Det här är en sammanfattning av Fredagsintervjun den 1 augusti 2025. Lyssna på hela intervjun här.
Kjell Asplund är läkaren och professorn som blev generaldirektör på Socialstyrelsen. Hans senaste bok, Tankevirus: Häxbränningar, Tiktoktics och andra psykiska epidemier (Fri Tanke 2025), utforskar fenomen där tankar och beteenden sprids likt epidemier. Boken tar upp exempel som häxjakter, apatiska flyktingbarn och tics som sprids via sociala medier, och undersöker hur dessa beteenden kan vara smittsamma och få förödande konsekvenser.
Jag tänker att vi kastar oss rakt in i några av de här epidemierna. Du berättar bland annat om den medeltida danssjukan. Vad var det?
– Det var en av de första smittsamma psykogena epidemierna som vi verkligen vet något om. Det var också en av de mest långvariga. Den svepte över kontinenten på Europa under ett par århundraden med utbrott då och då. Ungefär som influensaepidemier kan drabba med regelbundna mellanrum.
Och det här är alltså dokumenterat i källor och krönikor?
– Ja, ett fascinerande exempel är Pieter Brueghel den yngres berömda målning från 1600-talet där folk dansar genom en by utanför Bryssel. Alltså dansande som i trance, spelande och några avsvimmade. Där får man en direkt bild av hur det kunde se ut. Men den stora epidemin bröt ut i Italien på 1200-talet. Och spred sig sedan norrut. Längs handelsvägar efter Rhen och vallfartsvägar till exempel.
Och man dansade i extas?
– Man dansade i extas, oerhört frenetiskt. Man dansade till utmattning. Man skrek, man krampade, en del föll ihop medvetslösa. Ofta var det att man dansade helt nakna, hundratals dansade nakna på gatorna. Och det hände till och med att man hade samlag.
En av de senaste är de här Tiktokticsen. Som du menar egentligen är ett liknande fenomen?
– Ja, men det är helt andra smittvägar. Det är inte vallfartsvägar längre. Utan nu är det sociala medier. Det rör sig om i regel ungdomar som visar upp sina tics på Tiktok och andra sociala medier. Och de kan vara väldigt svåra de där ticsen. Det är inte bara ryckningar i ansiktet, utan det innefattar ryckningar och kramper i hela kroppen.
I boken har du samlat ett stort antal exempel på de här smittsamma psykogena tillstånden. Och den stora frågan är ju, vad är det här? Vad handlar det om?
– Ja, på engelska så talar man om en illness och jag använder ordet tillstånd. Alltså det är ingen riktig sjukdom, men man brukar ställa upp några kriterier på vad det ska handla om. Det första är att symptomen är fysiska. Det kan vara allt från huvudvärk och yrsel till stora andningssvårigheter, kramper, förlamningar, domningar.
– Och sen så ska det spridas som en epidemi. Det ska finnas en tillväxtfas. Det ska nå en kulmen.
– Det tredje brukar vara att de som är insjukna själva ska anse att det här beror på någon yttre orsak. En gasattack, strålning, onda andar, förgiftningar. Men, och det är det fjärde kriteriet, att man vid utredning inte hittar någon yttre orsak. Man hittar inga giftgaser, man hittar inga andra gifter, man hittar inga virus som orsakar det här.
Du också nämner skrattepidemier. Berätta.
– Ja, då är vi inne på mekanismerna här. Vad är det som ligger bakom såna här epidemier? Vi har ju dels social smitta av olika typer och dels så har vi rent biologiska orsaker inbyggda i oss. En är ju att skratt smittar. Ibland har det blivit till sjukliga epidemier. Man har fått stänga skolor. Det är inte bara skolbarnen som har drabbats utan när de kommer hem till sina hembyar när skolan stänger så drabbas den byn också ofelbart av skrattsjuka som är invalidiserande under en period. Det har varit i två, tre veckor som mest. De är alldeles utmattade. Till slut gråter de ju lika mycket som de skrattar.
De här tillstånden tar sig som du säger somatiska uttryck. Hur ska vi förstå det här? För mig är det ett mysterium att man faller ihop och skrattar i veckor och att det smittas som en sjukdom.
– Människor är komplexa, men samtidigt är vi väldigt primitiva. Social smitta – det här med känslor och beteende och kognition – det är ganska primitiva reaktioner som delvis är inbyggda i oss. Tänk på våra flyktreaktioner. Om du ser en hjord med hjortar, och någon plötsligt vädrar fara och sätter av så får den hela hjorden med sig. Och det där är ju en form av överlevnadsmekanism.
Alltså att vi härmar?
– Ja, vilket just när det gäller flykt och fara säkert är till släktets gang, släktets fortlevnad. Och det gäller hjortar, men det gäller säkert också människor. Sen har vi ju också en rätt ny upptäckt, att vi har spegelneuroner i vår hjärna, som alltså speglar andras beteende, att vi härmar andra. Och man kan se hur de aktiveras under vissa betingelser. Så, ja, vi är komplexa, komplicerade, men det här är samtidigt ganska primitiva reaktioner.
Har vi lagt sådana här smittor bakom oss tror du? Hur ser framtiden ut?
– Nej, det är jag väldigt bestämd på. Nu började vi med exempel från 1200-talet, men det kommer att fortsätta lång tid framöver. Och just eftersom vi nu har så kraftfulla smittbärare och moderna smittvägar så blir det globalt.
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt