Många bedömde att det var osannolikt att Ryssland skulle annektera Krim och gå in i Ukraina, men det hände bevisligen ändå.”
Carl Bildt svarar
Carl Bildt har inför denna publicering tagit sig tid och svarat på frågor bland annat om Vostok Nafta-optionerna och alliansregeringens Nord Stream-godkännande. Regeringens Nord Stream-beslut fattades, påpekar Bildt, i enlighet med FN:s havsrättskonvention, som innebär att beslutet enligt havsrätten grundades på miljöprövningen. Den säkerhetspolitiska aspekten beaktades, och försvarsdepartementet lade sina synpunkter i beredningen av ärendet.
Det kan också tillfogas, framhåller Bildt, att andra länder såsom Finland i sitt ställningstagande om Nord Stream gjort samma bedömning som Sverige. Av viss betydelse för Gazproms värdering, anmärker Bildt, var de volymer som bolaget kunde exportera till Europa och de intäkter som kunde genereras mot bakgrund av dessa. Huruvida gasexporten gick genom rör genom Ukraina eller Östersjön var i detta avseende dock tämligen likgiltigt. Eventuella jävsrisker hanterades i enlighet med juristernas rekommendationer i Regeringskansliet.
Så svarar Carl Bildt.
Samtidigt står det klart att de som tidigt varnade för en förhöjd säkerhetspolitisk risk i Östersjöområdet tycks ha fått rätt.61 Moderaternas klargörande för Stefan Löfven att Sverige borde beakta de säkerhetspolitiska konsekvenserna av den stundande gasledningen Nord Stream 2 förefaller därför vara motiverad.62 Mot bakgrund av detta är det olyckligt att alliansregeringens godkännande av Nord Stream år 2009 kantades av jävsfrågor med möjlig bäring på regeringens agerande.
Noter
- Newnham, Oil, carrots, and sticks Russia’s energy resources as a foreign policy tool, p. 135 (Journal of Eurasian Studies 2, 2011). USA identifierade dock risken med Kremls energistrategi och svarade med att förbjuda amerikanska bolag att exportera gasledningsutrustning till Sovjetunionen. Ronald Reagans administration kommer även att sätta press på sina europeiska allierade att inte förse Sovjet med liknande utrustning (se Orban, Power, Energy, and the new Russian Imperalism, s. 1, och Downing, 1983 – The World at the Brink, s. 65).
- Se exempelvis Larsson, Rysk energimakt – korruption och säkerhetsfixering i nationens namn, s. 227ff (kap. 7: Energikranen som maktmedel), Roxburgh, The strongman, s. 255; Orban, Power, Energy, and the new Russian imperalism, s. 119; samt Lucas, The new cold war, s. xxiii.
- Ledare, ”Rysk gas? Nej tack”, Aftonbladet, 4/12-1997.
- Persson, Min väg, mina val, s. 355. Under vistelsen i Sverige försöker Jeltsin även
inleda direktförhandlingar med kungen om rysk gas. Jeltsin vinkar till sig Gazproms vd: »Det här är den svenske kungen, honom vill jag presentera dig för. Han är viktig om vi ska kunna sälja rysk naturgas till Sverige.« (Fredrikson, Jeltsin, s. 236) Även kronprinsessan Victoria kan vittna om att en gasledning verkar stå högt på den ryska agendan under Jeltsins besök: »Jeltsin rörde sig som en fjärrstyrd robot med trötta batterier, [och under lunchen stirrar] han rakt fram, som om han försökte komma underfund med var han var. Och varför. Plötsligt fick han liv och slog näven i bordet så att porslinet klirrade samtidigt som han utropade med hög stämma. ”Gas!” Alla tittade förskräckt på honom. ”Gas!” röt han ännu högre.« (Lindqvist, Blå tummen, s. 214f.) - Även om avhandlingen har beskyllts för att vara spökskriven (och dessutom kan delar ha kopierats från en amerikansk lärobok från 80-talet utan ordentliga källhänvisningar – se Myers, The New Tsar, s. 115) så är det sannolikt att Putin bejakar avhandlingens slutsatser om de strategiska fördelarna av råvaror när det kommer till mellanstatliga frågor såsom export (Larsson, Rysk energimakt – korruption och säkerhetsfixering i nationens namn, s. 166ff).
- Miller, Power and Money in Resurgent Russia, s. 48ff, och Aale, Aftenposten, Gasen politiskt vapen för Putin, DN, 17/11-2006.
- Orban, Power, Energy, and the new Russian imperalism, s. 76 & s. 117.
- Lönneaus, Sverige kan inte stoppa rysk gas, Sydsvenskan, 5/11-2006.
