#MeTooInceste angriper den franska elitens tystnadskultur

Men först till själva avslöjandet. För oss svenskar säger kanske dessa namn inte så mycket, men för många fransmän – i synnerhet de som är intresserade av politik och kultur – är de välkända. Camille Kouchner är dotter till Bernard Kouchner, en av grundarna till hjälporganisationen Médecins sans frontières (Läkare utan gränser, reds. anm.) och tidigare hälso- och utrikesminister, och Évelyne Pisier, en framstående akademiker och feminist. Évelyne Pisier, som dog 2017, var professor i offentlig rätt och en stark röst inom den franska vänstern. Under sextiotalet var hon bosatt på Kuba, där hon hade ett förhållande med Fidel Castro. Évelynes syster var skådespelerskan Marie-France Pisier, som medverkat i flera av François Truffauts filmer. För den intellektuella vänstern betraktades de två systrarna Pisier som ikoner.

Uppväxten var fri och gränslös och alla var en del av ”la familia grande”.

Efter att paret Kouchner/Pisier skilde sig blev Évelyne Pisier tillsammans med Olivier Duhamel, som därmed blev styvpappa åt Camille Kouchner och hennes bröder. Olivier Duhamel är en hyllad professor på Sciences Po, prestigeuniversitet i Paris, och ordförande i La Fondation nationale des sciences politiques, som finansierar och styr universitetet. Han är dessutom ordförande i Le Siècle, en elitklubb som samlar Frankrikes mest inflytelserika inom skilda discipliner för månatliga diskussioner. Han är en flitigt anlitad politisk kommentator i tv och radio. Fram till den 4 januari, då artikeln i Le Monde publicerades och Duhamel tvingades lämna alla sina uppdrag.

Övergreppen ska ha skett i slutet av åttiotalet. Camille Kouchner beskriver sin familj som en storfamilj, influerad av 68-rörelsens frihetsideal. Somrarna tillbringade familjen i huset i den lilla kuststaden Sanary-sur-Mer i Provence tillsammans med vänner och bekanta som bestod av Paris politiska vänsterelit. Uppväxten var fri och gränslös och alla var en del av ”la familia grande”.

En veritabel omerta

En kväll, när tvillingarna är tretton år, förgriper sig Olivier Duhamel på sin styvson. ”Viktor”, som Camille kallar honom i boken för att skydda hans identitet, berättar till en början inte om det för sin syster. Först några månader senare anförtror han sig men förmår Camille att inte berätta något. Övergreppen pågår i flera år. När tvillingparet till slut berättar om övergreppen för sin mamma tvingar Évelyne Pisier barnen att tiga för att inte förstöra sin mans rykte. En stor del av bekantskapskretsen får reda på övergreppen, men ingen säger något. ”Une véritable omerta”, en veritabel omerta (sicilianska maffians tystnadskodex, reds. anm.), säger en tidigare vän till Le Monde.

Bara några dagar efter att den lanserades hade över 100 000 skrivit inlägg under hashtaggen.

Camille Kouchners bok kommer ganska exakt ett år efter att en annan bok om sexuella övergrepp mot minderårig skakade det franska kulturetablissemanget: Samtycket av Vanessa Springora (Albert Bonniers Förlag). I den anklagar Springora den flerfaldigt prisbelönte författaren Gabriel Matzneff för att ha utnyttjat henne sexuellt. Vanessa Springora var bara fjorton år när de inledde en relation, Matzneff var 49 år. Under större delen av sitt författarskap var Matzneff öppen om sitt sexuella intresse för barn, han både skrev och pratade om det i tv och intervjuer, ändå reagerade ingen inom kultureliten. Några veckor efter att Springoras bok kom ut drog Matzneffs förlag, Gallimard, tillbaka flera av hans titlar. Franska åklagare inledde en förundersökning, och polisen gjorde en husrannsakan på förlaget i jakt på bevis. Matzneff tog sin tillflykt till en liten ort på den italienska Rivieran och står nu åtalad för bland annat våldtäkt mot minderårig.

Enligt fransk lag måste ett barn som blir utsatt för sexuella övergrepp kunna bevisa att det inte fanns något samtycke.

Anklagelserna mot Olivier Duhamel har utlöst en massiv proteststorm i landet. Hashtaggen #MeTooInceste, som startades av organisationen Nous Toutes förra veckan, har fått ett enormt genomslag. Bara några dagar efter att den lanserades hade över 100 000 skrivit inlägg under hashtaggen och tiotusentals har vittnat om övergrepp. Många politiker har gett sig in i debatten och kräver nu att lagen ska skrivas om. I en animerad kampanjvideo, som släpptes nyligen av organisationen Face à l’Inceste, illustreras det absurda i detta genom att en domare frågar barnet: ”Är du säker på att du sa nej?”

Ny kommission för sexuellt våld

Förra året tillsatte franska regeringen en kommission för att utreda sexuellt våld och utnyttjande av minderåriga, men anklagelserna mot Olivier Duhamel fick ordförande Elisabeth Guigou att säga upp sig från uppdraget. Det skedde efter att det framkommit att Guigou var nära vän till Duhamel och har tillbringat flera semestrar i familjens sommarhus i Sanary-sur-Mer. Elisabeth Guigou, en före detta justitieminister, försäkrade att hon inte visste något om övergreppen som Duhamel anklagas för men anser ändå att hennes förtroende är skadat.

Var det samtycke? Fanns det kanske någon form av ömsesidighet? Vi talar ändå om en tonåring.

En annan känd intellektuell som har fått lämna sitt uppdrag som kommentator i ett av Frankrikes största tv-program till följd av Duhamel-affären är Alain Finkielkraut. Han är medlem i Franska akademien och en flitig kommentator i TV och radio. Under en direktsänd diskussion om anklagelserna mot Duhamel frågar Finkielkraut retoriskt: ”Var det samtycke? Fanns det kanske någon form av ömsesidighet? Vi talar ändå om en tonåring, inte om ett barn, det är inte samma sak.” Protesterna i sociala medier blev högljudda och ministern för barns rättigheter Alain Taquet skrev i en tweet: ”I vilken värld lever du i, Alain Finkielkraut. Hur kan du tala om samtycke mellan en tonåring och en familjemedlem?”

Uppgörelse med tyst acceptans

Det tycks alltså som om Frankrike håller på att göra upp med den slags tysta acceptans som länge funnits inom en del av etablissemanget gällande övergrepp mot unga. På sjuttiotalet var tongångarna annorlunda. 1977 publicerades ett upprop i Le Monde till försvar för tre män som stod åtalade för sexövergrepp mot minderåriga. Uppropet författades av Gabriel Matzneff och undertecknades av många av dåtidens intellektuella kändisar, bland andra Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Roland Barthes och Bernard Kouchner (pappa till Camille Kouchner).

Undertecknarna menade att barnen frivilligt hade gått med på sex och att männen borde släppas ur fängelset. ”Tre år i fängelse för kramar och pussar, det räcker”, skrev de. Och: ”Om en flicka på tretton år kan få p-piller utskrivet, vad är det till för?”. Flera av dem som undertecknade uppropet har senare gått ut och ångrat sin ståndpunkt.

Efter de senaste veckornas intensiva debatt och de tusentals vittnesmål som framkommit under #MeTooInceste har president Emmanuel Macron publicerat en video och flera tweetar i vilka han uttrycker sitt stöd för offren. ”Tystnaden som de kriminella har skapat har äntligen exploderat.” Presidenten berättade också att Frankrike ska påskynda en skärpning av lagstiftningen om incest och sexuella övergrepp mot minderåriga. ”Vi ska sätta dit förövarna.”