Vi ska snart återkomma till det. Men låt oss först titta på hur de svenska territoriella utsläppen av växthusgaser ser ut i ett europeiskt jämförande perspektiv. En mycket stor del (ca 60%) av EU:s krav visavi medlemsländerna ligger inom det så kallade ESR-området. Detta område innefattar utsläpp huvudsakligen från vägtransporter, egen uppvärmning av bostäder och lokaler, arbetsmaskiner och jordbruk.
Kraven på minskningar fram till 2030 som ställs på medlemsländerna varierar så att förhållandevis rika länder fått högre krav. Sverige tillhör de fem länder som fått högst krav på minskningar (50%). Dessutom är det så att kravet på minskningar utgår från läget 2005 då Sverige redan nått långt med minskningar inom ESR-sektorn, bland annat var redan då utsläpp från egen uppvärmning till stor del eliminerade. Detta innebär att vi förutom högst krav också har de svåraste bitarna kvar, exempelvis utsläpp inom jordbruket.
Tabellen nedan visar utsläpp av växthusgaser per invånare för EU:s länder samt Norge och Island. Malta har tillsammans med Sverige lägst utsläpp (brutto) per innevånare. Våra utsläpp per capita ligger strax över 60 procent av genomsnittet för hela EU och är inte stort mer än hälften av Tysklands.
Med nettoutsläpp avses bruttoutsläpp efter avdrag för upptag och inlagring i brukad skog och mark. Eftersom Sverige har stora skogsarealer får inlagringen stor betydelse för våra nettoutsläpp av växthusgaser. Vad gäller dessa ligger Sverige klart lägst i EU. Våra nettoutsläpp per invånare är knappt en femtedel av genomsnittet för hela EU. Här finns anledning att påpeka att både Sveriges och EU:s långsiktiga klimatmål är helt inriktade på nettoutsläpp.
Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige spelar i en annan division än övriga EU-länder när det gäller låga utsläpp av växthusgaser.
Eurostat. Ton koldioxidekvivalenter per invånare. År 2023. Sortering efter stigande bruttonivå.
Men åter till den svenska utsläppsökning på sju procent som många nu gör ett så stort nummer av. Huvudförklaringen är alltså att användningen av biodrivmedel, som en följd av den minskade reduktionsplikten, har minskat kraftigt till förmån för billigare fossila bränslen. Utanför de områden som berörs av reduktionsplikten har det skett en minskning av utsläppen av växthusgaser med drygt två procent. Gissningsvis var de faktiska, till skillnad från de redovisade, utsläppen ungefär oförändrade förra året.
En förbränningsmotor släpper ut ungefär lika mycket koldioxid vid drift med biodrivmedel som vid drift med fossila bränslen. Utsläppen i det förra fallet räknas dock inte in i de bokförda – och därmed av Sverige redovisade – utsläppen. Detta är helt i enlighet med internationella riktlinjer på området. Att biodrivmedel, trots faktiska utsläpp vid drift, klassificeras som utsläppsfria beror på att råvarorna till dessa under sin tillkomst tagit upp samma mängd koldioxid som sedan släpps ut vid förbränningen. Användning av biodrivmedel ger alltså under en livscykel inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Från de faktiska utsläppen från avgasrören subtraheras alltså i den officiella statistiken exakt lika mycket som tagits upp vid tillkomsten av biodrivmedlet.
Importerade biodrivmedel
Tidigare, innan de svenska kraven på reduktionsplikt sänktes radikalt, baserades de biodrivmedel vi använde till 90 procent på import. I och med att klimatnyttan med biodrivmedel uppkommer i samband med tillkomsten av råvaran så har nyttan med dessa i allt väsentligt uppstått utanför Sverige. Utsläppen av koldioxid från biodrivmedel i Sverige avräknas alltså i allt väsentligt mot upptag som skett utomlands.
Med 90 procents import av biodrivmedel kan man inte i någon rimlig mening påstå att bokförda och presenterade siffror över svenska utsläpp av koldioxid speglar faktiska utsläpp. Det upptag som kompenserar utsläppen från biodrivmedel har ju i huvudsak skett utomlands.
Så här formulerar John Hassler det i den klimatstrategi han tagit fram på uppdrag av regeringen: ”Det är alltså en missuppfattning att minskad reduktionsplikt ökar de faktiska utsläppen av koldioxid i Sverige. Vad som sker är att de bokförda utsläppen i svensk ESR-sektor ökar…”
Den ökning av utsläppen som Naturvårdsverket nu redovisar kan alltså antas, åtminstone delvis, bero på att de redovisade siffrorna för 2024 kommit avsevärt närmare de faktiska utsläppen än vad som tidigare var fallet. Naturvårdsverket presenterar också preliminära siffror över vad som benämns utsläpp av biogen koldioxid. Det vill säga sådana utsläpp som biodrivmedel, vilka används inom transporter och av arbetsmaskiner, ger upphov till, men som alltså inte inräknas i den nu presenterade siffran om en ökning med sju procent.
