Blir USA förnedrat i samtalen med Iran? I dagens podd hör ni också Malin Ekman om USA och turerna med Iranavtalet. Edit: Just det! Jörgen Huitfeldt är i Almedalen (honom hör ni också i podden). Håll utkik på sajten eller i appen för rapporter därifrån.

Påminner om denna text om boken. Rubriken känns ännu aktuell. https://kvartal.se/erikhogstrom/artiklar/sd-ar-en-battre-arbetsgivare-an-tv4/cG9zdDo5NzAyMQ

Lyssnade i helgen på NYTimes briljanta Ross Douthats intervju med JD Vance. Han förklarar delvis högervågen i Latinamerika med att USA inte längre finansierar, vad han menar var, ett vänsterextremt biståndsetablissemang på kontinenten. https://www.nytimes.com/2026/06/18/opinion/jd-vance-iran-trump-communion.html Minst sagt ett intressant perspektiv från den amerikanska administrationen.

Övergripande budskapet i denna genomgång är väl också att kulturkriget med fördel bör föras på andra arenor än elsystemets? Och att det gäller kombattanter från samtliga läger. Att låsa sig vid åsikten: ’säg vilket kraftslag du gillar och jag ska tala om vad du röstar på/ har för kostvanor och hur du ser på flyktingar etc etc etc är onödig.

Vilka röster skulle ni vilja höra i ett special-avsnitt av Djupet i höst om energipolitiken framåt och rollen för olika kraftslag? Kanske i en debattform.

Johan Hakelius talade i Agenda i vintras om svårigheterna att framöver enas kring public service. Såväl Fredrik Furtenbachs reaktion som public service-chefernas tystnad bekräftar den tesen. Fortet hålls.

Negativt kampanjande är en naturlig – och legitim! –del av varje valrörelse. Hittills i år har S varit betydligt bättre än Tidö i hantverket . Att varna Magdamoderater för att Nooshi Dadgostar kan bli finansminister fungerar som ett argument för en röst på S. Socialdemokraternas svar blir naturligtvis: ”Vi vill hitta breda överenskommelser, och går till val som eget parti, rösta på S så vi blir stora och inte beroende av V”.

Jag har tidigare uppfattat Håkan Juholt som en fri röst, men här blir det närmast övertydligt hur det socialdemokratiska maskineriet går in i fullt kampanjsläge. Botkyrkaskandalen måste spelas ner till varje pris för att inte äventyra Magdalena Andersson valvinst i september. Lite besviken blir man ju.

Hur låter det efter att en vanlig väljare fått lyssna på båda sidor? Det ville jag ta reda på. Stor kredd till framförallt Lawen Redar som tog snack med en väljare som i grunden sympatiserar med ”motståndarsidan”. Även kredd till Fredrik Kärrholm naturligtvis . Vad säger du som läser om det Anton berättar?

Jag har ju aldrig varit någon stor snaps-entusiast, men måste jag välja någon favorit blir det Hallands fläder (och det är inte bara av lokalpatriotiska skäl). En närliggande reflektion från midsommarbordet är ju hur likartad festmaten vi äter är. Oavsett högtid (jul, påsk, midsommar) är det sill i olika former som utgör basen, vilket Richard Tellström var inne på. (Just denna fisk är ju ingen vanlig syn på svenska matbord resten av året.)

”The Granny Rule” förändrade fotbollen! (Jag skrev om det här: https://kvartal.se/matildaberg/artiklar/fore-avspark-ar-vm-alltid-en-skandal) Älskar för övrigt det nyktra tillbakablickandet i den här artikeln — men ännu mer framåtblicken, vad dina barns upplevelse får vara.

Artikeln får mig att tänka på Öresundsbron, som jag ser från mitt bostadsområde och som för mig och många andra i Malmö blivit det som tunnelbanan är för många stockholmare. Öresundsregionen är förstås inte Nordirland. Här finns ingen konflikt eller fredsprocess. Men här visade flyktingkrisen 2015 något liknande om vad som händer när en gräns som blivit osynlig plötsligt blir synlig igen. Under nästan två decennier hade Öresundsregionen vuxit samman till en gemensam arbetsmarknad där omkring 15 000 människor pendlade över sundet varje dag. När ID- och gränskontroller infördes i januari 2016 ökade restiderna kraftigt, förseningarna blev fler och en hel del pendlare upplevde att vardagen inte längre gick att få ihop. En del sa upp sig från sina jobb i Danmark, andra flyttade över sundet eller tog sämre betalda arbeten i Sverige för att slippa den osäkra pendlingen. Mer än 500 pendlare gick senare samman och krävde skadestånd från staten eftersom de ansåg att kontrollerna orsakat dem ekonomisk skada och kraftigt försämrat deras vardag. Jag har själv bekanta som bor i Malmö och som till vardags jobbar som polis, sjuksköterskor och kundtjänst på andra sidan bron. Protesterna handlade sällan om att folk var emot gränser i sig. De handlade om att de upptäckte hur beroende de blivit av att leva som om gränsen inte finns – och hur det krockade med statens behov av kontroll.

