”Stockholmare göre sig icke besvär”

”Ni vet inte alls hur vi har det här uppe på Malmfälten.  Vi lever tuffa liv, men vi har fjällen, där finns friheten. Så kommer samerna som bullrar fram kring sina renar, med motorcyklar och helikoptrar som de kan köpa för att de subventioneras av staten. Ni stockholmare vill bara klema bort samerna.”

Fast jag tillbringat många fiskedagar i fjällvärlden kände jag mig väldigt stockholmsk och insåg att om jag vill förstå mer måste jag in i snåriga marker.

Omvänd diskriminering

Inom Girjas sameby finns några av Sveriges absolut bästa fiskevatten för lax, öring och harr. Kaitumälven och Kalixälven är jungfruliga vatten i orörd vildmark. Sportfiskare i allmänhet ser dem som svenska statens vatten. Sommartid lockas många sportfiskare hit, då finns heller inga renar där. Framöver kommer av allt att döma dessa vatten bara att vara tillgängliga för samer och norrbottningar, vatten som under decennier varit tillgängliga för vem som helst som köpt tillstånd. Girjas sameby har nu efter domen börjat sälja fiskekort för sitt område, och de kan endast köpas av boende i Norrbottens län. Är inte detta diskriminering? Det är den första svåra frågan.

Domen öppnar för en utveckling där fler samebyar kan följa i Girjas spår.

Nästa svåra fråga är om domstolens utslag också ska komma att gälla för nästan hela Norrland, vilket är tänkbart då domen är prejudicerande. Domen öppnar för en utveckling där fler samebyar kan följa i Girjas spår. Det skulle betyda att mycket stora delar av Norrland skulle hamna under samernas kontroll. Flera jurister pekar dock på att det måste till nya rättsliga prövningar för att juridiken ska bli densamma också i andra samebyar.

Jakob Heidbrink är docent i juridik vid Göteborgs universitet och följer civilrättsliga domar. Han väntar sig att någon eller några andra samebyar kommer att begära prövning i rätten för att följa Girjas. ”Men om jag vore ombud för samebyar skulle jag råda till mycket stor försiktighet. Jag skulle rekommendera att de avvaktar och först ser hur Girjas hanterar rättigheterna”. Han menar att ”om samerna blånekar de samer som inte är med i samebyn att jaga och fiska, eller börjar de sälja licenser extradyrt till finanskapitalet i Stockholm, eller om de går på etniska grunder – att samer får fiska men inte etniska svenskar – då har vi en krock med diskrimineringslagstiftningen. Det vore en häpnadsväckande utveckling där diskrimineringslagen skulle kunna användas emot en minoritet istället för för en minoritet.”

Nybyggartrakter

Först var samerna, sedan kom nybyggarna. Det är grunden för historieskrivningen. Samerna förde länge en kamp för att få äganderätt till fjällmarkerna. Sveriges största civilrättsliga rättegång, Skattefjällsmålet, avgjordes 1981 och fastställde att samerna inte har äganderätten till markerna. Rätten att bedriva renskötsel har de haft länge i enlighet med rennäringslagen.

Girjasdomen ger nu entydigt samerna de rättigheterna i sin sameby utifrån urminnes hävd.

Rättigheterna att jaga och fiska brukar höra till ägandet, men kan vara skilda från det. Vad som gällt just kring rättigheterna att jaga och fiska i fjällvärlden har inte varit helt klarlagt juridiskt sett. Skattefjällsmålet bäddade för att samerna längre fram skulle kunna få rättigheterna till jakt och fiske. Girjasdomen ger nu entydigt samerna de rättigheterna i sin sameby utifrån urminnes hävd.

En sameby är ett stort område. Girjas är jämförbart med Gotland i storlek. I Sverige finns 51¹ samebyar och 40 av dem har mark i fjällkedjan.

Domen skakar om

HD-domen anses från de flesta håll vara klar och juridiskt korrekt. Ändå skakar den om. Jägare och fiskare talar om diskriminering. Hat och rasistiska angrepp på samer blev frekventa på sociala medier efter domen. Spänningar finns mellan samer och övriga länsbor, men också inom samerna kan tonläget vara hätskt. Vid ett tillfälle hittades skjutna renar med avskurna huvuden² utanför Gällivare. Girjasdomen anses ha höjt spänningsläget. Kulturminister Amanda Lind³ och statsminister Stefan Löfven⁴ gick ut för att dämpa känslorna. Nu, under coronan, råder ”en avslagen sorg och oro”, berättar en tjänsteman på länsstyrelsen.

På 1800-talet hade varje ”svensk man” fri rätt att jaga och fiska på statens mark i fjällen. Den föll sedan bort, och staten tog gradvis via länsstyrelserna över regleringen. På vissa håll gav staten samebyar rätt att göra så kallade underupplåtelser.