Låt oss titta på hur utvecklingen ser ut sammantaget i de ovan nämnda sektorerna.

Som framgår av figuren har de bokförda utsläppen (blå linje) inom dessa sektorer minskat tämligen stadigt och rejält sedan början på 2000-talet och fram till 2023. Samtidigt har de biogena utsläppen ökat nästan lika mycket (röd linje). Summan av bokförda (av Sverige redovisade) utsläpp och biogena utsläpp av koldioxid har som synes under samma period sjunkit mer måttligt. Effekten av den ändrade reduktionsplikten är väldigt tydlig: med en markant ökning av bokförda utsläpp, en markant minskning av biogena och en liten ökning av sammantagna utsläpp av koldioxid från dessa sektorer 2024.
Samtidigt som de redovisade bokförda utsläppen av koldioxid från de ovan nämnda sektorerna sammantaget ökade med 3,8 miljoner ton så minskade de biogena utsläppen med 3,1 miljoner ton 2024. Om vi inkluderar en minskning av utsläppen av växthusgaser med 0,7 miljoner ton i övriga sektorer så indikerar de nu presenterade preliminära siffrorna att de faktiska utsläppen av växthusgaser varit relativt oförändrade 2024.
Tveksam klimatnytta
När det gäller klimatnyttan med reduktionsplikten måste man beakta att tillgången till råvara för användbara biodrivmedel i Europa och globalt är begränsad. Den helt dominerande råvaran till de biodrivmedel som använts i Sverige under senare år har varit slaktavfall. Mängden sådant är av naturliga skäl begränsad. Tidigare användes i stor utsträckning råvaror med ursprung i palmolja, men det bedöms inte längre som hållbart. Situationen skulle vara en annan om det hade funnits processer som i industriell skala kunde omvandla exempelvis restprodukter från skogsbruket till biodrivmedel. Sådana processer finns dock inte.
Svensk import medförde att vi tidigare förbrukade drygt hälften av vad som producerades i EU och cirka 30 procent av vad som producerades globalt av det dominerande biodrivmedlet (HVO). Höga krav på reduktionsplikt i Sverige innebär således att biodrivmedel dras undan för användare på andra håll i världen, vilka då sannolikt kommer att använda fossila produkter i stället.
Det är således högst tveksamt om den under 2024 redovisade ökningen av (bokförda) utsläpp i Sverige på grund av neddragen reduktionsplikt egentligen innebär någon ökning av koldioxidutsläppen globalt sett.
Så här skrev Riksrevisionen i ett pressmeddelande (2023-06-20) med anledning av den granskning av reduktionsplikten som då presenterades: ”Kraftigt ökande reduktionsnivåer inom reduktionsplikten innebär kraftigt ökande efterfrågan på biomassa som skulle kunna användas för att nå klimatmål i andra sektorer och länder. Det innebär att reduktionsplikten kan leda till större användning av fossila alternativ på andra håll.”
(Riksrevisionen rensar bort pressmeddelanden efter ungefär ett halvt år så det aktuella pressmeddelandet finns inte längre tillgängligt på deras hemsida. En kopia finns här.)
Och så här formulerar John Hassler det: ”Klimatnyttan av reduktionsplikten så som den kommit att tillämpas i Sverige är överdriven i den svenska debatten. Biobränsle kan skapa en stor klimatnytta, men den uppstår i produktionen av och tillvaratagandet av råvarorna till bränslet. Denna nytta har hittills huvudsakligen skett utanför Sveriges gränser.”
Det är således högst tveksamt om den under 2024 redovisade ökningen av (bokförda) utsläpp i Sverige på grund av neddragen reduktionsplikt egentligen innebär någon ökning av koldioxidutsläppen globalt sett. De av Sverige nu ”frigjorda” biodrivmedlen har kunnat användas för att ersätta fossila bränslen någon annanstans.
Storleken på svensk reduktionsplikt blir något av ett nollsummespel ur klimatets synvinkel. I den utsträckning reduktionsplikten ligger på en sådan nivå att den kan tillgodoses baserad på svenska råvaror är den givetvis bra. Om den ligger på en sådan nivå att den endast kan tillgodoses genom import är det tveksamt om den bidrar till (global) klimatnytta. Däremot kan en hög nivå på reduktionsplikt bidra till att EU:s klimatkrav visavi Sverige uppfylls. Fast detta är alltså inte nödvändigtvis detsamma som klimatnytta.
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt