Det finns en karta som jag ofta brukar tänka på när jag försöker förstå vår samtid. En karta över världens ekonomiska gravitations- eller mittpunkt, och hur den förflyttat sig över världen de senaste 2 000 åren. Trots tidens stora intresse för språk, kultur och symboler så tror jag de flesta ändå inser att money talks – i botten för mycket mänskligt handlande ligger trots allt våra materiella resurser, sen får diskursanalytikerna säga vad de vill.
Kartan, tänker jag, ger nog en av de bästa bilderna man kan få av historiens gång i en enda blick. Den visar alltså hur en grovt beräknad global ekonomisk gravitationspunkt förflyttar sig över jorden från vår tideräknings början till år 2025. (Man kan ju tänka sig att den svenska motsvarigheten ligger strax sydväst om Stockholm, där en stor del av landets kapital är koncentrerat.)
Men under 2000-talet börjar gravitationspunkten att förflytta sig allt snabbare österut.
Under antiken och medeltiden låg den ekonomiska mittpunkten i Centralasien under stor påverkan av de kinesiska och indiska ekonomierna. Först på 1800-talet flyttades punkten västerut, för att under hela 1900-talet vara starkt påverkad av USA:s och Europas ekonomier. Men under 2000-talet börjar gravitationspunkten att förflytta sig allt snabbare österut. Kinas och Indiens stora och växande ekonomier är den huvudsakliga motorn i denna process.
Världens ekonomiska mittpunkt under 2025 år.
Källa: McKinsey Global Institute
Världens ekonomiska nav rör sig alltså långsamt men obevekligt österut, kanske som vattenståndet vid ebb eller flod – rörelsen är nästan omärkbar för blotta ögat, men har likafullt en enorm kraft.
Befolkningen fyrfaldigades
Mellan åren 1920 och 2005 fyrfaldigades Asiens befolkning från 1 till 4 miljarder, och i nuläget är mer än var tredje människa på jorden indier eller kines. Folkhälsoprofessorn Hans Rosling brukade påminna om att världens pinkod är 1114. En miljard människor bor vardera i världsdelarna Amerika, Afrika och Europa. Plus fyra miljarder i Asien. Glöm inte denna kod. Den innebär att när människorna i Asien börjar köpa vissa saker eller ändra sina beteenden så spelar det roll, på riktigt.
Man kan även påminna om att världen har fyra verkligt stora maktcentra – USA, EU, Ryssland och Kina. De tre första – som alla inte ligger i Asien – är på reträtt, och är i tur och ordning skuldsatta, splittrade och fattiga. Medan Kina har en växande ekonomisk makt och ett växande intresse för omvärlden.
Europa var efterblivet och fattigt.
Historiskt sett har Asien sedan länge varit världens stora demografiska och ekonomiska centrum. Europa var efterblivet och fattigt. Marco Polo sökte sig österut på 1200-talet och kom hem med rikedomar, kunskaper och erfarenheter. Christoffer Columbus mål var sjövägen till det rika Indien – som man lite vagt kallade bortre Asien på medeltiden – när han av en händelse seglade in i en för européerna okänd kontinent.
Industriella revolutionen på 1800-talet innebar en parentes av europeisk och efterhand amerikansk dominans över världen under kanske knappt 200 år. Nu är pendeln på väg tillbaka österut. Med full kraft.
Själv har jag varit i Indien sex gånger. Första gången var 1991 då jag som drygt 20-årig backpacker luffade runt flera månader (och åkte motorcykel i Goa). Senaste gången var 2016 då jag trekkade i Indiska Himalaya nedanför Kangchenjunga, världens tredje högsta berg, med fru och barn. Varje gång har jag nästan mött ett nytt land. Utvecklingen sker blixtsnabbt. I det Indien jag mötte 1991 fanns knappt asfalterade vägar, idag håller vägnätet mer eller mindre europeisk standard. Så gott som alla bilar man såg 1991 var gamla Hindustan Ambassadors med design från 1950-talet – jag minns att jag i en större stad såg en rik indier i en Mercedes, och tänkte att jag nästan glömt bort hur moderna bilar såg ut efter flera månader i Indien. I dag är bilparken inte olik den svenska.
Eldrivna rickshaws
Då körde man motorcykel utan hjälm, men nu är den allt vanligare i trafiken. Och så vidare – varje nytt besök i landet har inneburit nya saker att se och ta in: solkraftverk, eldrivna rickshaws, reflexvästar på poliser och så vidare.
Välståndsutvecklingen har varit enorm. Medellivslängden i Indien har ökat med över tio år sedan jag var där första gången. Och landet har blivit nästan fyra gånger rikare sedan dess.
Staden och hamnen kan bara beskrivas som en gigantisk kinesisk byggarbetsplats dit det flödade kinesiskt kapital.
Kina har sedan några år tillbaka lagt om sin utrikespolitik – den är långt mer aktiv och inriktad på att påverka omvärlden, för att använda ett understatement. De gör sedan några år enorma investeringar i Afrika, och stora delar Asien påverkas av framväxten av den nya Sidenvägen. De långsiktiga konsekvenserna av detta är i nuläget mycket oklara. Men det är något att räkna med.
Jag var vid årsskiftet i hamnstaden Sihanoukville i södra Kambodja och kunde med egna ögon notera de massiva kinesiska investeringarna. Staden och hamnen kan bara beskrivas som en gigantisk kinesisk byggarbetsplats dit det flödade kinesiskt kapital. Vägarna var ännu till stora delar grus- och lervägar – som det växte upp skyskrapor ur. Med kinesiska hotell, casinon och restauranger. Och detta är bara en av många regioner där Kina nu etablerar sig med hjälp av sitt kapital och sina investeringar. Vi har ännu bara sett början av detta.
Slutligen. Jag säger inte att Donald Trump är en oviktig person eller att USA är meningslöst att bevaka – men kanske ska man ibland för omväxlings skull titta österut istället för västerut, om man vill förstå vår värld och vart den är på väg.