I det ansvarslösa Sverige

Det är nu vedertaget att allmänt munskyddsbruk, i kombination med andra åtgärder signifikant dämpar smittspridningen. En just publicerad sammanställning i tidskriften Nature fann att 90 procent av viruset stoppas när en smittad person bär munskydd.

Munskyddsfrågan utan riktlinjer

Denna, och ett hundratal andra nya studier, är förklaringen till att internationella, europeiska och amerikanska smittskyddsinstitut rekommenderar munskydd, och att nästan alla världens länder rekommenderar eller kräver dem. Trots detta saknas i Sverige fortfarande riktlinjer om munskydd inte bara i kollektivtrafik och trånga offentliga utrymmen, utan på vårdcentraler, hos barnmorskor, på kvinnokliniker, hjärtkliniker, äldreboenden och i hemtjänst. Hanteringen av munskyddsfrågan har närmast blivit bisarr.

Vi befinner oss nu i en tilltagande smittspridning som ser ut att gå mot en dubblering varje vecka.

Vi befinner oss nu i en tilltagande smittspridning som ser ut att gå mot en dubblering varje vecka. Trots detta finns mycket få smittskyddskrav och äldreboenden hålls öppna för besök.

Sverige är inte bara ur fas med resten av världen utan också med vetenskaplig evidens. Det är till och med så att nästan alla de 37 studier FHM själv listat på sin webbsida ger stöd för munskydd.

I en sådan situation kan man inte längre vara naiv. När man släppt rekommendationerna för riskgrupper och öppnat äldreboenden för besök, utan krav på munskydd, så sker det i strid med såväl försiktighetsprincip som med vetenskaplig evidens.

När regering och myndigheter inte förmår ta in vetenskaplig evidens eller information från omvärlden får vi en förstelning i det politiska och byråkratiska ledarskapet som leder till att befolkningen utsätts för fara. I de historiskt värsta avarterna av sådan förstelning, såsom Sovjetunionen, ignorerades, mörkades och hemlighölls samhällsproblem. Makt och ideologi var viktigare än sanning och vetenskap. När den största katastrofen i kärnkraftens historia inträffade i Tjernobyl i april 1986 hemlighölls den för folket och för de arbetare som skulle städa upp i området.

Bristande transparens

Vi har nu haft månader av avslöjanden och rapporter om bristande transparens samt undanhållande av siffror och information. Detta har skett på sjukhus och mellan kommunala, regionala och nationella myndigheter. E-post raderas. Vi har sett hur Arbetsmiljöverket under påverkan från arbetsgivaren direkt har vilselett vårdpersonal om skyddsutrustning och frångått sitt ansvar att skydda dem som befinner sig i vården. Samma sak sker över hela landet, och trots regionaliseringen sitter beslutsfattare i region efter region och utfärdar riktlinjer i strid med vetenskaplig evidens.

Intrycket av ett monolitiskt samhälle är överväldigande. Varför ställer journalisterna inte mer kritiska frågor, varför reagerar inte Läkarförbundet eller Svenska kyrkan?

Intrycket av ett monolitiskt samhälle är överväldigande. Varför ställer journalisterna inte mer kritiska frågor, varför reagerar inte Läkarförbundet eller Svenska kyrkan? Har civilsamhället hamnat under en så stark tankelikriktning från staten?

Det finns en gammal statsvetenskaplig insikt som är långt äldre än statsvetenskapen som ämne, nämligen att fisken ruttnar från huvudet. I Palazzo Pubblico i Siena finns en berömd väggmålning av konstnären Ambrogio Lorenzetti. Målningen består av tre fresker som presenterar en allegori över ”god och dålig regering”. Under den goda regeringen blomstrar landet och folket lever i trygghet och välstånd. Under den dåliga sprider sig ansvarslösheten och korruptionen och försätter landet i misär. Målningen är från 1338 och illustrerar ett tema som förts vidare i renässansens politiska filosofi och ända in i våra dagar. För att få ett ansvarsfullt agerande behöver man kunna utkräva ansvar.

Regering utan ansvar

Pandemin har lyft detta problem i Sverige, där regeringen lämnat nästan allt ansvar till Folkhälsomyndigheten, som skyller på regionerna eller på äldreboendena, som hänvisar till FHM, som sen skyller på slumpen, på privatiseringen eller på invandrarna.

I detta ansvarslösa Sverige är det den svage som drabbas.

En enskild läkare undgår ansvar genom att hänvisa till regionen som hänvisar till FHM, som säger sig inte ha ansvar. Vi har fått en institutionaliserad ansvarslöshet.  Transparens eftersträvas inte.

I detta ansvarslösa Sverige är det den svage som drabbas. Riskgrupper exponeras i hemtjänsten eller på boenden, eller tvingas isolera sig i månader. Lågavlönade i vård- eller serviceyrken, de flesta kvinnor, får en oerhörd börda. Lärare eller barnföräldrar i riskgrupp tvingas utsätta sig för risk under ett smittskydd, där de inte ens tillåts skydda sig själva, till exempel genom att ersätta skolplikten med läroplikt.

Sverige tappar trovärdighet

I slutänden ligger ansvaret alltid på regeringen och det lär bli omöjligt att undfly framtida rannsakan. Hyckleriet kommer att lysa igenom alltför starkt. Internationellt tappar Sverige trovärdighet som humanitär förebild eller välfärdsstat. Säkerhetsnätet höll inte.

Det som kan göras nu är skadebegränsning. Vi står inför en andra våg och har ingen sommar framför oss som kan lätta på trycket. Det är dags för regeringen att ta kontroll över pandemihanteringen genom att byta ut ledningen på FHM, och börja ta till sig vetenskaplig evidens och följa försiktighetsprincipen. Vi har en omvärld vi kan lära av för att få ”best practice”: Testa-spåra-isolera; inför munskydd i vård-, omsorg, kollektivtrafik, och trånga utrymmen; inför ytterligare åtgärder i skolor, såsom munskydd, glesare klassrum och isolerade klassvisa grupper, idrott utomhus, ingen sång på musiken, god naturlig ventilation samt ersätt tillfälligtvis skolplikt med läroplikt.

Begränsa övrig verksamhet och folksamlingar men anpassa efter regional smittspridningsnivå, och ge ekonomisk ersättning till de verksamheter som påverkas.