Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Jag får betalt för att bo i Stockholm

Ivar Hagren/Diakrit

”När jag städade för sista gången grät jag”. Kvartals kulturredaktör Ola Wong skriver om känslor för ett hem och politiken som belönar en lyckad visning högre än hårt arbete.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Ola Wong | 19 februari 2020
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Profil Inlästa texterLästid 7 min Skärmläsarvänlig
I korthet

Det var när jag tog på mig plasthandskar för att gå ut i vardagsrummet som jag insåg att Hemnet höll på att göra mig galen.

Grundregeln för annonsfotografering och visning är att sudda ut varje spår av dig själv. Genom att skala bort så mycket som möjligt av dig själv skapar du projektionsytor för andras fantasier om vilka liv de skulle kunna leva i lägenheten. Inget flottigt fingeravtryck på någon ljusstake skulle sabotera det. Fru och barn var bortresta för att minimera påverkan.

Jag köpte trean i Aspudden 2012, nu hade vi växt ur den. Den ligger på tredje våningen, med utsikt över Aspuddsparkens trädkronor, ek, björk och tall direkt utanför sovrumsfönstret. Tallarnas brunröda kroppar glödde när vi tittade ut i kvällssolen.

Jag är ingen heminedningsafficionado precis, men jag är god vän med en framgångsrik formgivare som är oändligt hjälpsam.

Hon klev in i lägenheten som ett svartklätt yrväder från modemässan i Milano och styrde upp oss. Självklart är det ren parodi att ha en skål med limefrukt, skrattade hon hjärtligt. Köp päron! Inte den goda sorten. De smaklösa och högglansiga.

Du kan inte ha de nyinköpta växterna mitt i fönstret! Trekvartscentrerat!

Flytta soffan till bortre ändan av rummet och frilägg så mycket av parkettgolvet som möjligt.

Allt ska vara avskalat, förutom soffan och sängen där det ska vara ett mysigt kuddberg. Vi hade köpt nya petroleumblå kuddar. Ta bort dem! Köp röda! Med knapp i mitten. Så jag sprang till butiken och handlade. Frukt, fiolfikus och gråsprängda bladväxter som blomsterhandlaren på Hornsgatan påstod var de som gäller för visningar. Vi målade och täckte fula fogar med vitt silikon. Vi köpte en hel kartong med bullshit – visningsrekvisita – doftljus, nya handdukar, pumptvål i flaskor som ser dyra ut, trendiga gråa lakan. Åhléns avdelning för kuddar erbjöd problem.

– Hallå! De har inga röda, de har två färger som heter Persimmon och Whisky, vilken ska jag ta?

– Skicka bild!

– Persimmon!

Vi lånade designerlampor, kelim-matta (för barnrummet)  ljusstakar och lammplädar och städade undan allt hemtrevligt som vi gillar och använder.

Allt i köket åkte ut förutom en Le Creuset-gryta och en oöppnad presentflaska persikobalsamvinäger av en typ som verkar äcklig men som ser bra ut på bild. Vi la en sjuklig mängd energi på att frigöra parkettgolven i vardagsrummet och vi skrev in märket – Palazzo Rovere holländsk palatsstil – i annonsen. Jag tände värmeljusen i Skultuna-mässingen.

Förhandsvisningen kunde börja.

Varje bud var i storlek med en månadslön.

Jag hade fått ställa in alla våra grejer och möbler hos vår snälle granne i våningen under. Där la jag mig utmattad på golvet i mörkret och lyssnade hur främmande människor gick på golvet ovanför mig, i mitt hem. Under en halvtimme var det enda som hördes ljuden av fotsteg som vände och vred. Sedan knackade mäklaren på dörren med ett leende. Det här gick bra sa han. Många har kommenterat hur fina golven var. Vi drar igång budgivning nu!

Varför la jag energi på det här? Ja, varje bud var i storlek med en månadslön. Oavsett hur mycket jag ökar min produktivitet på jobbet kan det aldrig göra mig så förmögen som en lyckad visning. Jag köpte den för tre miljoner. Nu har vi sålt den för ett 65 % högre pris. Vinsten på försäljningen är mer än vad jag har betalt i räntor och månadsavgifter under dessa år. Jag har alltså fått betalt för att bo i Stockholm. Detta även om man räknar bort att staten tar 22 % av vinsten i skatt.

Flyttdag. Hej då lägenheten. Foto: Privat.

Köparna är en trevlig småbarnsfamilj som bott hopträngda med en bebis i en etta i en av Stockholms finare stadsdelar. De hade knappt hunnit köpa tvål från Lilla bruket innan deras välbärgade granne hörde av sig med ett förhandsbud på knappt fyra miljoner. Han bor ensam i en sexa. Han vill ha deras etta som gästlägenhet när han får besök. Barnfamiljen var glada. Priserna på bostäder har under årtiondet de har bott där gått som en 45-gradigt uppåtriktad pil.1

Jag är knappast den ende som putsat en Tom Dixon-ljuslykta när jag kunde ha gjort något vettigt för samhället.