När Sverige senare gick med i EU kom finnar, italienare och andra sydeuropéer för att jaga ripa och fiska röding.

Ett riksdagsbeslut som gällt sedan 1993 gav länsstyrelserna rätten att fördela småviltsjakten och fisket. Ortsbor hade haft svårt att komma åt fjällvattnen, och de lobbade hårt för att göra fisket och jakten mer tillgängliga. Alla fick rätt att söka fiske- och jakträttigheter hos länsstyrelserna. Tillstånden till de hetaste områdena lottades ut. När Sverige senare gick med i EU kom finnar, italienare och andra sydeuropéer för att jaga ripa och fiska röding. Konkurrensen om fjällvärldens gåvor hårdnade och de renskötande samerna kände sig trängda. Det var i detta läge som Girjas sameby började skriva på sin talan mot staten.

Många inblandade

Följande parter bör noteras i den här historien: Renägande samer, lokalbefolkning, (HD-domen använder ordet nybyggare, även om det har levt etniska svenskar i området sedan århundraden), fiskare och jägare av olika härkomst och lägg till icke renägande samer. Det är här det blir komplicerat, och det kan kompliceras ytterligare om man lägger till nationaliteter.

Matti Berg är ordförande för Girjas sameby och den som med juristers hjälp drivit saken i mer än tio år genom rättssystemet. Jag ringer honom, och på frågan vilka som ska få jaga och fiska i Girjas sameby framöver svarar han: ”I första hand tänker vi på renen och naturen, sen samebyns medlemmar. Innan 1993 levde flera i samebyn på jakt och fiske, nu kan de återgå till det. Utrymmet som är kvar ska gå till lokala jägare och fiskare, Kiruna- och Gällivarebor och norrbottningar. Stockholmare och sörlänningar göre sig icke besvär.”

Matti Berg är tydlig med att det inte ska bli svårare för ortsbor att få tillstånd efter domen: ”Jakten och fisket är en del av livskvalitén här. Vi gör våra affärer i samhället här, vi bor grannar och umgås privat, inte kan vi starta ett inbördeskrig”.

Näst intill en provokation

Försäljningen av jakt- och fisketillstånd görs nu av samebyn via samma hemsida⁵ som länsstyrelsen använder för övriga områden i länet. Bostadsort för den som köper tillstånd kommer att kontrolleras mot folkbokföringsregistret. Matti Berg utesluter dock inte att det kan bli ändringar framöver. ”Jag förstår att det finns en problematik här, vi kommer att titta på frågan om att öppna upp för fler till kommande säsonger.”

Det försvårade för oss, allmänheten får ursäkta att detta kan ta lite tid.

Han berättar att samebyn tog kontakt med länsstyrelsen i god tid före domen för att sätta sig ned tillsammans och resonera hur man skulle kunna göra en smidig övergång om Girjas vann i domstolen. Han menar att länsstyrelsen inte ville diskutera med dem under pågående rättegång. ”Efter domen stoppade de sin försäljning av jakt- och fiskekort efter en timme. Jag ser det näst intill som en provokation. Det försvårade för oss, allmänheten får ursäkta att detta kan ta lite tid.”

Jakt- och fisketurism

Inom Girjas sameby finns sedan länge Tjuonajokk fiskecamp som haft ett arrendeavtal med länsstyrelsen. Den lockar fiskare från hela Europa. Nästan alla besökare flygs in med helikopter. Matti Berg har haft flera möten med campens ägare och säger att de jobbar på en lösning. ”Vi måste ta ett ansvar och se till att de har chans att leva vidare, men det är svåra frågor.” Ännu sent i april finns inget avtal klart mellan samebyn och företaget Fish your dreams, som driver campen⁶.

Girjas sameby är nästan helt igenom obrutet fjällområde. Här finns bara enstaka andra fastighetsägare. I andra samebyar kan det vara annorlunda. Juristen Jakob Heidbrink menar att utslaget inte behöver bli detsamma som för Girjas om andra samebyar för frågan till domstol.

Det kan mycket väl finnas andra som också skulle kunna uppvisa gammal sedvanerätt, till exempel nybyggare.

Heidbrink förklarar domens huvudprincip: att samerna har större rätt än staten till jakt och fiske på kronomarken. Det handlar då bara om dessa två parter. ”Det kan mycket väl finnas andra som också skulle kunna uppvisa gammal sedvanerätt, till exempel nybyggare som hållit till länge på ett område och som fiskat och jagat på mindre områden inom en sameby. Högsta domstolen underkänner inte andra sedvanerätter som kan finnas.”

Också detta behöver testas i domstol, menar Heidbrink.

