FHM drar hatkortet

Och varför buntar han i intervjun ihop oro över ”tonläget mellan forskare” med dödshot som kräver polisskydd? Som om det vore i samma härad.

Vad menar de egentligen  med ”hatkaraktär”?

Säkerhetsexpert: 10% av mejlen är hat

Jag begärde ut det rapporterade stickprovet med hatkaraktärsmejlen från Folkhälsomyndigheten. Kvartal har därefter bett en säkerhetsexpert gå igenom de 87 mejlen och sortera dem efter hot och hat och övrigt.

Det rör sig om en mycket erfaren säkerhetsanalytiker med erfarenhet från flera stora utsatta myndigheter och mediahus. Av hänsyn till affärsintressen och vad som är kutym i branschen vill personen inte framträda med namn.

Han sorterar mejlen enligt följande:

• Hot – möjligen ett.
• Hat – omkring 10 %.
• Irrationellt – omkring 10 %.
• Resterande fyra femtedelar klassar han som enskilda åsikter även om vissa skulle kunna falla inom definitionen för otillåten påverkan.

– Jag hade nog förväntat mig en klart hårdare ton och att det skulle finnas fler mejl som i varje fall balanserade till olaga hot. Men man ska komma ihåg att arbetsgivaren även har ett ansvar för att hantera den upplevda hotbild de anställda upplever, inte bara den reella, kommenterar säkerhetsanalytikern. 

Du kan själv läsa mejlen här i anonymiserad form så kan du göra din egen bedömning.

Den grövsta formuleringen jag kunde hitta var: ”Det borde bara finnas livstids fängelse, utan benådning i straffskalan. Helst arkebusering i direktsändning genom SVT”.

I mejlen hittar jag förvisso en hel del ilska och påhopp. Hat är visserligen inte olagligt men kan vara jobbigt och skrämmande för den som utsätts för det. Andra mejl är förvirrade, eller förtvivlade. En presenterar sig som ”Riskgrupp 1 och livrädd för att din inkompetens ska drabba mig” och radar invektiv och utropstecken mot Carlson och Tegnell. Men det jag mest slås av är hur resonerande i tonen många är. En kvinna skriver:

”Hejsan !

jag vill gärna fråga varför ni inte gör en lock down? det är katastrof på alla sjukhus , personalen jobbar så dem går på knäna , många dör …”

Hennes mest upprörda formulering är: ”Varför måste Sverige alltid göra tvärtom än resten av länderna? Det är väldigt oroväckande och fruktansvärt skrämmande att ni inte skärper till detta på riktigt.”  Det uppfyller inte direkt Svensk Ordboks definition av ordet hat som en: ”Ytterst djupt känd mot­vilja”. Det gör inte heller ”Trist.. Ni borde skämmas.. Fy på er FHM” som en skrev i ämnesraden. Själva mejlet innehöll enbart en länk till artikeln ”Strategin var tydligen bra – det var svenskarna som var problemet”, av DN:s politiske redaktör Amanda Sokolnicki.

Jag läser även igenom DN-texten på jakt efter hat men hittar bara en sarkastisk analys av hur Anders Tegnell i SVT:s Aktuellt försökt skylla Sveriges höga dödstal på invandrarna – som om strategin inte behövde utformas efter den befolkning vi har.

Just gruppen invandrare har drabbats oproportionerligt hårt, med höga dödstal och ekonomisk utslagning. Många invandrare har kort sagt goda skäl att ha starka åsikter om Sveriges coronastrategi. Men bara ett fåtal av FHM-mejlen verkar vara skrivna av personer med utomeuropeisk bakgrund. En, som kan vi kan kalla Ali, skriver så här:

”Tack
Tack för ers dumma val som ni tagit
Idag dog min mormor och det är just pågrund över era dumma val, istället för att spela smarta så hade ni bara kunnat göra såsom Finland och Norge gjorde och kollat på dem.
Men självklart ville ni spela speciella.
Min mormor dog på grund över dig och folkhälsomyndighetens dumma idiot val Jag vet att du inte ens bryr fig om det hör mailet men när jag va liten var jag hemlös och fattig utan pappa och den ända som fanns där för mig var min mormor, mitt livs kärlek. Den personen jag levde för och gjorde allt för. Du dödade vår kärlek och henne också.
Jag vill inget mer än att säga jag hoppas ni känner skam för era dumma val, kan ni inte sköta det rätt så avgå snälla, den personen jag levde för kommer jag aldrig få se i mitt liv igen Tack Tack folkhälsomyndigheten och tack Anders Tegnell.”

