Förenklingar om samernas rättigheter

Girjasfallet, som slutade med en banbrytande dom i Högsta domstolen i januari 2020, gav Girjas sameby exklusiva rättigheter att förvalta jakt och fiske på sina traditionella marker. Detta beslut, baserat på urminnes hävd och rättsprinciper som erkänts i såväl svensk som internationell rätt, är långt ifrån en enkel fråga om kulturell särbehandling, som Wong tycks insinuera. Det handlar om att ge samerna rätt till mark de brukat i hundratals år – ett erkännande av deras historiska rättigheter.

Wongs förenkling av dessa rättigheter som en ”överkänslig” kulturell berättelse förminskar en mångårig rättsprocess som prövats på både nationella och internationella nivåer. Att påstå att detta handlar om ”gullande” med samerna underminerar den juridiska komplexitet som låg till grund för Högsta domstolens beslut.

Missuppfattningen om äganderätt

Ett annat centralt fel i Wongs analys är hans missförstånd av vad Girjasdomen faktiskt innebär. Wong framställer det som om samerna försöker ”äga” fjällen och marken, vilket är direkt felaktigt. Girjas sameby har inte tilldelats äganderätt – de har fått rätt att förvalta jakt och fiske på grund av sitt långvariga nyttjande av marken, en nyttjanderätt baserad på uråldriga sedvanor. Att förvalta och att äga är två helt olika saker, och att blanda ihop dessa begrepp är missledande för debatten.

Girjasdomen erkänner att samerna har en rätt att kontrollera jakt och fiske, men den förändrar inte äganderätten till marken. Staten behåller ägandet, men samebyn har rätt att bestämma över hur resurserna ska användas. Det är en viktig distinktion som Wong helt förbigår.

Internationella principer ignoreras

Wong framställer samernas krav som en konflikt mellan majoritetsbefolkningen och en privilegierad minoritet, men detta perspektiv bortser från Sveriges internationella åtaganden och de principer som styr urfolks rättigheter. Sverige har ännu inte ratificerat ILO-konvention 169, men det betyder inte att samernas rättigheter saknar internationell rättsgrund. Högsta domstolen tog hänsyn till dessa principer när de avgjorde Girjasfallet, och beslutet innebär att Sverige närmar sig internationella standarder för skydd av urfolk.

Förenklade påståenden skadar debatten

Sverige behöver en seriös debatt om samiska rättigheter – men det kräver en grundläggande förståelse för de juridiska och historiska frågor som ligger till grund för dessa rättigheter. Wongs förenklade påståenden riskerar att förvärra redan existerande spänningar och sprida missförstånd. Girjasdomen handlar inte om privilegier, utan om rättvisa. Den korrigerar historiska orättvisor och erkänner samernas rätt att bruka mark som de har förvaltat i generationer.

Att reducera detta till en fråga om ”gullande” med samerna gör inte bara debatten en otjänst, utan förringar också den juridiska seger som Girjasdomen representerar. Det är dags för en mer nyanserad och korrekt diskussion om samernas rättigheter i Sverige.