Först var det torsken, nu är det strömmingen som dör

Torsken öster om Bornholm är mager och ynklig, den har sannolikt ont om föda …

När det gäller torsken konstaterar Henrik Svedäng, docent i marin ekologi vid Östersjöcentrum på Stockholms universitet, att den är på gränsen till kollaps. Torsken öster om Bornholm är mager och ynklig, den har sannolikt ont om föda på grund av förändringar i näringskedjorna i Östersjön. Redan under 1980-talet försämrades syrehalterna, vilket slog ut flera viktiga lekområden. Till det ska läggas ett obestridligt överfiske sedan många år. Om Henrik Svedäng ska gissa hur torskläget är om fem år tror han att det är oförändrat, alltså mycket illa. ”Men skulle man låta strömmingen återhämta sig finns en möjlighet till förbättring.”

Så vad är det som händer med strömmingen?

2018 var ett bra år för strömmingsfisket som då nådde en topp. Men sedan dess har det gått ned. I år får yrkesfisket bara ta upp knappt hälften¹ av de fångster som tilläts 2018.

Är storspiggen boven?

Kommer du till en badvik i Östersjön på sommaren och spanar ner i vattnet kan du lätt upptäcka små fem centimeter långa fiskar som simmar med stela rörelser. Det du ser är storspigg och den finns där vid land för att föröka sig. Efter leken dör den och innan den simmar in i evigheten är den lite stel. Du kan ta upp den i handen.

Storspiggen finns numera i enorma stim ute till havs. Sommartid söker den sig till kusten och tar kommandot på många ställen. Den äter ägg och larver av rovfiskar som gädda, abborre och även torsk. Den äter bort födan för andra fiskarters yngel och tar även en viss sorts plankton vilket gynnar tillväxten av alger. Skärgårdsvikarna slammar igen av trådalger.

Man talar om en spiggvåg. Vågen har kommit från det öppna havet och har rört sig inåt kusten. En forskare som beskrivit spiggvågen är Johan Eklöf, docent på institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet. Han menar att orsakerna till spiggens expansion är övergödningen, klimatförändringen och bristen på stora rovfiskar, både inne vid land och ute till havs.

… nedgången är i varje fall trettio år gammal.

Henrik C Andersson är länsfiskekonsulent i Stockholm och engagerad i skärgårdsfisket. Han har sportfiskat sedan barnsben och verkat som fiskeritjänsteman på länsstyrelsen i tre decennier. Enligt honom har fisket försämrats snabbast de senaste tio åren. Men nedgången är i varje fall trettio år gammal. Hans förklaring till att sötvattensarter som gädda och abborre minskat i antal är främst spiggvågen. Under senare år har också gråsälen påverkat de kustnära fiskbestånden. Sälen är trängd av näringsbrist ute till havs då strömming och torsk minskat och nu söker den nya jaktmarker längre in i skärgården, anser Henrik C Andersson.

Spiggvågen som fenomen bekräftas av i princip alla experter. Men om spiggen är orsak eller symptom på problemen är en svårare fråga. Henrik Svedäng är inte säker på att spiggvågen är den främsta förklaringen till fiskkrisen. ”Det har funnits stora mängder spigg tidigare utan att de andra arterna gått tillbaka. Men det är möjligt att strömmingens nedgång gynnat spiggen”, säger han och efterlyser mer forskning.

Trålning av strömming

Strömmingen, eller sillen som den kallas söder om Kalmar sund, är Östersjöns viktigaste art och utgör med råge den största delen av fiskbiomassan i det öppna havet. Den är näringsbas för sälar, fåglar och rovfiskar i hela Östersjön. Om strömmingen dör ut riskerar Östersjön att bli ett hav helt utan fiske.

På frågan om hur strömmingen mår om fem år säger Henrik Svedäng: ”Den är kvar, men är svårt sargad. Om vi börjar med rätt åtgärder nu kan vi möjligen få se en början till återhämtning.”

… kräver nu att det storskaliga utsjöfisket innanför vår territorialgräns […] ska stoppas.

Sedan ett tiotal år har stora trålare fiskat strömming allt närmare kusten och skärgården. Enligt avtal har finska och danska trålare rätt att fiska in till fyra sjömils avstånd från kusten. Det är vad som skett, och även svenska trålare har börjat fiska där. Henrik Svedäng, Henrik C Andersson, många forskare och miljöorganisationer kräver nu att det storskaliga utsjöfisket innanför vår territorialgräns på 12 sjömil från kusten ska stoppas.

De stora fisketrålarnas organisation är helt emot ett sådant trålningsförbud. Anton Paulrud, vd för Swedish Pelagic Federation, understryker att deras medlemsfartyg inte har fiskat mer än gällande kvoter.

”Vi har jobbat för att få ned kvoterna för strömming de senaste åren, i stället har vi velat öka fångsterna av skarpsill², vilket skulle gynna strömmingen. I år har vi haft ett mycket bra strömmingsfiske i Bottenhavet och i Östersjön, men fisken har blivit extremt mager, vi vill få upp storleken på den igen.”

… en utflyttning av trålgränsen skulle bli ett slag i luften.

Anton Paulrud menar att en utflyttning av trålgränsen skulle bli ett slag i luften. Kvoterna kommer ju ändå att fiskas upp på andra ställen. Då vore det bättre att skydda de platser där strömmingen leker. Och han skulle gärna se ett ökat kommersiellt fiske efter spigg. ”Spigg betalar sig bra, spiggolja kan användas till mycket. Men vi måste hitta rätt teknik för att fiska den.”

Fiskekvoterna har minskats

Havsområden är allmänning. Det krävs internationella uppgörelser för att reglera fisket. En grupp internationella forskare utgör forskarrådet ICES.³ Rådet ger rekommendationer till politiker, i Östersjöns fall är det EU:s jordbruks- och fiskeministrar som fastställer fiskekvoter. Fiskekvoterna för torsken är nu nere på noll för beståndet öster om Bornholm (endast bifångster vid annat fiske accepteras).

Fiskekvoterna för strömming har minskat kraftigt tre år i rad.

Fiskekvoterna för strömming har minskat kraftigt tre år i rad. Men forskarna på Östersjöcentrum på Stockholms universitet anser att fisketrycket fortfarande är för högt. Kvoterna för strömmingsfisket sätts som om all strömming är av samma bestånd.⁴ Henrik Svedäng menar att det numera är bevisat⁵ att strömmingen har olika bestånd, och det måste man ta hänsyn till vid kvotsättningen.

Joakim Hjelm är talesperson för de svenska forskarna inom ICES.  ”När vi tittar på de stora bestånden av strömming ser vi att vi fiskat hårt i flera år, men de är inte utfiskade. Vi kan se ökade fångster utanför Stockholm de senaste åren, men om de bestånden i sig är hotade, det är en helt annan fråga. Bestånden går upp och ned. I Bottenviken var fisket tidigare mindre. Nu har det fiskats hårdare där och då är det inte så inte konstigt att medelstorleken [på fiskarna] sjunker.”

Han förklarar att ICES inte jobbar lokalt. ”Det borde man kanske göra, men det uppdraget har inte EU-kommissionen givit. Skulle vi få en sådan fråga skulle vi förstås ta oss an den.”

Politiska fiskar

För svenska kustvatten är det Havs-och vattenmyndigheten som styr genom bestämmelser och förordningar. Trycket har ökat på myndigheten att komma med åtgärder som ska gynna strömmingen. Regeringen gav tidigare ett uppdrag till myndigheten att komma med åtgärder, och i februari presenterades en rapport med flera ambitiösa förslag. Dessa handlar om översyn av trålgränser, planering för fiskefria zoner, införande av periodvisa fiskeförbud och utökad provtagning för att utröna om det finns olika strömmingsbestånd, åtgärder som skulle kunna genomföras 2022 och 2023.

Det är bråttom, vi har inte tid att vänta längre.

Forskaren Henrik Svedäng är skeptisk. ”Det är bråttom, vi har inte tid att vänta längre. Havs- och vattenmyndigheten kan redan i dag stänga innanför trålgränsen för skepp under 24 meter. Och de bör redan nu skynda på processen och öppna upp en dialog med Finland och Danmark om att stänga vattnen mellan 4 och 12 sjömil för större båtar. Men risken är uppenbar att man bara satsar på säljakt och spiggfiske för att visa handlingskraft.”

Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) på näringsdepartementet, skriver i en kommentar att regeringen följer frågan noga. ”En flytt av trålgränsen kräver samordning av EU för att bli effektiv. För att kunna flytta trålgränsen krävs också ett gediget underlag som fastställer orsakssamband. Det är viktigt att vi verkligen hanterar de faktiska problemen och träffar rätt med våra åtgärder”, skriver hon och hänvisar till det uppdrag som givits till Havs- och vattenmyndigheten och som nyligen presenterats.

Jennie Nilsson påpekar att regeringen avsätter extra medel för att utveckla selektiva fiskredskap. Regeringen har skjutit till mer än 200 miljoner årligen till miljöförbättring i Östersjön och satsat 210 miljoner kronor för de närmaste fyra åren för forskningsprogram kring insamling av skräp i Östersjön.

Alternativa initiativ

Andra åtgärder mot Östersjöns dåliga hälsa är inrättandet av så kallade gäddfabriker. Lekvikar har anpassats för gäddan och yngel har satts ut. Detta ser ut att fungera men ger bara lokal nytta. I år införs dessutom striktare fiskeförbud på många håll i Stockholms skärgård. Henrik C Andersson som varit pådrivande har blivit hårt ansatt på sociala medier av sportfiskare som upplever reglerna som för hårda.

Yrkesfisket ser här en möjlighet till nytt kommersiellt fiske.

Det planeras också för fiske på storspigg. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, finns med på ett stort trålningsfartyg för att utveckla metoder att fånga den lilla fisken. De vill lära sig mer om spiggen som i dag antas utgöra drygt 15 procent⁶ av fiskbiomassa i södra Östersjön. Yrkesfisket ser här en möjlighet till nytt kommersiellt fiske. Men Henrik C Andersson tror inte alls på idén att fiska bort spiggen. ”Man botar inte hårt fiske genom att fiska ännu hårdare. Vi måste i stället minska fisket. Att fiska bort torsken som vi gjort, och nu också strömmingen och därefter ge sig på spiggen är att gå helt fel väg.”

Partierna är överens

Ett intressant projekt för att rädda Östersjötorsken har just startats på Gotland. I februari i år fångades ett antal torskar som nu simmar i inomhusbassänger på Forskningsstationen Ar. När fiskarna lekt ska deras larver planteras ut i Östersjön. Projektet, som heter ReCod, ska pågå i fem år och har en budget på 50 miljoner kronor. Det  drivs av den oberoende stiftelsen Baltic Waters 2030 och Uppsala universitet, med medverkan även från Sportfiskarna. ”Vi hoppas få kunskap om hur eventuella framtida stödutsättningar av torsk ska kunna genomföras,” säger Gunilla Rosenqvist, professor i beteendebiologi vid Uppsala universitet och föreståndare på Ar.

Debatten om Östersjön påminner om klimatdebatten, där de verkligt tunga åtgärderna ligger framför oss. De stora frågorna kring detta unika innanhav handlar om miljösituationen i stort, om övergödning, miljögifter, klimateffekter, biologisk förvaltning och fiske. Nyligen fick miljöminister Per Bolund ett 2 300 sidors betänkande⁷ från Miljömålsberedningen om en ny långsiktig havspolitik. Huvuddragen får uppslutning från samtliga politiska partier. Samsyn och god vilja är ju hoppfullt, men att återfå en Östersjö i balans blir ingen lätt sak.