Johan Carlson säger att ett problem när det gäller hat och hot är att avsändarna ofta är anonyma och därför svårare att utreda. Men mejlen i FHM:s stickprov är som regel undertecknade med namn och påfallande ofta även med ett artigt  ”Vänliga hälsningar” eller ”mvh”. Så här avslutas ett sådant mejl: ”Släpp din prestige, Anders, våga göra det. Mvh (ANONYMISERAT)  Journ/rep, numera lyckligt lottad pensionär.”

Förtjänar inte ovannämnda att lyssnas på av de myndigheter som är satta att tjäna dem som medborgare? De ska inte buntas ihop med riktiga hot eller utmålas som en anonym hatmobb eller trollfabrik.

Hatkortet kan också vara ett bekvämt sätt att tysta maktkritik och få forskare och medborgare att utöva självcensur, av rädsla för att bli utpekad som ett ”hot mot demokratin”.

Man tänker på hur postmoderna kritiska teorier skapat inflation i begrepp som hate speech, hatspråk. Resultatet är att det ofta inte längre är argument som vinner debatten utan offerpositionen. Svagast vinner och får tolkningsföreträde medan motståndarna förlorar sin rätt att kritisera.

Men självklart. Hot är aldrig ok. Carlson säger i TT-artikeln att de har fått allvarliga hot som lett till polisskydd.² I Brottsförebyggande rådets, Brås, rapport ”Politikernas trygghetsundersökning” från 2017 framgår att 25% av Sveriges förtroendevalda utsatts för hot, våld eller trakasserier under 2016. Polisen kallar det – med rätta – för demokratibrott. Kvinnliga journalister hotas med våldtäkt, lokalpolitiker får hjulmuttrar bortskruvade på sina bilar.

Hat fräter på det offentliga samtalet. Men hatkortet kan också vara ett bekvämt sätt att tysta maktkritik och få forskare och medborgare att utöva självcensur, av rädsla för att bli utpekad som ett ”hot mot demokratin”. Och då börjar vi röra oss mot farliga vatten. Rätten för makthavare att slippa höra kritiker och människor som hamnat i kläm är snarare ett utmärkande kännetecken för diktaturer, där den officiella lögnen och historieskrivningen ständigt måste upprätthållas. 

Självklart är det tungt för FHM:s ledning att känna sig utsatt. Kontrasten är stor mot hur det var under våren, då uppslutningen var närmast total och det var myndighetens kritiker som utsattes för hat och mobbning. Men varför är egentligen tonläget så hätskt i Sverige?

Därför behöver inte Norges FHM polisskydd

Jag ringer Frode Forland, smittskyddsdirektör på det norska Folkehelseinstituttet, FHI. Han säger att ingen i hans organisation har behövt polisskydd.  Han har själv inte fått något ”hot och hat” från norrmän. Mestadels handlar det om ”resonerande mejl”, säger han. Däremot fick han hot och hat från svenskar när han ifrågasatte klokheten i den svenska strategin under våren. Frode Forland har i svenska medier kallats för ”Norges Anders Tegnell”, men idag är han glad för att han aldrig fick den rollen. Som en traditionell opolitisk tjänsteman har han varit rådgivare för den politiska ledningen, ett av flera ansikten som synts i rutan.

Den norska tidskriften Forskning.no återkommer i en stor och läsvärd artikel med rubriken ”Hvorfor gikk det så galt i Sverige?” till att Sveriges misstag var att politikerna inklusive oppositionen lämnade över tyglarna åt ett fåtal ovalda personer, medan journalisterna slutade att ställa kritiska frågor. Mantrat blev att i Sverige skulle vi ”lyssna på experterna”. Men coronastrategin påverkar allt från skolor och resor till utrikespolitik, vilket gör att den handlar om politiska avvägningar. Det är inte primärt inom smittskyddsexperternas kompetensområde, menar Forland.

