En parodi på verkligheten

Mohsens förnekande överensstämmer inte heller med vad som sägs under en intervju med Abdel Al-Malejji, tidigare medlem i Muslimska brödraskapets shura-råd, när han beskriver hur Islamic Relief styrs.² ”I slutänden styrs [Islamic Relief] av Muslimska brödraskapets ideologi. Muslimska brödraskapet skulle inte heller tveka att intervenera i Islamic Relief om de ansåg detta som nödvändigt”.³ Uttalandet gäller Islamic Relief Worldwide och verksamheten i Storbritannien. Det finns dock inga skäl att tro att det skulle vara annorlunda för Islamic Relief i Sverige.

Global rörelse

Muslimska brödraskapet är inte bara en organisation i Egypten. Det är också en global islamistisk rörelse där aktivisterna är lojala med en idé om hur islam ska spridas i världen. Som politisk-religiös rörelse har den flera organisatoriska ansikten där samtliga strävar mot samma mål. När vi säger att Islamic Relief och Ibn Rushd är två av de viktigaste ”kassakorna” så betyder det att två formellt sett olika organisationer erhåller skattemedel, men att pengarna går in i en och samma ideologiska rörelse som, i det svenska fallet, binds samman av det svenska Muslimska brödraskapets huvudorganisation IFiS.⁴

Det är välkänt i forskningen om Muslimska brödraskapet i Europa att rörelsen hålls ihop av en förhållandevis liten klick av aktivister som har upprättat såväl vänskapliga som äktenskapliga band. Ett svenskt exempel på det är Lamia Elamri som sitter på flera stolar samtidigt. Hon är ordförande för Islamic Relief Sverige, samtidigt som hon är ordförande och en av fyra medlemmar i Islamic Relief Worldwides förtroenderåd.⁵ Hon är dessutom verksamhetschef hos studieförbundet Ibn Rushd.⁶

Ledningen inom Islamic Relief Sverige och Ibn Rushd är i mångt och mycket samma persongalleri. Idag är en majoritet (minst fem av åtta) av styrelsemedlemmarna inom Islamic Relief direkt verksamma inom Ibn Rushd. Denna union är inget nytt utan har funnits sedan Ibn Rushd upprättades för över tolv år sedan. Årligen sedan dess har Islamic Relief och Ibn Rushd varit trogna parhästar och sponsorer av samma konferenser, som antingen bjudit in utländska talare som fått avbokas på grund av antisemitiska åsikter eller bjudit in det högsta ledarskapet inom internationella Muslimska brödraskapet.

Ett exempel på en sådan konferens, som Islamic Relief och Ibn Rushd gemensamt sponsrade, var Sveriges Unga Muslimers årskonferens 2012. Mest anmärkningsvärt var att konferensen också sponsrades av “International Support Organization” (ISO), en internationell muslimsk kraftsamling som leddes av den inflytelserike religiöse ledaren Yusuf al-Qaradawi och som skapades för att piska upp tryck mot Danmark och Sverige under respektive karikatyrkriser. Exempelvis under hösten 2007 gav ISO ut ett pressmeddelande där man visade att man följde och koordinerade IFiS aktioner mot Nerikes Allehanda och andra muslimska protestaktioner i Sverige i samråd med Muslimska brödraskapets paraplyorganisation inom Europa – FIOE. Året efter – 2008 – stod IFiS och ISO som värdar för en gemensam gala/konferens på Åsögymnasiet i Stockholm. Dessa kopplingar mellan IFiS, Ibn Rushd och Islamic Relief handlar inte om isolerade exempel utan är ett mångårigt och väletablerat mönster av organisationsband och samarbeten mellan samma ledarfigurer.

Ingen demokratisk rörelse

Mohsen uppfattar det som om vi vill dra Islamic Reliefs varumärke ”i smutsen”. Vi förstår om det känns obekvämt med kritik. Frågan om Muslimska brödraskapet är emellertid så viktig att den överskuggar andra hänsyn, exempelvis om Islamic Relief bedriver ett framgångsrikt biståndsarbete.

Runt om i världen har allt fler regeringar insett att de bör avsluta sin samverkan med Islamic Relief på grund av kopplingar till Muslimska brödraskapet och andra, mer radikala, grupper.

Muslimska brödraskapet är inte – och har aldrig varit – en demokratisk rörelse ideologiskt eller organisatoriskt. Det senaste exemplet är att man i samband med maktövertagandet under den arabiska våren försökte införa en islamisk konstitution trots motstånd såväl hos folket som i statsapparaten. Vi kan inte ha en ordning där svenska skattebetalare finansierar en rörelse med uttalat politiska mål som döljs under täckmanteln att det enbart handlar om biståndsarbete.

Runt om i världen har allt fler regeringar insett att de bör avsluta sin samverkan med Islamic Relief på grund av kopplingar till Muslimska brödraskapet och andra, mer radikala, grupper. Det handlar inte bara om att Israel och Förenade arabemiraten förbjudit Islamic Relief för kopplingar till Hamas och andra extremistgrupper.

Tyska säkerhetsmyndigheter har slagit fast att Islamic Relief Deutschland är kopplade till Muslimska brödraskapet. Schweiz har dragit in sitt biståndsstöd till Islamic Relief.⁷ I Storbritannien skakades moderskeppet Islamic Relief Worldwide (IRW) nyligen av en praktskandal, då brittiska The Times avslöjade att Heshmat Khalifa, en IRW senior förtroenderådsledamot och tidigare chef för Islamic Relief i olika länder, kallat judar för “avkommor till grisar och apor” på sin Facebooksida och hyllat palestinska Hamas som den “ädlaste motståndsrörelsen genom tiderna.”⁸ Han fick avgå omedelbart. Även om IRW vill påstå det var ett isolerat fall är vi inte lika övertygade. Fler avslöjanden är säkert att vänta då brittiska Charity Commission, som är kontrollorgan, har initierat en djupgranskning av Islamic Relief.

Sammantaget, när Islamic Relief påstår att de saknar kopplingar till Muslimska brödraskapet finns ingen trovärdighet och blir en parodi på verkligheten.

Det är inte bara vi, utländska expertmyndigheter och andra forskare som beskrivit kopplingarna mellan Islamic Relief och Muslimska brödraskapet. Lyssna även på Kamal Helbawy, som under flera decennier var en av Muslimska brödraskapets ledande personer i Europa. Han är tydlig med att ledarskiktet i Islamic Relief styrs av seniora individer inom brödraskapet, samtidigt som det ligger i deras intresse att ha anställda som inte är medlemmar och förnekar att sådana kopplingar finns.⁹

Sammantaget, när Islamic Relief påstår att de saknar kopplingar till Muslimska brödraskapet finns ingen trovärdighet, och det blir en parodi på verkligheten. Tyvärr fastnar skrattet i halsen då detta involverar hundratals miljoner svenska skattekronor till en organisation med alltför många frågetecken.