Fördjupad protektionism blir katastrof för ekonomin

Varje dag handlas det med varor och tjänster över Atlanten för 3,6 miljarder dollar.

USA har också gjort olika utfall mot Europa. För några år sedan förhandlade EU och USA om ett ambitiöst frihandelsavtal, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Det hade kunnat bli historiskt eftersom dessa båda länder är varandras viktigaste partner redan idag. Varje dag handlas det med varor och tjänster över Atlanten för 3,6 miljarder dollar. Men det finns fortfarande tullar och krångel mellan kontinenterna som gör handeln onödigt dyr. TTIP visade sig dock vara en gigantisk utmaning. Jordbruksvaror, standarder, regler för offentlig upphandling mm var svåra ämnen även under Obama-administrationen, och med en ny amerikansk president lades avtalet in i frysen.

I maj 2018 införde Trump tullar på stål (25%) och aluminium (10%) mot stora delar av världen. Importen av dessa varor, som amerikansk industri behöver, hotade enligt president Trump Amerikas ”inre säkerhet”. EU och ett dussin andra länder har tagit beslutet till Världshandelsorganisationen WTO eftersom de menar att säkerhetsmotiveringen strider mot dess regler.

President Trump har vidare hotat Europa med tullar på bilar, bildelar och vin. Förutsättningarna för ett omfattande handelsavtal mellan EU och USA är små för tillfället, men samtal pågår om ett mindre avtal, fokuserat på att ta bort tullar på industrivaror och att ömsesidigt godkänna ett antal tekniska standarder.

Växande kritik mot Kina

Europa har ett komplicerat förhållande också till Kina. Handelsutbytet är omfattande men det finns en växande kritik mot att västerländska företag diskrimineras i Kina. Europeiska investeringar i Kina har minskat de senaste åren. Det kinesiska kommunistpartiets starka involvering i bolagen gör att ekonomi och geopolitiska hänsyn ofta blandas ihop och det är svårt att konkurrera med kraftigt subventionerade statsägda företag.

På senare tid har EU, liksom resten av omvärlden, skärpt sin granskning av kinesiska strategiska investeringar i så kallad kritisk infrastruktur. EU och Kina förhandlar ett investeringsavtal, men det går långsamt trots formella utfästelser på högsta nivå om att bli klara under 2020. I EU, liksom i USA, finns en stor besvikelse över att de reformer i marknadsekonomisk riktning som Kina lovade i samband med sitt WTO-medlemskap år 2001 inte har genomförts.

WTO har problem

WTO är en organisation vi definitivt hade behövt uppfinna om den inte funnits.

WTO har i sin tur sedan många år problem. Det är en trög och omodern organisation som har haft svårt att fatta beslut och varit oförmögen att ta sig an aktuella handelsutmaningar. Icke desto mindre har WTO tjänat handeln väl, marknader har öppnats, gemensamma regler har etablerats. Frihandel har skapat miljontals jobb runt omkring i världen och lyft åtskilliga miljoner ur fattigdom. Med 164 medlemsländer är det en organisation vi definitivt hade behövt uppfinna om den inte funnits. Men den är i stort behov av reform och EU, tillsammans med ett antal likasinnade länder, arbetar för att modernisera organisationen inifrån. I detta arbete behövs dock USA.

Den amerikanska administrationen har kraftigt dragit ner på sitt stöd till WTO, agerar i motsättning till de regler och normer som handelsorganisationen har satt upp samt blockerar tillsättningen av domare i appellationsdomstolen.

Det finns motkrafter

Samtidigt som protektionismen har brett ut sig och stora handelsnationer som USA och Kina agerar med inrikespolitiska mål som ledstjärna, finns det trots allt många länder som tror på öppen, regelbaserad handel. Protektionism och stängda marknader för inget gott med sig. Därför har det också skett en motreaktion på det amerikanska mantrat: handel är dåligt, handelskrig är bra.

Elva länder i Asien och Latinamerika samt Mexiko och Kanada gick vidare med det stora frihandelsavtal som USA lämnade strax efter Trumps valseger. Avtalet trädde i kraft vid årsskiftet 2019. Den Afrikanska unionen arbetar med att skapa ett interkontinentalt frihandelsområde som, när det realiserats, skulle bli det största i världen. Länderna som ingår i Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) har intensifierat sitt arbete med ekonomisk integration och också slutit avtal med andra.

Och EU har satt rekord i antal frihandelsavtal de senaste åren med avtal som trätt i kraft med Kanada, Japan och Singapore. Mexiko och den sydamerikanska handelsblocket Mercosur är färdigförhandlade, Vietnam träder ikraft i sommar och flera andra är under förhandling, till exempel med Australien, Indonesien, Chile och Nya Zeeland. De är alla ambitiösa avtal med långtgående åtaganden också vad gäller hållbar utveckling.

Och sen kom Corona

Den inhemska kinesiska berättelsen menar att det egentligen var USA som spred viruset för att skada Kina.