Det var FHM som drog åt locket över tryckkokaren som är det svenska konsensustänkandet.  

Den elitistiska metoden att förminska kritiker som ”hobbyepidemiologer” användes inte i Norge eftersom det var självklart att pandemin var en politisk fråga – och sådana kan ventileras i debatt. Det är därför magstarkt av Carlson att nu klaga på kritiska forskare som inte diskuterar och argumenterar i sakfrågan. Tonen på debattklimatet sattes av FHM-ledningen redan under de första veckorna i mars förra året. Den 2 mars skrev professorn i virologi Fredrik Elgh i SvD att vi bör omedelbart förbereda oss för en pandemi där många kommer att dö. Den 7 mars svarade Johan Carlson i Ekots lördagsintervju med att jämföra dem som kommer med prognoser om en pandemi med Enok Sarri, som spådde sommarvädret i fiskmagar. Själv ägnade han sig inte åt att ”killgissa” (fyra dagar senare sade världshälsoorganisationen WHO att det rådde pandemi). I samma anda avfärdade Anders Tegnell kritiska forskare med att de nog var ute efter forskningspengar, samtidigt som han läxade upp medierna för ”bristande källkritik” som gav utrymme åt dem.

Det var FHM som drog åt locket över tryckkokaren som är det svenska konsensustänkandet. Personangreppen satte ribban för traditionella medier och influerare, som piskade upp opinionen mot vad de kallade för haverister och alarmister, eller bara ”en skam för Sverige”.

Professor Fredrik Elgh tror att en orsak till det hätska svenska debattklimatet är att folk innerst inne vet att Sverige misslyckats. Men de känner att de måste försvara den svenska politiken. Det blir för jobbigt att erkänna att det gick fel, säger han. Själv står han fortfarande för den utskällda formuleringen om ” tjänstemän utan talang” från DN Debatt den 14 april. Den framstår i ljuset av mängden döda och med långtidscovid som en rimlig kritik, menar han. 

Vi har letts av misslyckandets män (och några kvinnor), där politikerna abdikerade från sitt ansvar. Och nu vill de att folk ska sluta klaga.

Men vi ska komma ihåg att om Sverige skulle ha lyckats hade Anders Tegnell varit allas hjälte idag. Men nu blev det ju inte så. Vi blev inte som Taiwan med 10 döda totalt, där ekonomin flutit på utan nedstängningar och president Tsai Ing-wen hyllas av en hel värld. Vi gjorde inte som de framgångsrika länderna i Östasien och Oceanien, där livet på många sätt återgått till något som liknar det normala.  Sverige verkar länge ha tänkt på traditionellt epidemiologiskt vis att smittan skulle löpa iväg som en influensa. Norge anpassade sig snabbare efter framgångsrika exempel i omvärlden, säger Forland. ”Vi såg hur Kina, Sydkorea och Singapore klarade att slå ner viruset med samhällsåtgärder. Det var en jätteviktig erfarenhet att ta med sig”, berättar Forland.

Norge kunde bryta smittkurvan inom loppet av tre veckor efter att regeringen tydligt tog över ledningen för pandemibekämpningen den 12 mars förra året. Därefter har kommunala smittspårare lyckats slå ner hundratals lokala utbrott genom TISK: testning, isolering smittspårning, karantän. Norge har i skrivande stund 639 rapporterade döda. Sverige har fortsatt att lida genom pandemin eftersom det blev så mycket spridning initialt. Samma sak med andra länder i Europa som fick stor smitta innan man förstod hur man skulle slå ner det, berättar Forland.

De ansvariga belönas

Så nu står Sverige här i den tredje vågen med över 13 000 döda och en misslyckad satsning på flockimmunitet som ingen vill kännas vid. I november gav regeringen Johan Carlson förlängt förordnande som generaldirektör med en månadslön på 131 100 kronor i månaden.

Den ende som fått lämna sitt uppdrag är MSB-chefen Dan Eliasson, och det var för ett privatmoraliskt misstag. Han blev omplacerad med full lön.

Vi har letts av misslyckandets män (och några kvinnor), där politikerna abdikerade från sitt ansvar. Och nu vill de att folk ska sluta klaga.