- Se exempelvis Wahlbäck, ”Stoppa ryska gasledningen som hotar Östersjöns hälsa”,
DN Debatt, 31/7-2006. - Lindstedt, VA Profil [Göran Persson], Veckans Affärer, #33, 2006. Även i andra intervjuer under sommaren 2006 uttrycker Persson tveksamhet till att tillåta en rysk gasledning i Östersjön. På ett besök i Visby säger statsministern exempelvis: »När [den ryska ansökan om att lägga en gasledning i Östersjön] kommer ska vi titta närmare på effekterna på miljön men det är av yttersta vikt att vi noga följer denna fråga.« (Dahlgren, Vindkraft ska få centrum på Gotland, DN, 18/8-2006.)
- Grundberg Wolodarski, Konstnärssonen som blev stenrik välgörare, DI, 23/3-2013.
- Skarin, Barnen från BRUNSWICK, Veckans Affärer, 3/3-2006.
- Selander, VOSTOK NAFTA Den ryska krisen slår hårt, SvD, 2/7-1998.
- År 2003 har Vostok Nafta allokerat 75% av sina totala investeringar i Gazprom. (Fem experter, Privata Affärer, 28/5-2003). Koncentrationsökningen i det statliga ryska gasbolaget fortsätter och utgör en medveten strategi för Vostok Nafta. I slutet på 2003 går bolaget ut på marknaden för att ta upp ett lån. Vostok Nafta anger att målet är att öka sitt aktieinnehav i Gazprom »avsevärt«. (Ticker, Vostok Nafta: Obligationslån övertecknat, köper i Gazprom, 6/10-2003). Något halvår senare nås en exponering på 87% i den ryska gasjätten. (Braconier, Ryskt oljetumult pressar Vostok Nafta, SvD, 31/8-2004). Slutligen är 93% av det svenska bolagets tillgångar investerade i Gazprom. (Braconier, Ministrarna riskerar lojalitetskonflikter, SvD, 7/10-2006).
- Brors, Bildt blev den stora bomben, DN, 7/10-2006.
- Wijnbladt, Carl Bildt tvingas lämna sina styrelseuppdrag, DN, 7/10-2006.
- Cervenka, Bildt i ledningskris om gasintressen, Affärsvärlden, 18 oktober 2006.
- Thellenberg, Carl Bildt hotas av KU-anmälan för sina optioner i ryska gasbolaget, Expressen, 21/10-2006.
- Ledare, Sveriges utrikesminister kan inte äga rysk gas, DI, 20/10-2006.
- Törnwall, …men får kritik från egna leden, DI, 9/1-2007. Professor Kristian Gerner, expert på Ryssland och Östeuropa, är en av kritikerna till aktieinnehavet: »Jag tycker det är omdömeslöst att [Bildt] inte gjorde sig av med det aktieinnehavet innan han accepterade att bli utrikesminister.« (TT, Bildts aktieinnehav ”omdömeslös”, 19/10-2006).
- “Optionerna också, Bildt”, Sydsvenskan, 28/10-2006
- Fem miljoner kronor till en styrelsemedlem utgör ett rekordhögt arvode enligt Expressen – ingen styrelseledamot i de traditionella svenska börsbolagen har fått så höga styrelsearvoden som Bildt (Nilsson, Bildt måste gå, Expressen, 11/1-2007). Även styrelseersättningen i form av optioner ifrågasätts. Bildt själv menar att optioner till styrelseledamöter är ett vanligt förekommande sätt att arvodera styrelsemedlemmar (TV4 Nyheterna, 7/1-2007), men i SvD intervjuas en expert i ämnet som inte känner igen sig i uppgifterna: »Det är väldigt ovanligt [med optionsprogram för styrelsemedlemmar]. Jag känner inte till något annat fall.« (Sundén, Sällsynt med optioner i styrelser, SvD, 9/1-2007).
- Braconier, Ministrarna riskerar lojalitetskonflikter, SvD, 7/10-2006.
- Aktuellt, 27/10-2006.
- Dagen efter Aktuellt-intervjun deltar Carl Bildt i morgonsoffan på TV4 med journalisten Bengt Magnusson. Även i TV4 säger Bildt att han är låst i sitt agerande: [Magnusson]: Jag undrar ändå Carl Bildt. Du har fortfarande optioner kvar [i Vostok Nafta]. Du säger att du inte kan sälja dem. Du hade långa förklaringar till det igår [i Aktuellt]. Det är nog många som inte förstår det. Kan du inte trots allt avstå från dessa? [Bildt skakar på huvudet och infogar ett nej] [Magnusson]: Det låter för en utomstående svårt. [Bildt]: Det lät svårt för mig också. Men jag har frågat folk. Det finns jurister som kan detta bättre än både du och jag. Nä, det är så att de [optionerna] är tilldelade mig till ett visst datum. Och jag kan avyttra dem då och kommer att göra så också (TV4 Nyhetsmorgon, 28/10-2006).
- När TV4 blickar tillbaka på en intervju med Bildt konstaterar man: »Antingen var Carl Bildt okunnig. Eller så ljög han. För det här [att Bildt inte skulle kunna avstå optionerna] är inte sant.« (TV4 Nyheterna, 5/1-2007). I Sydsvenskan skrivs följande: »Först vägrade Bildt i höstas länge att kommentera sitt ägande överhuvudtaget. När han väl tog bladet från munnen påstod han att det var juridiskt omöjligt för honom att tacka nej till optionerna. Det visade sig vara fel.« (Lönnaeus, Han har blivit en tung belastning för Reinfeldt, Sydsvenskan, 9/1-2007)
- Vostok Nafta Investment Ltd, Årsredovisning 2004/2005, s. 84f, och Vostok Nafta Investment Ltd, Årsredovisning 2003/2004, s. 77f.
- Nesser, Så fick Bildt sina miljoner, Expressen, 23/12-2006.
- I efterhand menar Vostok Nafta att informationschefen blivit felciterad i denna intervju. (2006/07:KU 20, Bilaga B13 Verkställande direktören vid Vostok Nafta, Per Brilioth) Men Expressen har intervjun på band (se Nesser, Lagercrantz, ”Bildts klipp var ogiltigt”, Expressen, 25/1-2007).
- TV4 Nyheterna, 5/1-2007.
- Beertema, Marmorstein, Munck, KLIPPET:1,7 MILJ, Aftonbladet, 9/1-2007.
- Lönneaus, Han har blivit en tung belastning för Reinfeldt, Sydsvenskan, 9/1-2007.
- van der Kwast svarar på Expressens fråga om riksåklagaren kan ha missuppfattat informationen till vem Vostok Naftas styrelse haft mandat att bevilja optioner: »Jag kommenterar inte vidare. Nån jävla ordning får det väl vara. Du hör väl vad jag säger?« (Nesser, Lagercrantz, Jurist: Optionsavtalet gäller bara de anställda, Expressen, 26/1-2007)
- Lönneaus, Ingen brottsutredning om Bildts optioner, Sydsvenskan, 13/1-2007.
- Se exempelvis Politkovskaja, Rysk dagbok, s. 24 & 193f om hur NTV:s rapportering förändras med Gazprom som ny majoritetsägare.
- Ledare i Aftonbladet, Mörk skugga över Europa, 9/10-2006 & Sandström, Mordet på Anna Politkovskaja. Undfallenhet är ett hån, Sydsvenskan, 8/10-2006. När alliansen står som vinnare lovar också Reinfeldt i regeringsförklaringen att Sverige ska »ta ett större ansvar för mänskliga rättigheter, frihet, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen«. (Lönneaus, Reinfeldt har chansen utmana Putin, 20/10-2006 Sydsvenskan).
- Svenskar känner sorg efter mordet, SvD, 8/10-2006.
- Ledare, Sluta blunda för Kremls övergrepp, Aftonbladet, 18/10-2006. Ett par dagar senare återfinns samma funderingar i DN: »Den som avser att spela en central roll i EU – och det gör Carl Bildts regering – kan inte undgå att ta en bestämd ställning i fråga om Ryssland. Sverige kan lika litet som resten av Europa blunda för övergreppen och rättsosäkerheten i Putins Ryssland. Vad som krävs är inte svepande fördömanden utan en tydlig hållning i konkreta frågor. En sådan är utredningen av mordet på Anna Politkovskaja […]« (Ledare, Bildt, Ryssland och demokratin, DN, 21/10-2006).
- Mängder av personer i den engelska huvudstaden, däribland svenskar, kan ha fått i sig polonium med tanke på att de från Ryssland utsända mördarna handskats ovarsamt med det radioaktiva giftet (Svensk förgiftad av polonium, SvD, 20/12-2006).
- Nilsson, Dåligt för Bildt, bra för Sverige, Expressen, 18/4-2007.
- Haraldsson, KU vill ha Bildts papper, SvD, 10/1-2007. Rättschefen i Statsrådsberedningen Christina Weihe, som inför regeringsmötet gjort bedömningen att Bildt inte är jävig i frågan, försvarar Bildts deltagande: »Utrikesministern hade inte aktier eller optioner i företaget [Gazprom/Peter Gaz] som var part i ärendet. […] Jävsbestämmelserna är ganska tydliga, och jag bedömer det vara klart att det inte förelåg jäv i det här ärendet.« (2006/07:KU20, Bilaga B1 Rättschef Christina Weihe, Statsrådsberedningen) Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, delar inte denna slutsats: »[Bildt] har fått en massa pengar på försäljningen av sina optioner och han känner människorna i bolaget.« (Kiepels, Bilds syn på jäv får kritik, DI, 10/1-2007).