Frågan har utretts och utretts

Jag ringer en handfull samebyar i Norrbotten. Domen ska läsas, årsmöten och diskussioner ska hållas. Det pratas, men så länge coronapandemin råder vill ingen dra igång juridiska processer.

Vi kan nog förvänta oss en rad rättegångar med olika samebyar.

Anders Iacobaeus är erfaren jurist och sitter i Svenska Jägareförbundets styrelse. Han har följt jaktjuridiken i fjällområdet i decennier. Han säger att Girjasdomen kan komma att skapa oreda. ”Vi kan nog förvänta oss en rad rättegångar med olika samebyar. De kan ha olika synsätt. Det finns de som kan kompromissa och det finns de som vill ha prövat sin ståndpunkt till varje pris. Det önskvärda hade varit en politisk lösning för hela fjällkedjan”, säger han.

Frågan har utretts både fram- och baklänges många gånger. Anders Iacobaeus nämner ett förslag från 2005 (SOU 2005:116), där utredaren föreslår en delad fiske- och jakträtt mellan samebyarna och länsstyrelserna. Här finns detaljerade riktlinjer för hur samrådet skulle organiseras. ”Det var ett ganska bra förslag, men samerna protesterade högt och Jägareförbundet protesterade också. Då vågade politikerna inte gå vidare.”

Som landet nu ligger anser han det rimligt att någon annan sameby testar frågan i domstol. Han tycker också att det är rimligt att svenska jägare ges företräde till jakten och i första hand till de som bor i länet. ”De har bott här i generationer och i många fall valt att bosätta sig här just för fjällivet.”

Oavsett nationalitet och bosättningsort

Några veckor efter HD-domen gick Kommerskollegium ut med ett budskap som gick tvärs emot Girjas. Upplåtelse av jakt och fiske ska gälla alla oavsett nationalitet eller bosättningsort⁷. Enligt EU-rätten ska fri rörlighet gälla för varor, tjänster, personer och kapital inom unionen. Fiske och jakt är tjänster.

I april gjorde myndigheten ett nytt uttalande och det blev mindre kategoriskt. Enligt geoblockeringsförordningen, som EU sjösatte våren 2019, gäller att företag inte får diskriminera kunder från andra EU-länder på grund av deras nationalitet, bosättningsort eller etableringsort. En fråga att avgöra blir då om samebyns försäljning av jakt- och fiskelicenser ska ses som näringsverksamhet? Om samebyn säljer tillstånd utan vinstintresse skulle deras policy möjligen vara okej. De priser som Girjas nu satt på fiskekort till länsbor för 2020 är tveklöst låga.

Det är svårt att säga om samebyn gör fel eller rätt enligt EU-rätten.

På Kommerskollegiums hemsida finns följande⁸ text:

”I slutändan är det EU-domstolen som närmare uttolkar hur geoblockeringsförordningen ska tillämpas och som skapar praxis kring den. Men eftersom förordningen varit i kraft så kort tid finns ingen praxis att luta sig emot. Det är en bidragande faktor i att det är svårt att säga om samebyn gör fel eller rätt enligt EU-rätten, även om det generellt sett går att säga att det är problematiskt med diskriminering ur ett EU-rättsligt perspektiv.”

Agnès Courades Allebeck har skrivit texten, och hon säger att frågan kan ta år av avgöra i domstolar. Hon berättar också att det är Konsumentverket som har tillsynsansvar i frågan. Konsumentverket har inga ärenden om Girjasdomen att rapportera.

Matti Berg, företrädare för Girjas, tycker att Kommerskollegium agerat är mycket missledande i frågan. ”Men skulle det visa sig att vi inte kan följa EU:s regelverk då får vi helt enkelt sluta sälja jakt- och fiskekort. Det är inte konstigare än så, men det vore jäkligt trist med tanke på lokalbefolkningen och vad vi har sagt.” Han har också ett annat kort att spela: i EU-fördraget, som Sverige skrev på vid anslutningen till EU, finns protokoll nummer tre⁹ som han anser ger urfolk stöd i den här frågan.

Större problem med jakt än fiske

Under åren har länsstyrelsen tillämpat olika principer för jakten i fjällområdet. En tid gällde upplåtelserna bara svenskar. Efter att EU påpekat saken för regeringen ändrades reglerna så att alla EU-medborgare kunde söka jakttillstånd. Senare ändrade regeringen inställning igen och gav svenskar och människor med svensk anknytning företräde framför utlänningar. Detta gäller idag för jakten¹⁰. Fisket har aldrig haft sådana regler.

