Tre insikter om hjärnan för skolpolitiken

ull kraft. Medan elever i andra länder tagit stora kliv framåt, går snart en femtedel av svenska elever ur grundskolan utan att ha tillräckliga betyg för att nå gymnasiet. Och utbildningen har blivit ojämlik – föräldrars utbildning spelar en allt större roll för barnens prestationer.[2] Mer än en av tre av dem som inte når gymnasiet kommer att om tio år varken vara arbetande, arbetssökande eller studerande.

Den pedagogiska professionens omfamnande av postmoderna idéer är ett exempel på hur trender inom en vetenskaplig disciplin – pedagogiken – uppenbart strider mot fynd från närliggande discipliner – såsom kognitionsforskning och psykologi. Pedagogiken har kommit att domineras av radikala idéströmningar som saknar grund i vetenskap.

Så vad behöver man då veta om hjärnan för att skolan återigen ska bli den samhällsbärare den bör vara?

Insikt 1: stress skadar inlärningen

Stressreaktioner är hjälpmedel för att prioritera när man har ofullständig kunskap om en situation. Dessa reaktioner stänger automatiskt av tänkandet och hänvisar hjärnan till redan inlärda mönster. Det nya får vänta – här gäller i stället överlevnad och skydd, exempelvis av den egna sociala ställningen i gruppen.[3,4]

Stress kommer inte så mycket av att ha mycket göra, utan mer av att inte veta hur mycket man har att göra. Är man vilse i sitt kunskapssökande blir det därför ännu svårare att finna lugn. Läraren är förstås den nyckelperson som ska skapa detta lugn för barnen. Men många lärare i dag känner stor osäkerhet i sitt pedagogiska ledarskap.

Stress har många källor, men främst tre vägar bort från den framstår som framkomliga: Den första handlar om trygghet. Mobbing, verbala hot och fysiska utfall ger en socialt otrygg miljö och skapar stress. Lärarens roll här kan inte nog betonas.

Den andra är att skapa förutsättningar för att fokusera på det som sker i klassrummet. I dag har barn världen och sitt sociala rum i mobiltelefonen. Visst kommer många bra saker ur den. Men den är ett avsevärt störande moment under den tid av grundinlärning och färdighetsträning där koncentration är avgörande. Barn behöver träna förmågan att fokusera.[5] Frankrike har nu också till följd av det infört laglig rätt till en mobilfri pedagogisk miljö klassrummet.[6]

Den tredje faktorn – som hänger ihop med den andra – är att lärande måste ledas. Det är inte är rimligt att, som i dag, begära att barn själva bör välja vad de ska lära sig utifrån sådant de ännu inte vet något om. Skolans tidiga stadier har fokus på färdighetsträning och då är det viktigt att alla får vara med på den resan och inte leds fel av det ovidkommande.[7]

All mognad och socialisering sker i ett sammanhang där härmning är en viktig del.8 Barn gör som bekant som vi vuxna gör och inte som vi säger. Det betyder att om den vuxne inte kan finna sig i situationen, saknar överblick över vad som ska göras eller vad som förväntas av honom eller henne, kommer barnen i omgivningen att vara stressade. Om klassrumsmiljön är stökig, kommer barnens hjärna att prioritera överlevnaden, och vara blockerad från att ta in ny kunskap. Denna prioritering sker direkt i hjärnan, och som vi människor är konstruerade räcker det med en upplevd känsla av otrygghet för att utlösa reaktionen.[9]

Det är aldrig fel på barnen.

Insikt 2: läsning kommer först

Det enskilt viktigaste verktyget i skolan är läsandet. En bra språkhantering i hjärnan är grunden för abstrakt tänkande.[10] Att inte kunna läsa innebär dessutom att varje skoluppgift senare i utbildningen blir ett stressande och svårt moment.

Det finns utmärkta metoder för att enkelt och kvantitativt kontrollera att alla i en klass nått en nödvändig nivå när det kommer till läsfärdighet. Risken är mycket stor att de som är svaga läsare inte når gymnasiet. Att alla som når klass fyra är läsare, är ett grundkrav. Dyslexin har inte ökat, det är otillräcklig läskunnighet, orsakad av dålig pedagogik och bristande uppföljning, som har resulterat i att så många brister i färdighet.

Det är aldrig fel på barnen.

Insikt 3: kunskap bygger på en kognitiv trappa

Vi använder det vi lärt oss tidigare som grund för vår förståelse av det som kommer senare. Bara det vi förstått i grunden kan användas som bas för riktigt tänkande. Allt annat blir ytliga tankar och mönsterhärmning.[11] Att i egen takt självständigt kopiera det som står på Wikipedia är inte inlärning. Inlärning är att i djupet begripa ett sammanhang och kunna förstå det utifrån den kunskap man besitter. Dit finns inga genvägar. Det är arbete, träning av färdigheter, fokusering och en bra pedagogisk ledare som ger möjligheten. Det betyder också att det som benämns progression i lärandet måste bygga på en plan och en förståelse av vad man behöver för att nå nästa nivå. Man kan inte lösa andragradsekvationer innan man behärskar ekvationer av första graden. Man kan inte ifrågasätta normer inom ett givet fält, utan att först ha gedigna grundkunskaper. 

Att Sverige har så låg andel elever som presterar på toppnivå i naturvetenskapliga ämnen är till mycket stor skada för landet. Men kanske ännu allvarligare är att så många känner dåligt självförtroende inför matematikens vardagsproblem.[12] Här kommer det att krävas stora insatser, eftersom hela ämnet är eftersatt inom lärarutbildningen. Men alla vet att en kunnig och trygg lärare är den viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas.

Det är aldrig fel på barnen. 

Insikter leder till slutsatser

Vi kommer inte till rätta med skolans problem om vi inte kraftfullt reformerar skolan, lärarutbildningen, skolans styrning och ställer ordentliga krav på skolan som system. Det är inte möjligt om vi inte tar hänsyn till kunskap om kognition, hjärnan, psykologi och andra vetenskaper.