- Enligt uppgift kan den ryska underrättelsetjänsten ha kartlagt motståndet mot Nord Stream (se Optitz, Putins vänner skulle bygga till varje pris, DN, 7/3-2011).
- de Faire, Så drar Persson in pr-miljonerna, Resumé, 8/11-2007.
- Karlsson, Lagercrantz, ”Oetiskt, Persson”, Expressen, 10/5-2007. När det framkommer att den tidigare förbundskanslern Gerhard Schröders regering i hemlighet ordnat med generösa tyska lånegarantier för att stödja Nord Stream kort före Schröders avgång väcks global kritik med tanke på jävsfrågan(se exempelvis Harding, Schröder defends secret Gazprom loan guarantee, the Guardian, 3/4-2006). Tom Lantos, ordförande i det amerikanska representanthusets utrikesutskott (och som för övrigt räddades i Ungern tack vare Raoul Wallenberg) kallar Schröders agerande för »politisk prostitution« (US Lawmaker’s ”Prostitute” Remarks Provokes Germany), dw.com, 13/6-2007).
- Heimerson, Göran Persson har sålt sin heder, Aftonbladet, 12/5-2007.
- Johansson, Jonsson, Karlsson, Lobbyist-Persson har kvar sitt rum hos s, Expressen, 16/5-2007 och Kärrman, Persson på dubbla stolar, Aftonbladet, 1/8-2007.
- Nilsson, Näringslivet fylls av s-politiker, SvD, 9/5-2007; från TT.
- Larsson, SWEDEN AND THE NEGP: A Pilot Study of the North European Gas Pipeline and Sweden’s Dependence on Russian Energy, FOI, June 2006, s. 32.
- Jörgen Ericsson, 2007–2010 bland annat strategichef i Försvarsmakten, säger: »[L]edningen måste övervakas och det skulle förvåna mycket om den inte patrulleras med [ryska] örlogs- eller statsfartyg.« (Holmkvist, Sundling, Ingen vill prata om Gasledningen, Fokus, 18/6-2009).
- Hellberg, ”Jag har hanterat det hela korrekt”, DN, 28/10-2006.
- Gasledning får svensk kritik, Göteborgs-Posten, 15/11-2006. Mikael Odenbergs syn på Sveriges försvarsbehov kommer att skilja sig så mycket från den övriga regeringen att Odenberg avgår i mitten på 2007: »Jag vill kunna se mig själv i spegeln och Försvarsmaktens anställda i ögonen.« (Vidlund, ”Jag vill kunna se mig själv i spegeln”, Aftonbladet, 5/9-2007) Rysslandskännaren och professorn Kristian Gerner menar att Odenbergs plötsliga avhopp har ett samband med synen på Ryssland och Nord Stream: »Frågan om de eventuella säkerhetspolitiska följderna av att det dras en rysk ledning för naturgas öster om Gotland har avförts från [den politiska] dagordningen. […] De senaste dagarnas dramatiska ministerbyte i den svenska regeringen kom som en överraskning för många högt uppsatta politiker inom moderata samlingspartiet. Men de hade inte blivit överraskade om de noga hade givit akt på Carl Bildts linje sedan han intog posten som utrikesminister.« (Gerner, Odenbergs avgång historisk händelse, inlägg på Expressen Kultur, 10/9-2007).
- TT, Reinfeldt tonar ner oro över gasledning, 14/11-2006.
- Braconier, Politiskt omöjligt att stoppa gasledningen, 7/11-2006.
- Mahmoudi, Schweiziskt(!) gasprojekt kan stoppas, SvD Debatt, 6/2-2007.
- Wahlbäck, Sverige i sin fulla rätt att stoppa gasledningen, DN Debatt, 12/2-2008. Till saken hör att Ryssland självt inte har svårigheter att identifiera miljöproblem när situationen kräver det. (Se Zonn, The Caspian Sea: threats to its biological resources and environmental security [i SIPRI, The Security of the Caspian Sea Region, s. 78]).
- Lönnaeus, ”Bildt: Oljetankers farligare än gasledning”, Sydsvenskan, 13/6-2007.
- Nordin, Gasledning underminerar EU, Göteborgs-Posten, 7/11-2009.
- Nilsson, Holmström, Strid om svenskt ja till gasledning, SvD, 6/11-2009.
- Holmström, Nytt hot mot Sverige hölls hemligt, DN, 18/9-2016.
- Holm, Ökat ryskt hot mot Sverige hölls hemligt, Expressen, 18/9-2016.
- Brantemo, Holmqvist, Beredskapsinsats på Gotland – militärer anlände till ön, svt.se, 25/8 2020.
- Enström, Wallmark, Debatt: Löfven måste lyssna på USA om Nord Stream 2, DI, 23/8
2016