En genomgång av Kriminalvårdens statistik och Sveriges offentliga statistik ger en annan bild än justitieministerns.
Dömda personer är i minoritet i häktet
För att kunna granska påståendet om antal ”inburade” måste vi först få klarhet i vad som avses med ordet ”inburad”. Enligt flera telefonsamtal med kriminalvårdens statistikenhet är det antalet nyintagna på anstalt som bäst mäter antalet inburade. Regeringen återkommer ofta till att häktena är fulla, bland annat som en följd av att grovt vapenbrott numera innebär obligatorisk häktning. Men att också räkna in dem som sitter i häkte kan bli missvisande eftersom de flesta av dem är frihetsberövade i väntan på rättegång (och därmed bör betraktas som oskyldiga till dess att en eventuell fällande dom avkunnats).
I häktena finns också personer som ska utvisas, eller som omhändertagits enligt beslut av övervakningsnämnden. På vissa häkten finns även intagna som endast har gripits eller anhållits. Så att räkna in samtliga personer som är inskrivna i häkte bland dem som ”burats in” blir alltså inte riktigt rätt. Däremot är det rimligt att räkna in dem som redan fått sin dom och som sitter i häkte i väntan på en anstaltsplacering. Men den gruppen utgör enligt Kriminalvården en liten minoritet av det totala antalet i häkte.
Statistiken över antalet nyintagna på anstalt och de som sitter i häkte i väntan på anstaltsplacering, visar att det ”burades in” flest personer i slutet av 1980-talet och till år 1990, med mellan 15–16 000 personer per år.
År 1988 började flest nyintagna, 16 098 personer, att avtjäna sina fängelsestraff. Det kan jämföras med 9 172 personer som påbörjade sina fängelsestraff år 2019.
Tar man hänsyn till befolkningstillväxten på 1,9 miljoner personer från år 1988 till 2019, är skillnaderna ännu större. Då handlar det om en halvering av antalet nyintagna per capita.
Beaktar man även här befolkningstillväxten har antalet fängelsedomar per capita ungefär halverats sedan slutet av 1980-talet.
Ett annat sätt att få klarhet är att undersöka hur många personer per år som döms till fängelse. Sveriges offentliga statistik över fängelsedomar från åren 1975–2019 visar att fler dömdes till fängelse år 1975 (för övrigt det år Tage Danielssons starkt fängelsekritiska film ”Släpp fångarne loss, det är vår” hade premiär) än 2019. Allra flest fängelsedomar, cirka 16 000 per år, utdömdes åren 1987-1990 medan motsvarande siffra för 2019 var 10 899. Beaktar man även här befolkningstillväxten har antalet fängelsedomar per capita ungefär halverats sedan slutet av 1980-talet.
Nyintagna på anstalt åren 1989-2019.
Källa: ”KOS 2019. Kriminalvård och statistik”.
Dessa offentliga statistikkällor ger alltså en helt annan bild än justitieministerns.
Justitieministerns egna beräkningar
Vi har därför flera gånger ställt frågan till justitieministerns stab hur han kan hävda att ”vi faktiskt burar in fler personer än någonsin”1– trots att det enligt den offentliga statistiken förhåller sig tvärtom. Svaret visar att Justitiedepartementet har ett eget sätt att beräkna detta.
Vad gäller tidsaspekten – ”någonsin” – i ministerns uttalande, avses vissa årtal: 2004, som departementet till synes godtyckligt valt ur statistiken, samt 2019 och första halvåret 2020. För antal inburade redovisar departementet ”medelbeläggning i anstalt” (i stället för antal nyintagna) respektive ”medelbeläggning i häkte”.
”Medelbeläggning” är dock enligt Kriminalvårdens statistikenhet av flera skäl ett trubbigt mått för att mäta antalet inburade. Ett skäl är den stora variationen mellan år och säsonger: ”Sedan 1989 har beläggningen på anstalt gått upp och ned i perioder och varierat mellan cirka 3 500 och 4 800.” År 2019 var medelbeläggningen 4 383 personer vilket kan jämföras med siffrorna för åren 2005-2006 på drygt 4 800 per år.
Vad gäller ”medelbeläggning i häkte” så är det inte ett särskilt bra mått på antal ”inburade”. De som är dömda och väntar på en anstaltsplacering utgör som sagt endast en liten minoritet i den gruppen.
Ernst-Hugo Järegård i Släpp fångarne loss från 1975.
FOTO: Lars Falck /TT
Siffrorna för ”Medelbeläggning i anstalt” för de år som ministern valt, visar följande:
Medelbeläggning i anstalt
2004 – 4 712 (Helårssiffra för medelbeläggning enligt Kriminalvård och statistik 2019)
2019 – 4 384 (Helårssiffra för medelbeläggning enligt Kriminalvård och statistik 2019)
2020 – 4 568 (Justitiedepartementets egen beräkning utifrån månadssiffror).
Källa: Justitiedepartementet
Medelbeläggning i anstalt för tidsperioderna ovan visar att den var högst år 2004. Inte hellre dessa siffror styrker således ministerns påstående.
Justitieministerns pressekreterare har också mejlat summan, en slags prognos för helåret 2020 som de själva räknat fram, för medelbeläggning i anstalt och häkte, och anger där siffran 6 803. Det skulle enligt departementet visa att medelbeläggningen nu är högre än för det till synes godtyckligt valda jämförelseåret 2004 då motsvarande siffra enligt justitiedepartementet låg på 6 659.
Och mediantiden på anstalt har sjunkit från 134 dagar år 2011 till 120 dagar år 2019.
Justitiedepartementets siffra ger dock inte stöd för ministerns uttalande om ”fler inburade än någonsin”, dels eftersom den inte tar hänsyn till den stora variationen i beläggning, dels eftersom den stora majoriteten av dem som sitter i häkte inte är dömda. Om befolkningstillväxten (omkring 15 procent sedan 2004) dessutom tas i beaktande är medelbeläggningen i anstalt och häkte sammantaget betydligt lägre år 2019 och 2020 än år 2004.
Orsaken till färre nyintagna
Enligt Kriminalvården kan flera lagändringar under 1990-talet förklara nedgången i antalet nyintagna på anstalt: Under 1990-talet minskade antalet nyintagna kraftigt. Fler dömdes till skyddstillsyn och samhällstjänst, och fler rattfylleridomar blev villkorliga. Dessutom har sedan 1994 även många dömts till fotboja.
Det går även att mäta hur länge personer sedan sitter på anstalt på olika sätt. Enligt Kriminalvården är måttet mediantid mer rättvisande än genomsnittstid, eftersom mediantiden inte påverkas av extremfallen. Och mediantiden för den utdömda strafftiden på anstalt har sjunkit från 134 dagar år 2011 till 120 dagar år 2019.
Betydligt färre sitter alltså i fängelse idag jämfört med tidigare. Och de sitter dessutom inne kortare tid.