Medan Kina byggt en infrastruktur i världsklass har väst blåst upp priserna på fastigheter och aktier genom låga räntor  – detta i ett försök att komma tillbaka från den stora finanskrisen som orsakades av en fastighetsbubbla. Den som begriper något är begåvad.

Och så kommer det att förbli verkar det som. Konsensus på marknaden är att vi kommer att ha låga räntor under extremt lång tid, säger Arvid Lindqvist, analyschef på fastighetsbolaget Catella.

Vinnarna på låga räntor är de som äger fastigheter och aktier. Även medelklassmänniskor som vi har blivit miljonärer i ägt kapital, och i skulder.

Men systemet skapar perversa incitament på många nivåer. Jag är knappast den ende som putsat en Tom Dixon-ljuslykta när jag kunde ha gjort något vettigt för samhället. Ökande fastighetspriser och skulder är också ett klassiskt recept för finanskriser.2

Politiken fördelar till kapitalägarna medan den tränger ut de som strävar uppåt genom hårt arbete och de som hyr bostad. För flitige Olle i Tranås spelar det knappt någon roll hur mycket han pinnar på, han kommer ändå aldrig komma ikapp en halvbegåvad bostadskarriärist i Stockholm som råkar vara född i rätt församling och i rätt årskull – gärna med föräldrar med näsa för bostadskö och slantar över till första insatsen (med extra bingo för generation utförsäljning-av-allmännyttan). I storstäderna är löner högre och produktiviteten större, men dit kommer inte talang-Olle, eftersom han då har icke-valet mellan en lägenhet han inte har råd med eller en förort han inte vill bo i.

Bostadsmarknaden är roten till västvärldens problem

Resultatet blir en mindre verklig ekonomi för alla, och ilska

När tillväxten går ner3 går även inflationen ner, något som Riksbanken likt en rabiat första världskrigs-general försöker bekämpa med ännu mer frontalangrepp med minusräntor. Staten har försökt hantera hushållens rekordartade skulder genom amorteringskrav, som har baksidan att det blir  ännu svårare för unga att komma in på bostadsmarknaden. Hushållens skulder som andel av disponibel inkomst  har nära nog dubblerats jämfört med för 20 år sedan.4  

Ungdomar utan rika föräldrar ställs inför alternativet dyra hyror och andrahandskontrakt som gör sparande till en egen lägenhet till ett skrämmande långsiktigt projekt. Politiken skapar arbete åt hantverkare, där en ansenlig del är utländska och pengarna skickas ur landet. Inom landet kan det skada entreprenöranda – eftersom forskning visar att människor med stora bostadslån är mer rädda för att ta risker.5

Systemet är uppenbart orättvist och uppdelat mellan insiders och outsiders. Det är inte konstigt om unga tvivlar allt mer på marknadsekonomin och vänder sig till politiker som Corbyn, Sanders eller Le Pen. Stöd till politiker som brukar kallas populister är länkat till dysfunktionella bostadsmarknader. Men det finns ställen som visar att en mer sansad bostadspolitik är möjlig. Schweiz, Tyskland och Tokyo är några exempel som  tidskriften The Economist nämner i en läsvärd rapport om hur bostadsfrågan har blivit roten till många av den rika världens problem idag.6 Men det är inte det som bekymrar mig nu.

Mitt förlorade hem

När jag låg i sängen de sista nätterna tänkte jag på hur jag en gång såg en duvhök i träden utanför fönstren. Lägenheten var nu helt tom, väggarna nakna och med synliga smutsfläckar. Flyttlådor överallt. Jag tänkte på svalparet som häckar under takåsen varje sommar. De flög som jaktplan framför mig där jag satt på balkongen. Hängbjörken i majvinden. På lekgrinden och allt som är viktigt – på riktigt – för min familj. När jag städade för sista gången grät jag. Jag älskade den lägenheten.

Foto: Ivar Hagren/Diakrit
Se noter Visa mindre

Noter

1, Se https://www.valueguard.se/indexes

2, läs gärna Carmen M. Reinhart och Kenneth Rogoffs klassiker This time it’s different – Eight Centuries of Financial Folly (Princeton University Press 2011) om mer i det ämnet. Den aktuella uppgiften är hämtad från sidan 212.

3, Det finns flera problem förknippade med låga räntor, exempelvis att de håller liv i improduktiva zombiebolag som tar livsutrymme för mer dugliga bolag. Forskning visar att ökad skuldnivå gör att hushållen på sikt drar igen svångremmen för att kunna återbetala sina lån. https://www.economist.com/leaders/2020/01/16/home-ownership-is-the-wests-biggest-economic-policy-mistake

4, Se https://www.ekonomifakta.se/fakta/ekonomi/hushallens-ekonomi/hushallens-skulder/

5, Se https://www.economist.com/special-report/2020/01/16/home-ownership-is-in-decline

6, se https://www.economist.com/leaders/2020/01/16/home-ownership-is-the-wests-biggest-economic-policy-mistake och  https://www.economist.com/special-report/2020/01/16/housing-is-at-the-root-of-many-of-the-rich-worlds-problems

Redan prenumerant?
Du har läst en olåst artikel från Kvartal
Prenumerera för att få ta del av alla texter och poddar från Sveriges vassaste mediehus.

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.