Bra genmäle. Jag har läst boken och menar att recensionen var orättvis.

I höstas reagerade jag på ett inslag i SVT Rapport som som handlade om en lågstadieskola där barnen fick lära sig att skriva och forma bokstäver ”redan” i första klass. I min enfald hade jag gått runt och trott att det var något alla lågstadiebarn fick lära sig så fort de började skolan. Men nej, det lyftes fram som något särskilt unikt för just den skolan. Känns oerhört märkligt att jag som förälder ska behöva kolla upp att skolan min dotter börjar i är en sådan där man får lära sig att ”forma bokstäver” korrekt ”redan” i ettan.

Man kan ogilla Trump och ändå vilja förstå hur han tänker – och inse att han inte är så planlös som det ofta påstås. Men att Trump medvetet, inte planlöst, skapar kaos betyder inte att resultaten blir bra. Europas ökade försvarsutgifter beror lika mycket på Rysslands aggression som på Trumps hårda press mot Nato, handelspartners och etablerade institutioner. Samtidigt har Europas beroende av amerikanska säkerhetsgarantier varit minst sagt problematiskt, och det är såklart rimligt att europeiska länder tar ett större ansvar för vårt eget försvar. Det jag tycker är svårt med resonemanget att man ska ”ta Trump på allvar, men inte bokstavligt” är att en amerikansk presidents ord faktiskt påverkar marknader, allierade och motståndare. Att omvärlden ständigt måste gissa vilka uttalanden som är allvarligt menade och vilka som bara är förhandlingstaktik har undergrävt USA:s trovärdighet. Kanske missar en del av dem som menar sig förstå Trump att många européers kritik inte främst handlar om effektivitet, utan om värderingar: rättsstat, demokrati och respekt för institutioner.

Resonemanget fallerar på flera punkter, framförallt i bristande logik. Islam är inte en person med rättigheter. Människor är. Det är inte islam som ska förlänas religionsfrihet utan människor. Skulle vi som land inskränka individers rättigheter här för att helt andra individers rättigheter inskränks i andra länder? Det låter som en uppåt väggarna missriktad tanke om hämnd. Muslimer i Sverige bär inte ansvar för hur till exempel Pakistans styre behandlar kristna eller folk som lämnat islam. Lika lite som vita svenskar bär ansvar för dåtidens kolonisering av Afrika. Två fel gör inte ett rätt. När andra länder förtrycker sina medborgare och inskränker rättigheterna hos de som tillhör den ena religionen eller det andra könet, då är det än mer viktigt att det finns länder som står pall och håller fast vid likabehandling och individers rättigheter. Det är fullt möjligt att både tillämpa religionsfriheten lika (så som vi gör i civiliserade länder) och samtidigt se att det finns särskilda problem som kommer med just islam. Att det inom en rad yrken inte passar sig att täcka ansiktet är till exempel inte ett uttryck för islamofobi eller en inskränkning av individens religionsfrihet. Att muslimer tenderar att se islam som ”den enda sanna religionen” framstår dock som en illa vald sak att haka upp sig på. Det ligger i religionens natur att om man tror på den ena så tror man inte på den andra = man tror att den man själv tror på är den sanna och att de andra missförstått eller ännu inte fattat. Det gäller kristna också. Och det kan man tycka och tro och samtidigt vilja leva i en sekulär stat och utan att vilja så några ingripanden mot de som ”tror fel”. Jan Lysén använder sig också flera gånger av ett avgörande begrepp som han aldrig definierar. Han skriver att islam måste ”avkrokas från religionsfriheten”, men förklarar aldrig vad det betyder, rent praktiskt.

Forssell har ju rätt i att bevakningen av många utvisningsfall är bristfällig och sällan ger hela bilden. Men samtidigt går det ju inte att blunda för problemen med att en ung människa som fötts och vuxit upp i landet straffas för att hennes föräldrar hållit sig undan utvisning i decennier. Det är väl det som är det mest upprörande med alla dessa fall; hur kan vi tolerera ett system som tillåter att utvisningsbeslut överklagas flera dussintals gånger och att nya generationer hinner växa upp här medan byråkratins kvarnar maler på?

Antisemitiskt eller ej, den oerhört låga kvaliteten på Gordon Hookeys konst är slående. Det är svårt att begripa varför Moderna muséet ställer ut något som ser ut som en gymnasial drift med politisk konst https://milanigallery.com.au/artists/gordon-hookey/ Eller är det något slags dubbelironi som går mig förbi. Har vi någon konstkunnig läsare får han eller hon gärna förklara grejen för mig.