Så kan Europa rädda Ukraina

Europas stöd till Ukraina skulle behöva öka kraftigt för att kompensera för vad som nu ser ut som ett troligt bortfall av det amerikanska militära stödet. Det behövs också för att stärka Ukrainas position i kommande fredsförhandlingar. Finns den politiska viljan i Europa att göra detta? I högstämda tal framhålls solidariteten med det krigsplågade landet och betydelsen av att Ukraina försvarar sin suveränitet mot den starkare angriparen. Utgången av kriget sägs ha existentiell betydelse för inte bara den europeiska kontinenten utan även för den globala världsordningen.

De faktiska siffrorna

Att prata kostar inget, men hur ser det ut bakom högtidstalen? Låt oss se på de faktiska siffrorna hittills, som framgår av Kielinstitutets statistik över olika länders bistånd till Ukraina. De ger ett behövligt perspektiv. Diagrammet nedan visar det ackumulerade stödet från ett antal Västallierade från januari 2022 till och med oktober 2024 (33 månader) i relation till 2021 års bnp. Stödet omfattar såväl ekonomiskt som militärt bistånd och visar faktiskt levererat stöd, inte utlovat stöd som är tänkt att utbetalas i en osäker framtid.

Genom att sätta stödet i relation till bnp för varje land korrigerar man för att länderna är olika stora.

Diagrammet avslöjar hur lite de flesta europeiska länderna bidragit hittills. Det är i många fall stor skillnad mellan ord och handling. Mest generösa är de baltiska länderna tillsammans med de nordiska länderna. Sverige placerar sig här på sjätte plats, men långt efter de baltiska länderna och Danmark. USA:s stöd, huvudsakligen militärt, har varit av avgörande betydelse för Ukraina, men satt i relation till USA:s stora ekonomi ser det mer blygsamt ut.

Om vi räknar om det ackumulerade stödet under knappt tre år i diagrammet till ett genomsnittligt årligt stöd (på ett ungefär, genom att dividera alla siffrorna med 3) får vi en bättre bild av vilken uppoffring varje land gör för att stödja Ukraina. Detta mått kan jämföras med andra årliga utgiftsposter.

För Sverige är det genomsnittliga årliga stödet under tre år 0,32 procent av bnp, vilket kan jämföras med 0,8 procent för Estland och 0,73 procent för Danmark.

Vi kan ge mer

Inte ens de mest generösa givarländerna kommer upp till det stöd som skulle krävas av varje land för att Ukraina ska kunna vinna kriget – med eller utan USA:s stöd. Enligt en överslagskalkyl av ekonomen Lars Calmfors (DN 30 juli 2024) skulle varje land i Europa behöva bidra med 1 procent av bnp för att mer än matcha Rysslands militärbudget och göra det möjligt för Ukraina att vinna kriget även utan bistånd från USA. En sådan upptrappning av det europeiska biståndet skulle stärka Ukrainas position i de pågående fredsförhandlingarna. Det skulle dessutom tvinga USA att ta Europa på allvar. Men som siffrorna i diagrammet visar har de europeiska länderna lång väg att gå.

Det tycks finnas ett mycket brett stöd i Sverige för att hjälpa Ukraina att vinna kriget mot den ryska invasionsmakten.

Utmaningen för Europa är därför att sätta kraft bakom orden. Att man inte gjort så tidigare är svårt att förstå. Enligt den senaste Eurobarometern ses kriget i Ukraina och behovet av att stödja Ukraina som den absolut viktigaste frågan för väljarna. Ekonomen Torbjörn Becker med flera visar i sin färska rapport, Svenskt Ukrainastöd i en internationell kontext, att om man utgår från det relativa väljarstödet för frågan borde det europeiska Ukrainastödet vara sju gånger större!

Något liknande gäller säkerligen det svenska stödet, vilket också är det enda vi kan direkt påverka. Det tycks finnas ett mycket brett stöd i Sverige för att hjälpa Ukraina att vinna kriget mot den ryska invasionsmakten. Regeringen framhåller också ständigt att detta måste vara målet.

Mot den bakgrunden är det ett mysterium varför Sverige inte ger mer. För, som tabellen visar, ger Sverige i praktiken relativt lite i relation till vår förmåga. Är en procent av bnp en alltför stor uppoffring? Det borde inte vara det. Det motsvarar 1–2 års ekonomisk tillväxt. Det är visserligen mycket i pengar räknat, men det är lite eftersom invånarna i Sverige liksom i de flesta västländer har råd och knappast skulle lida av att ha oförändrad standard under ett år eller två. Men framför allt är uppoffringen inte stor om man ser utgången av kriget som en ödesfråga.

Det amerikanska biståndet har främst varit militärt. För att kompensera för att detta faller bort kan Europa köpa den militära utrustning Ukraina behöver från USA, men även från Ukrainas egen industri. Därmed kringgås de begränsningar som beror på att europeisk försvarsindustri har otillräcklig kapacitet eller att det egna försvaret inte kan avvara materiel. Allt som krävs, i princip, är att de europeiska länderna skriver ut en check! Om den politiska viljan finns…

Det är glädjande att Sverige tillsammans med övriga Norden och Baltikum nu vill ta på sig ledartröjan och förmå Europas länder att stödja Ukraina på ett sätt som ger landet förutsättningar att vinna kriget. Att visa Ryssland och världen att det inte lönar sig att starta krig är det bästa sättet att skydda oss själva mot framtida angrepp – och oändligt mycket större framtida kostnader. Men första steget för Sverige måste vara att trefaldiga sitt årliga stöd, från 0,3 till 1 procent av bnp. Det finns, är vi övertygade om, ett starkt stöd i Sverige för en sådan åtgärd.

USA:s brutala behandling av Europa på Natomötet i Bryssel och säkerhetskonferensen i München, liksom Trumps skandalösa uttalanden under de senaste dagarna, kan förhoppningsvis väcka de europeiska länderna till handling.