Sverige och den återkommande undfallenheten

Jag har med egna ögon sett resultaten av dessa totalitära ideologier i form av högarna av burkar innehållande Zyklon B i Auschwitz i södra Polen, i bevarade KGB-fängelser i Baltikum, vid minnesplatser för hungerkatastrofen i Kazakstan på 1930-talet och vid ground zero i New York – platser som visar den geografiska spridningen av spår från illdåden som härrör från tre totalitära tankesystem.

Jag tänker förstås på kommunism, nazism/fascism och militant islamism.

Jag tänker förstås på kommunism, nazism/fascism och militant islamism. Tre av mänsklighetens värsta hemsökelser i modern tid.

Man kan träta om vilken av dessa rörelser som är eller har varit värst, eller vilken som inneburit flest människors död. Men dessa tre ideologier, så som de hittills tagit sin form, har förenats i att alla deras kända uttryck har varit totalitära, antidemokratiska och våldsbejakande. De motsätter sig den enskilda människans frihet och värdighet, och i alla regioner, länder och platser där dessa krafter har fått fritt spelrum har rädsla, våld och kränkningar av mänskliga rättigheter blivit vardag – vare sig det handlat om gaskamrar, gulagläger eller att köra kapade flygplan in i skyskrapor eller slänga homosexuella från hustak.

Kanske tycker någon att den militanta islamismen inte platsar att jämställas med nazism och kommunism. Men världens första moderna och väldokumenterade folkmord, det armeniska – som inleddes år 1915 och där minst 1,5 miljoner människor mördades – hade i dag rätt okända islamistiska undertoner. Det var främst kristna minoriteter som attackerades av de muslimska turkarna, och det förekom tvångskonvertering till islam som ett led i försöken till utradering av ickemuslimska grupper som armenier, men även greker, assyrier, kaldéer och syrianer.

Ingen liten rörelse

Och de våldsbejakande islamisternas många besinningslösa våldsdåd runt om i världen under 2000-talet – av al-Qaida, talibaner, Islamiska staten, Boko Haram och Al-Shabab – lär inte ha undgått någon. Eller hur de islamistiska regimerna i Iran och Saudiarabien drar mänskliga rättigheter i smutsen. Radikal islamism är heller ingen liten rörelse. Ett tiotal miljoner människor i Mellanöstern stödde häromåret Islamiska statens ideologi, enlig lokala opinionsundersökningar.

Nazismens grova brott mot mänskligheten är väldokumenterade. Även om dagens nynazister och vitmaktanhängare må vara en tynande skara, så har de ett stort och skrämmande våldskapital. Se bara vad en ensam person som Anders Behring Breivik kunde åstadkomma.

Dessa rörelser har även undantagslöst genererat fattigdom och intolerans, vanföreställningar och andlig misär…

Kommunismens brott är mer spridda över tid och rum än de nazistiska förbrytelserna – från Lenins och Stalins terror med de orkestrerade hungerkatastroferna på 1930-talet i dagens Ukraina och Kazakstan med miljontals döda, via Maos förbrytelser i Kina och till Pol Pots massgravar för inte så länge sedan.

Listan kan göras lång.

Offren för dessa tre ideologier kan alltså räknas i ohyggligt många miljoner människor. Dessa rörelser har även undantagslöst genererat fattigdom och intolerans, vanföreställningar och andlig misär – har någon stor litteratur eller konst någonsin emanerat ur dessa tre tankesystem?

Underkasta sig ledaren eller rörelsen

Dessa tre ideologier har alltid stått i motsats till vetenskap, humanism och kritiskt tänkande; de har skapat slutna, totalitära tankesystem där den enskilda människans roll ständigt är att underkasta sig Rörelsen och/eller Ledaren.

Nåväl, mycket av detta är förstås rätt välkänt för många – så varför skriver jag detta? För att jag har så svårt att förstå varför så många i vårt land, Sverige, haft sådan besynnerlig relation till dessa tre ideologier. Inte så få politiker, författare och andra har vinglat och svajat betänkligt i sitt förhållningssätt till dessa tre rörelser – från 1930-talet till i dag. Rent kronologiskt handlar det om förhållandet till i tur och ordning nazismen, kommunismen och islamismen.

En kort rekapitulation: Under 1930-talet och början av 1940-talet vacklade Sverige gentemot nazismen. Det är välkänt och vi vet att många svenskar till och med anslöt som frivilliga soldater för Nazityskland. Under efterkrigstiden vacklade många svenskar gentemot Östblocket, det handlar om allt ifrån intellektuellas flört med kommunismen till att vi hade ett riksdagsparti som länge var Moskvatroget. Under 2000-talet vacklade många gentemot islamismen, i allt från vokabulären runt och svajandet om ”IS-resenärerna” till de generösa bidrag som islamistiska organisationer och skolor har kunnat tillskansa sig.

Men mönstret framstår som lika tydligt som osmickrande.

Det kan finnas många olika enskilda skäl till allt detta – eftergiftspolitiken under andra världskriget, den ”tredje ståndpunkten” under kalla kriget, prioriteringen att bekämpa ”islamofobin” snarare än islamismen under 2000-talet. Men mönstret framstår som lika tydligt som osmickrande.

Under hösten har Jan Myrdal och Sven Wollter gått bort – båda människor som av allt att döma hade många kvaliteter. Men de hade även svårt att inse vilka omänskliga och blodbesudlade idéer de under flera decennier stödde. Och de var långt ifrån ensamma.

Det finns de som menar att Sverige är ”fredsskadat” av över 200 år utan krig. Jag har lite svårt för ordvalet, men någonstans saknas nog hos många av oss en reell föreställningsförmåga om hur världen utanför vårt land kan te sig. Men jag har egentligen ingen bra förklaring till att många i Sverige – ett land som länge varit känt för sin humanism, höga utbildningsnivå och rationalitet – haft så lätt för att försvara eller relativisera 1900-talets och 2000-talets värsta ideologier?

Frågan gav mig ingen ro när jag gick där bland kläd- och benresterna på the killing fields. Även under det kambodjanska blodbadet fanns en grupp svenskar med Jan Myrdal i spetsen på plats – som blundade för folkmordet.¹ Långt efteråt har en av dem bett om ursäkt. Alltid något. Men varför var det just en grupp svenskar som stödde Pol Pot till den grad att de reste dit under pågående folkmord?