- Teckningar och serier har genom historien varit satirens mest direkt åskådliggörande medium.
- Som konstformer visade sig tecknade serier och animering unikt lämpade för 2020:s pandemihinderbana.
- Serier kan produceras i ensamhet och på distans, och en naturlig legering har skett med medicinska illustrationer.
- Ett år in i pandemin finns en uppsjö av tecknade serier och animering om coronaverkligheten, där både professionella tecknare och habila amatörer – däribland många som arbetar inom sjukvården – har återgett sina upplevelser.
- Seriemediet visar här tydligt upp den demokratisering som internet har medfört kring medicinsk kunskap.
- För eftervärlden kommer de tecknade serier och animerade tv-serier som har skapats under och om pandemin, fungera som värdefull dokumentation av hur corona har påverkat oss.
Satirteckningar går i någon mån att hitta genom hela mänsklighetens historia, men de fick fart på allvar efter boktryckarkonstens intåg på 1400-talet. Även medicinska illustrationer går att finna tusentals år tillbaka. Tecknade serier som verktyg för folkhälsoinformation blev en genre i 1700-talets Europa, och bredde snabbt ut sig i 1900-talets USA. Idag har den medicinska världen exploderat i populärkulturen, då sjukhusmiljön är ett idealiskt ramverk för både dramatik och satir.
I Japan är medicinmanga ett helt universum – tecknade serier där narrativen kretsar runt läkarvetenskap.
I väst har detta kanske mest varit synligt genom amerikanska tv-seriesuccéer som Greys anatomy och House. Och i öst är det även högst påtagligt inom serietidningskonsten. I Japan är så kallad medicinmanga ett helt universum, där Osamu Tezukas Black Jack från 1973 är störst – tecknade serier där narrativen kretsar runt läkarvetenskap, med en detaljnivå och terminologi betydligt mer ingående än i glättiga amerikanska sjukhusdramaserier och läkarsitcoms. Men, så är det ju Japan.
Karantän – som gjort för serietidningar
Pandemin har varit en stor utmaning för både distribution av serietidningar, och för seriebutiker – i synnerhet oberoende sådana. I början av pandemin såg det särskilt ödesdigert ut när världens största distributör av serietidningar, Diamond Comics Distribution, i mars helt stoppade sina leveranser. Många älskade seriebutiker världen över tvingades under våren och sommaren att slå igen. Därutöver har nästan alla serietidningsmässor ställts in – eller blivit digitala, som serienördarnas mecka San Diego Comic-Con, och den mer blygsamma Stockholms seriefestival.
Men i maj började Diamond Comics Distribution återigen att leverera till seriebutiker, som i sin tur hittade nya sätt att nå ut till sina stamkunder – som inte längre kunde hänga i timtal i butikerna och göra oväntade fynd. Dels lyckades man med detta genom att erbjuda avhämtning av serier. Och givetvis blev internetförsäljning räddningen – där serietidningsbranschen i höstas faktiskt långt överträffade försäljningssiffrorna från i mars. Nedstängningar och karantän är förstås som gjorda för att komplettera och läsa igenom ens samlingar av Daniel Clowes eller Adrian Tomine.
Med ett virus osynligt för blotta ögat, skedde en naturlig legering med medicinska illustrationer.
Produktionen av tecknade serier och animerade tv-serier har inte haft samma berg- och dalbana under coronaåret – då tecknare och animatörer lätt kan jobba i ensamhet, till skillnad från exempelvis icke-animerade tv-serier. Och med ett luftburet virus osynligt för blotta ögat, men som i illustrerad taggig bollform inbjuder till en myriad olika avbildningar, skedde en naturlig legering med medicinska illustrationer. Nu, ett år in i pandemin, finns det en uppsjö av tecknade serier och animering om coronaverkligheten, där både professionella tecknare och habila amatörer – däribland många som arbetar inom sjukvården – har återgett sina upplevelser.
Extern professionalism, intern panik
Coronasverige har skildrats av satirtecknare som Max Gustafson och Johan Hesselstrand, liksom av hobbytecknare (men inte hobbyepidemiologer) som läraren Karin Nygårds. Internationella exempel är läkaren Shirlene Obuobi vid University of Chicago Medical Center, som på sin Instagram kontinuerligt laddar upp egentecknade serier om vardagen för sjukvårdspersonal vid hanterandet av ett virus som alla, även experterna, fortfarande vet lite om.
Konflikten mellan den externa professionalismen och den interna paniken fångas galghumoristiskt träffande av Obuobi (vars serier för övrigt är så välgjorda att hon lätt skulle kunna byta karriär).
South Park frossar i de mest penibla aspekterna av hur illa många amerikaner hanterar pandemin.
Gällande animerade tv-serier, har många animationsbolag kunnat hålla igång produktioner genom distansarbete, och därför snabbt lyckats gestalta och kommentera pandemisamtiden. The Simpsons årliga Halloween-avsnitt Treehouse of horror ändrades i sista stund, där alla i den fiktiva staden Springfield fick munskydd (i segmentet om presidentvalet), utom Homer Simpson – förstås.
South Park är en animerad tv-serie känd för att ligga före alla andra animerade tv-serier med samtidssatir, och det har inte förändrats under corona. Specialavsnittet The Pandemic Special hade premiär i USA i september, där South Park frossar i de mest penibla aspekterna av hur illa många amerikaner hanterar pandemin. Kanske borde ett särskilt webbavsnitt enbart om Sverige ha gjorts.
Demokratisering av medicinsk kunskap
I gränslandet mellan medicinska illustrationer och tecknade serier rör sig sajten Graphic medicine, som drivs av den brittiske läkaren Ian Williams – som har gett ut serieromanerna The bad doctor (2014) och The lady doctor (2019). På sajten uppmärksammar Williams demokratiseringen som internet har medfört kring medicinsk kunskap – förmedlat via seriemediet. Och på sin Instagram har Williams publicerat seriestrippar om sitt arbete under pandemin. Även här är galghumorn ventilen, inte minst för den maktlöshet som både läkare och patienter upplever i sin kontakt.
Ian Williams är därtill en av den internationella skara serietecknare vars pandemibetonade alster har samlats i antologin Covid chronicles: A comics anthology, som släpps nu i februari. I över fyrtio novellserier från 2020 skildras där den verklighet som vi har tvingats anpassa oss till, liksom mycket av den överlappande problematik som också präglade 2020:s hinderbana.
En sammanlänkande konstform, om hur pandemin länkar oss samman.
Strukturell rasism och ojämlikhet, regeringars och myndigheters flagranta misslyckanden, och sociala skyddsnät som har svikit oss. Rädslan, ilskan och ovissheten som vi alla bär på i olika grad står i centrum. Men med närhet till satirens frigörande blick. Som helhet utgör Covid chronicles ett kärnfullt tydliggörande av vikten som tecknade serier spelar för oss under pandemin, antingen i stilla eller rörlig form. Både för dem som har tecknat och för oss som tagit del av resultatet i våra karantänsoffor. En sammanlänkande konstform, om hur pandemin länkar oss samman.
För eftervärlden kommer de tecknade serier och animerade tv-serier som har skapats under och om pandemin, fungera som en värdefull dokumentation av hur corona har påverkat oss, och hur bilden av viruset har formats och förändrats i olika delar av världen. Teckningar av sjukvårdspersonal, patienter, och anhöriga till dem vars liv har släckts. Och av dem som inte har insjuknat, men som vanmäktigt har betraktat förödelsen. Alla får plats. Få konstformer och uttryckssätt är så omedelbara och lättillgängliga i gestaltandet av vår virustaggiga tidsålder.