Den bild jag får av inblandade är att jakten ger fler konflikter med rennäringen än fisket. Jakten har ökat från nästan noll till att vara omfattande. Jägarna har hundar och de kan störa under slakten av hanrenar (sarvar) på hösten, som är den mest eftertraktade jakttiden. Fisket besvärar framför allt på våren då skotertrafiken blir livlig upp till rödingsjöarna och stör renarnas kalvning.

Den bild jag får av inblandade är att jakten ger fler konflikter med rennäringen än fisket, skriver Carl-Axel Fall. Foto: Mikael Engström.

Samtidigt spås turismen i norr lysande tider¹¹. Med lite marknadsföring kan välbeställda lockas till fjällvidderna från Europas storstäder. En dag lär väl coronasmittan vara över och kanske har längtan bort från datorskärmarna då växt sig ännu starkare.

Ett vanligt år tar länsstyrelsen i Norrbotten in 9-10¹² miljoner kronor på jakten och fisket. Två tredjedelar av den summan slussas vidare till samebyarna och samefonden. Trycket på fjällvärlden lär öka. Pengarna från jakt och fiske likaså. Alla vill tjäna pengar.

Pelle Olofsson är jägare och fiskare i Luleå och orolig för den långsiktiga utvecklingen. ”Men de åtgärder som nu gjorts av Girjas är positiva för oss länsbor, än så länge,” säger han.

Regeringens inställning

Och vad säger regeringen? Landsbygdsminister Jennie Nilsson, som ansvarar för de mer strukturella samefrågorna, säger att ”regeringskansliet analyserar domens generella konsekvenser och i avvaktan på den analysen har vi inga kommentarer.”

Moderaterna och Socialdemokraterna har talat om att tillsätta nya utredningar. Det låter som ett svenskt sätt att begrava jobbiga frågor.

Många har en felaktig bild av vad en sameby är. Samebyn har inte valt att stänga folk ute. Det är självvalda utanförskap.

När det gäller de icke renägande samerna som ställs utanför jakten och fisket säger Matti Berg, Girjas, att problemet inte finns. ”Många har en felaktig bild av vad en sameby är. Samebyn har inte valt att stänga folk ute. Det är självvalda utanförskap. Sedan upptäcker en del att de någon generation tillbaka har samesläkt och börjar hävda att de har rätt att jaga, fiska, bygga hus och köra skoter. De vet inte att samebyn också har stora skyldigheter. Den ska visa hänsyn mot djur, natur och en egen kultur. Jag blir så sur att denna debatt kommer upp hela tiden. Men har du rötter inom vår sameby, har kontakt med din släkt och vet var du kommer ifrån – då är du väldigt välkommen att jaga och fiska. För länsbor och andra finns sedan andra regler.”

Att avgöra vem som är same är ingen lätt sak. Enligt sametinget räknas 20 000-40 000¹³ vara samer i Sverige. Samer i rennäringen uppges vara 2 500-3 000 plus fler om man räknar dem som har märkta renar som andra sköter om. Säkra uppgifter saknas.

Jakt och fiske är heta ämnen

Det mesta står på vänt just nu.

Jakten och fisket är heta ämnen i norrlänen. Men också andra stridsfrågor kan påverkas av HD-domen. Fem stora gruvprojekt i fjällområdet ligger och väntar på beslut på regeringens bord. Girjasdomen säger att den urfolksrättsliga konventionen ILO 169 ska ses som en användbar princip trots att Sverige inte ratificerat den. Detta bör ge samerna en starkare ställning när tunga exploateringar som gruvor, vindkraftsparker eller mer vattenkraft blir aktuella.

En utbredd önskan tycks vara att staten på något sätt ska gripa in.

Från regeringens håll utlovas ett förslag som ska koppla in samerna tidigare i beslutsprocesser. Förslaget, ”Konsultationsordningen”, har länge kärvat i regeringskansliet, men det ska läggas fram för riksdagen i höst, säger Amanda Lind¹⁴ .

En utbredd önskan tycks vara att staten på något sätt ska gripa in. Det är ändå främst staten som skulle kunna balansera intressena. Men statliga ingrepp i förhållande till samerna är en svår balansakt, eller som Jakob Heidbrink säger: ”I våra identitetsvurmande tider är det nästan bäddat för en politisk kollaps.”

Till sommaren har jag blivit inbjuden av en stockholmare (etnisk svensk) att fiska i nedre Kaitumälven. Han har fiskat där i flera år och är van att svara på frågor när han möter en same. Först om han är svensk, sedan om han är norrbottning, därefter om han är sörlänning och från vilken stad han kommer. ”Jag brukar säga Nyköping. Det brukar fungera, men hade jag sagt Stockholm då vet jag inte om vi skiljts som vänner.”

Han kommer att åka upp också i år. Men inte jag, ett sådant frågebatteri skulle jag aldrig klara. Jag avslöjas genast som både stockholmare och etnisk svensk.