En ganska intressant (och möjligen lite banal) sak slog mig när jag läste igenom artikeln. Två kvinnliga partiledare har offrats på Moderaternas och Liberalernas väg till acceptans av SD som samarbetspartner. Det var Anna Kinberg Batra som öppnade upp för att samarbeta i med partiet i riksdagen ”i frågor där de tyckte lika”. Det blev början till slutet för henne som partiledare och Ulf Kristersson slapp det fartguppet när han efterträdde henne och kom så att säga till dukat SD-bord. Samma sak (om man får tro Leijonborg) med Nyamko Sabuni. Hon öppnade upp för SD på ett liknande sätt som AKB hade gjort och blev på samma sätt utmanövrerad som en följd av det. Johan Pehrson kom även han till dukat SD-bord och slapp sätta sitt partiledarskap på spel eftersom frågan redan hade krävt ett högnivåoffer. Politik är inte alltid så vackert…