Utanför Kvartals studio bryter solen igenom efter en duggig morgon. Karin Olsson har åkt elcykel hit och Widar Andersson har tagit tåget från Norrköping och redan skrivit klart dagens ledarsida.
– Den handlar om en polariserad valrörelse som snart kommer öppna upp sig för att handla om de två stora, klassiska
– Hittills har de små partiernas kamp fått mest uppmärksamhet, men nu återstår två stora statsministerdueller mellan Ulf Kristerssonoch Stefan Löfven. Det är upplagt för titelmatch.
Dessa två möttes också igår kväll tillsammans med de andra partiledarna när Aftonbladet stod som värd för ännu en partiledardebatt.
– Den var väldigt underhållande och rapp, säger Karin Olsson. – De testade ett system där man hela tiden såg hur lång tid som återstod av varje replik. Det blev stressigt, men också ett högt tryck. Valrörelsen har varit lite avvaktande hittills. Jag tror att man hållit inne med de mest gemena, retoriska tricken för man vet inte vem man behöver samarbeta med efter valet. Men nu var slussarna öppna. Och igår var det alla mot Jimmie Åkesson. Det var en otroligt hård ton mot honom som jag faktiskt inte hört på den nivån tidigare.
Widar Andersson är inte lika imponerad av det snabba tempot och påpekar att väljarna ofta är femtiofem och uppåt och inte har något emot att det går lite långsammare.
– Jag pallar själv inte det här skrikandet och gapandet, jag stänger av.
Många utnämnde Ebba Busch Thor till debattens stora vinnare. Något som inte förvånade Widar Andersson.
– Kristdemokraterna är nästan alltid valrörelsen ”come back-kid”. De syns ju inte när det är valrörelse, men de får en chans inför ett val, det är då de sista skola bliva det första.
Sämst gick det för Stefan Löfven, tycker Karin Olsson.
– Debatt är ju inte hans arena, säger hon.
– Han blir mumlig och svamlig. Han passar inte i det formatet. Han kan inte hantera när exempelvis Ebba Busch Thor går till attack utan framstår som en sävlig gammal gubbe.
En annan del av valbevakningen som uppskattas av både Karin Olsson och Widar Andersson är Svenska Dagbladets genomgång av Sverigedemokraternas budget. Där fattas hela 30 miljarder och det ska ses som ett hälsosamt tecken på att den mediala bevakningen av partiet nu äntligen normaliserats och att man får stå till svars som alla andra, även när det inte handlar om invandring.
Apropå miljarder har Socialdemokraterna gått till offensiven med nya satsningar på sjukvården. Men ingen av Kvartals kommentatorer är särskilt imponerade. Det är styrningen av landstingen som är det viktiga, menar Widar Andersson och Karin Olsson ser det som en rent retorisk åtgärd för att ge socialdemokratiska debattörer något att prata om de sista veckorna. Väljarna kommer däremot inte orka hålla reda på alla miljarder som lovas åt olika håll.
– Det kommer ingen game changer från Socialdemokraterna, säger Widar Andersson och berättar om en verklig sådan; Göran Perssonmaxtaxa i valet 1998. – Men det viktiga nu är regeringsfrågan. Vi har aldrig varit med om ett sådant här läge förut med tre jämstora partier. Inte på hundra år.
Dessutom i Valspurtens avsnitt den 28 augusti: Varför har Sverigedemokraterna plötsligt bytt fot när det gäller kvotflyktingar? Kan bidrag till invandrare för att återvända bli en viktigare fråga framöver? Och var är risken med att de andra partierna skruvar upp sin egen retorik om nyanlända för att matcha Sverigedemokraternas?