Att SD kommer att bli den stora vinnaren är klart. Partiet kommer att öka med minst 6-7 procentenheter jämfört med förra valet och partiledaren Jimmie Åkesson tror att sympatisörerna är nöjda även om resultatet ”bara” blir 20 procent. Åkesson kommer att göra allt för att skapa osäkerhet i regeringsfrågan fram till valet. SD kommer inte att släppa igenom någon regering som inte ger partiet inflytande på det ena eller andra sättet.
Riksdagsledamöterna kan bli mer inflytelserika än vad de någonsin varit. Det blir viktigare och roligare att sitta i riksdagen än tidigare.
Därmed är det omöjligt att säga vad det blir för regering efter valet. I det läget kan nog en och annan tycka att det är dags att lägga regeringsfrågan åt sidan
Särskilt som läget i sak faktiskt är ganska ljust för Sverige. Ekonomin fortsätter att gå bra, arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar, även bland utlandsfödda. Skillnaderna i sak mellan de flesta av partierna är inte överdrivet stor. Det finns alla möjligheter att efter valet göra upp och genomföra det reformarbete som krävs på en rad områden för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att leva i.
Så länge ekonomin är god spelar det inte så stor roll vilken regering vi får. En minoritetsregering kan lägga förslag till riksdagen som förhandlas i utskotten eller i förväg med olika partier. Riksdagsledamöterna kan bli mer inflytelserika än vad de någonsin varit. Det blir viktigare och roligare att sitta i riksdagen än tidigare.
En valrörelse där det inte går att få facit i regeringsfrågan behöver heller inte vara ointressant. Tvärtom, det finns massor av svar att söka på vad partierna vill göra efter valet inom olika områden. Svar som kan ligga till grund för vart väljarna ska styra inflytandet i de uppgörelser som måste göras efter valet.
Alla rationellt tänkande ekonomer vill återinföra fastighetsskatten, men det verkar vara politiskt omöjligt.
Partierna har själva flaggat för de uppgörelser som behövs. Det handlar om en ny skattereform, en ny migrationsuppgörelse, ett stabilt integrationssystem, enighet om försvaret, en ny bostadspolitik, ett hållbart pensionssystem, en ny skolpolitik, en långsiktigt hållbar klimat- och miljöpolitik, en polis och ett rättsväsende som klarar av den nya brottslighet som växer fram, hur staten ska bidra till att få ner vårdköerna och hur kommunikationerna ska fås att fungera. Jag har säkert missat något, men som ni ser saknas det inte saker att bita i efter valet.
Alla partier tycks överens om att skatten på arbete måste sänkas och det verkar också finnas starkt stöd för höjd skatt på konsumtion, särskilt miljöfarlig sådan. De svåra frågorna i en kommande skatteuppgörelse blir givetvis profilen på skattesänkningen och om inte även beskattningen av kapital måste tas med. Alla rationellt tänkande ekonomer vill återinföra fastighetsskatten, men det verkar vara politiskt omöjligt.
Här är anhöriginvandringen den känsliga frågan. Är det rimligt att en man som fått asyl inte ska få ta hit sin fru och barn?
I migrationspolitiken finns det redan en bred uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om att den tillfälliga lagstiftningen ska fortsätta att gälla tills man kommit till en ny uppgörelse som bekräftar den skärpning som gjorts. Här är anhöriginvandringen den känsliga frågan. Är det rimligt att en man som fått asyl inte ska få ta hit sin fru och barn?
Om försvaret finns det också en uppgörelse, men för fortsättningen vore det värdefullt om väljarna fick tydligt redovisat vilken nivå de olika partierna anser att försvaret ska ligga på och hur det ska betalas.
Alla tycks också vara överens om att det måste finnas betydligt fler billiga hyresrätter att få tag på. Hittills har det varit svårt att hitta några riktigt tydliga svar i den politiska debatten hur det ska gå till.
Järnvägens underhåll har varit eftersatt i många år och nu när resurserna går dit blir vägarna sämre.
Socialdemokraterna lovar att alla på sikt ska få 70 procent av lönen i pension och vill höja arbetsgivaravgiften. De borgerliga är sannolikt inte så pigga på det. Men alla är nog överens om att pensionssystemet inte duger och att det inte räcker att höja åldersgränserna.
Skolan hotas av en ännu större lärarbrist, betygsinflationen erkänns som ett problem av alla partier, liksom segregationen. Alltför många kommer inte igenom gymnasiet med godkända betyg och löper stor risk att bli arbetslösa.
Vårdens personalproblem riskerar att förvärras när antalet äldre ökar mer än befolkningen i yrkesverksam ålder.
Polisen verkar underbemannad och ineffektiv, det finns inte tillräckligt med åklagare för att rättsprocessen ska fungera i tid.
Järnvägens underhåll har varit eftersatt i många år och nu när resurserna går dit blir vägarna sämre. Det behövs fler spår för att ta emot den fungerande järnvägstrafiken. Hur används pengarna bäst?
Även med regeringsfrågan lagd på hyllan saknas det som sagt inte viktiga frågor att svara på de få veckor som är kvar till valet.