Sedan kom coronaviruset och allt tog en paus. Värdekedjor skakas om och kommer kanske att förändras för evigt. Hotell, turism, nöjesindustri utsätts för gigantiska prövningar. Företag kommer att gå i konkurs. Propagandakriget är i full gång och Kina skördar lojalitet och goodwill genom att massdonera sjukvårdsutrustning till länder världen över. Den inhemska kinesiska berättelsen menar att det egentligen var USA som spred viruset för att skada Kina.

Världen förändras: Det första kvartalet har kinesisk export minskat påtagligt. Europa och USA kommer att behöva lång tid att återhämta sig. Möjligen blir den kinesiska återhämtningen snabbare. Landet har en stor inhemsk marknad men samtidigt är Kina oerhört exportberoende. I Europa har vi sett illa genomtänkta beslut att stänga gränserna för export av sjukvårdsmaterial samt interna gräl vid gränserna.

Förhandlingsrundor ställs in. Brexitförhandlingarna har skjutits upp. Det är redan idag mycket ont om tid för att få ett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien förhandlat och godkänt till årsskiftet.

Toppmöten ställs in, bland annat det mellan EU och Kina och det mellan EU och Indien. Det stora ministermötet i WTO som vartannat år samlar samtliga medlemsstaters ministrar, skulle äga rum i Kazakstan i juni med förhoppningen att hitta en väg framåt för organisationen. Det är också inställt.

Vad händer nu?

Vi behöver snabbt stimulera produktion av kritisk medicinsk utrustning.

På kort sikt borde alla länder inte bara ta bort exportrestriktioner på sjukvårdsmaterial och olika medicinska produkter, utan snarare arbeta för att tullarna globalt tas bort på dessa. Det vore en solidarisk gärning som alla tjänar på. Vi behöver snabbt stimulera produktion av kritisk medicinsk utrustning. Dessutom bör vi verka för att utforma gemensamma globala standarder på produkterna så att vi har en internationell kvalitetssäkring.

Krävs det en global kris för att skapa något som en del kallar en ny Bretton-Woodsanda med ett förstärkt G20?

Men vad händer sedan? När coronafaran har minskat eller blåst över? Kommer vi se en fortsatt utveckling av varje land var för sig eller tvärtom en nystart där världens länder verkligen inser att här behöver vi samarbeta. Krävs det en global kris för att skapa något som en del kallar en ny Bretton-Woodsanda med ett förstärkt G20?

En förhoppning är att USA redan i närtid avskaffar en del av de mycket skadliga tullarna de har mot Kina (och som drabbar amerikanskt näringsliv hårt). Efterfrågan kommer så småningom att ta fart igen. Men hur rustade är företagen då? EU:s inre marknad har tagit rejält med stryk och medlemsländerna har främst sett till sina egna intressen. EU-kommissionen, som inte har någon juridisk makt i hälsofrågor, har försökt att bistå med krisåtgärder och riktlinjer. Samtidigt har det skett en uppluckring av konkurrensregler, budgetdisciplin och en ny flexibilitet vad gäller statsstöd. Kommer man att kunna återgå till den gamla ordningen när epidemin är över? De gemensamma reglerna har tjänat EU väl, såväl konsumenter som företag.

Protektionism vore katastrof!

Förhandlingar mellan EU och USA kanske kan starta på riktigt, något som skulle underlättas om Joe Biden sitter i Vita Huset.

Förhoppningsvis blir det ett nytt WTO-ministermöte senare i år med en rejäl ansats till att reformera och uppdatera organisationen. Det pågår ganska långtgående förhandlingar om ett internationellt avtal om e-handel, där såväl Kina, USA och EU ingår som nästan 70 andra länder. Det skulle betyda mycket ekonomiskt om det blev klart, samt sända en positiv signal om att WTO fortfarande kan leverera. Strandade WTO-förhandlingar om att ta bort tullar på miljövänlig teknologi skulle kunna återupptas. Förhandlingar mellan EU och USA kanske kan starta på riktigt, något som skulle underlättas om Joe Biden sitter i Vita Huset. Ett mindre avtal kan skapa förtroende mellan de båda länderna igen och gradvis uppgraderas.

Det måste ske en global ansats att minska tullar och krångel, både mellan länder och internationellt. EU och andra likasinnade länder måste ta ledningen för att tillsammans få igång WTO:s förhandlingsapparat och modernisera organisationen. Kanske krävs det ett maktskifte i Vita Huset för att få med USA på denna agenda?

E-handel och grön handel är givna kandidater för internationella avtal, det borde kunna gå ganska fort för mycket är redan gjort. Dessutom måste USA, EU, Japan med flera hitta en samordnad strategi för att sätta press på Kina att genomföra ett antal reformer utan att helt alienera dem från det globala samarbetet. Frågan är förstås om världen är redo att lägga gamla konflikter åt sidan och ta nya tag för att få den gemensamma ekonomin och handeln på fötter igen. En fortsättning av de konflikter som var innan Corona, en fördjupning av de transatlantiska motsättningarna samt en stärkt nationalism med stängda gränser och fördjupad protektionism vore katastrof för en redan hårt prövad världsekonomi.