Man undrar verkligen hur studenter och andra som gjort Palestinarörelsen till en viktig del av sin identitet ser på det öppna försvaret av Irans förtryckarregim. Skulle gärna läsa en bra text om det.

Det krig som avgör Europas öde är i Ukraina. Det är det vi i Europa bör koncentrera oss på. Till att börja med genom att se till att Ukraina får det stödpaket som Ungern nu blockerar.

Det som skrämmer mest utifrån allt som framkommer i artikeln är att socialtjänsten i någon mån verkar ha böjt sig för pappans och familjens påtryckningar. Dels mejlen mellan pappan och soc, och så det här med att barnen verkar ha placerats inom släkten – ett beslut som ter sig helt ologiskt om ursprungsproblemet handlar om en hederskontext. Det här fallet är onekligen extremt – och därmed uppmärksammat – i sin omfattning. Jag kan inte låta bli att undra hur mörkertalet ser ut. Hur vanligt är det att socialtjänsten av rädsla tillmötesgår farliga/mäktiga/kriminella föräldrars önskemål istället för att se till barnens bästa? Bara tanken på svaret borde skrämma oss.

Idag kom domen: En man döms till 13 års fängelse för inblandning i både bortförande av barnen, samt bilbränderna. En annan man döms till 10 års fängelse för grov mordbrand och grov skadegörelse. Ytterligare tre personer döms till två års fängelse vardera för egenmäktighet med barn. Mamman till barnen döms för inblandning i det brottet till 11 månader i fängelse. Bara en person frikänns helt, och det är frun till den man som fick ett fängelsestraff på 10 år. Läs mer här: https://kvartal.se/nathalierothschild/artiklar/fangelsestraff-for-systemhotande-brott/cG9zdDo3MjU1Ng

Hur moståndskraftig är rättsstaten? Åklagarens formulering om ”ett systemhotande angrepp mot det öppna samhället” är värd att dröja kvar vid. Det här är, minst sagt, mer än en konflikt mellan föräldrar och myndigheter. När socialsekreterare begär att få lämna ärendet för att deras familjer hotas, när tjänstemän och politiker utsätts för brandattentat – då har förstås alla gränser passerats med råge. Är det därför barnen har blivit placerade hos en närstående, trots hederskontexten? Är det hoten och våldskapitalet som har påverkat socialtjänsten att göra en överenskommelse om att pappan ska få ta emot barnen och placera dem i en skola som han har valt? Här måste domstolen med tydlighet visa det som socialtjänsten kanske inte har haft verktyg för: att våld och hot inte är en lönsam valuta. Kort och gott: Visa hur motståndskraftig rättsstaten är.