När Jesus och Marx skulle frälsa världen tillsammans

I inledningen tecknar Lagerlöf en snabbskiss av en man som i sin studerkammare grubblat över världens nöd och hur de arma människorna skulle kunna hjälpas. Läsaren förstår att hon syftar på Karl Marx. När han ser Kristusbilden med dess inskription, inser han att han hittat lösningen. Därför börjar han nu förkunna en ny lära för världen. Det är en lära ”som kallas socialism, men som är en antikristendom”.²

Kyrkans dialog med socialismen

Sjuttio år efter Selma Lagerlöfs Antikrists mirakler gick en våg med liknande målsättning genom västvärlden. I slutet av det revolutionära 1960-talet fanns också bland kristna, särskilt bland studenter, en stark önskan att föra dialog med socialismen, att lyssna och lära. Kyrka och samhälle ansågs förstelnade och i behov av radikal förändring. Därvid tog dessa unga kristna intryck av Marx och hans lära.

… följdverkningar från marxismen genomsyrar kyrkan än idag.

En bit in på 1970-talet klingade uppmaningarna till revolution successivt av, men det betyder inte att allt återgick till det gamla. Stämningsläget från ”sextioåtta” var alltför dominerande. Svenska kyrkan och frikyrkorna, främst Missionsförbundet (del i dagens Equmeniakyrka), hade alla förändrats på olika plan, och följdverkningar från marxismen genomsyrar kyrkan än idag.

För ett par år sedan utkom idéhistorikern Johan Sundeens 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989. Det är en omfattande studie över det åsiktskollektiv som han benämner ”68-kyrkan” och en undersökning av hur nätverk grundläggs och vidmakthålls av en intellektuell elit.³  Inom historievetenskapen är numera studiet av nätverk etablerat.⁴

Nätverk för röda kyrkliga studenter

När jag på min vind plockar fram ett trettiotal nummer av tidskriften Inter Nos [latin för ”oss emellan”], utgivna av Kristna Studentrörelsen i Lund, LuKRISS⁵ , kan jag konstatera att de bekräftar Sundeens undersökning. Min svit härrör från åren 1968–1972, den tid då jag själv läste teologi vid Lunds universitet. Även om Stockholm hade sin omtalade kårhusockupation var Lund ett centrum för den svenska grenen av den globala 68-rörelsen. Den skånska universitetsstaden blev ”en knutpunkt och en rangerbangård för en hel generations upplevelser”, som historikern Håkan Arvidsson skriver i memoarboken Vi som visste allt. Minnesbilder från 1960-talets vänsterrörelse.⁶ Artiklarna i Inter Nos, men även andra skriftliga källor, blottlägger ett nätverk som följs åt genom åren efter studenttiden, ofta vidare in i framgångsrika karriärer inom akademi och kyrka.

Rörelsen blev en plantskola för en kommande elit inom kyrka, akademi och samhälle.

Nätverket kring de röda kyrkliga och frikyrkliga studenterna i bland annat Lund kunde hålla ihop och stödja varandra inom Kristna Studentrörelsen i Sverige, KRISS, bildad kring 1970. Rörelsen blev en plantskola för en kommande elit inom kyrka, akademi och samhälle. På KRISS hemsida finns en imponerande lista över drygt 60 personer som varit ”krissare” och klättrat högt inom institutionerna: biskopar och ärkebiskopar, riksdagsledamöter och ministrar, generaldirektörer, professorer, kulturpersonligheter och opinionsbildare. Inte få av dem har funnits med som medarbetare i Inter Nos.⁷

Tillväxt i nätverket

När två anrika föreningar – Förbundet för kristet samhällsliv och Förbundet för kristen humanism – 1971 slogs samman till Förbundet för kristen humanism och samhällssyn, blev det något av KRISS seniororganisation. Detta förbund kan ses som ett vidare steg i den vänsterrörelse som var det dominerande inslaget i KRISS.⁸

Så sent som 2008 tillkom en ny plattform. Då grundades tankesmedjan Seglora smedja av Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz. Stiftelsen Seglora smedjas anda är ”dialogisk, kontextuell och demokratisk”.⁹ Snart grundades dess nättidning, Dagens Seglora, ”en antirasistisk, feministisk och maktkritisk nättidning som ställer sig i den befriande teologins fåra”, enligt den egna programförklaringen.¹⁰ Den som ger akt på signalorden känner igen sig i den kristna vänsterns hållning alltsedan de omvälvande åren.¹¹

År 1969 publicerades antologin Kristen vänster med bidrag av fyra tongivande 68:or: Per Frostin, Carl-Henric Grenholm, Martin Lind och Ingmar Näslund. Denna bok är en viktig nyckel för att få grepp om hur personer med ordet i sin makt tänkte.¹² Martin Lind, slutligen biskop i Linköpings stift, skriver i sitt bidrag ”En politisk kyrka” att en sådan ”skulle kunna bli ett forum för utomparlamentariskt arbete. Spontana protester och gudstjänster i syfte att väcka opinion för politiska mål skulle kunna engagera fler människor för en rättfärdig politik”.¹³

Inflytande i praktiken

Många trådar löper mellan 68-kyrkan och socialdemokratin.

Hur visade sig då inflytandet från 68-rörelsen i kyrkans praxis? Intresset för miljön började spira under 1970-talet. Ett ökat fokus lades på genusfrågor. Gerillarörelser i diktaturens Latinamerika och i Palestina fick uppbackning.¹⁴ Johan Sundeen sammanfattar kvarlåtenskapen i Svenska kyrkan från det röda decenniet i en samling anti-termer: ”Antiliberalism, antikapitalism, antiamerikanism, och inte minst antitraditionalism och antinormativitet”.¹⁵

Många trådar löper mellan 68-kyrkan och socialdemokratin. Ett namn man stöter på i det skriftliga materialet är KG Hammar. Han var aktiv i den kristna vänstern under studierna i Lund och slutade sedermera som Svenska kyrkans ärkebiskop.¹⁶ Redan i sin bok Kyrkan – intresse eller idé? pekar han på socialdemokratin som ett lämpligt politiskt redskap för kristna att förverkliga Jesu tal om mänsklig samlevnad.¹⁷ Hammar drev också på Socialdemokraterna i förändringen från prästkyrka till en demokratisk folkkyrka ledd av myndiggjorda lekmän, det vill säga valda kyrkopolitiker.¹⁸ Redan hos de kristna aktivisterna i 68-rörelsen fanns fröet till denna utveckling. Omformningen av kyrkan skedde inte via en omstörtande revolution utan genom en gradvis sekularisering inifrån, möjliggjord av den partipolitiska styrmodellen i Svenska kyrkan.¹⁹

På senare tid har allt flera röster börjat ifrågasätta denna beslutsstruktur, kopierad från riksdagen. Förra året publicerades docenten i kyrkohistoria och tidigare chefen vid Svenska kyrkan i utlandet Klas Hanssons studie Kyrkomöte och partipolitik. Politisk påverkan på Svenska kyrkans kyrkomöte 1930–2018. Hansson kan visa att Svenska kyrkans beslutsmodell är unik i en internationell jämförelse: ”Någon annan kyrka som valt att partipolitiska grupper ska ha direkt inflytande i dess beslutande församlingar har jag inte funnit.”²⁰ Han drar slutsatsen att Svenska kyrkan byggt upp och förstärkt sin struktur efter strängt demokratiska linjer – men att föga hänsyn tagits till kyrkans egenart, dess grund i den bibliska uppenbarelsen. Frågan är var den yttersta lojaliteten finns hos de partipolitiskt utsedda: hos partiet eller hos kyrkans Herre. Klas Hansson skriver i slutorden att ”Svenska kyrkan begränsas av att de flesta kyrkomötesledamöterna har en bundenhet till partier och politiska idétraditioner.”²¹

”… hur partiet målmedvetet sökt omforma Svenska kyrkan samt – och lika viktigt – föra ut sin politiska vision om ett socialistiskt samhälle …”

Socialdemokraterna har under lång tid varit den största nomineringsgruppen i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Bland annat några doktorsavhandlingar har kunnat visa hur partiet målmedvetet sökt omforma Svenska kyrkan samt – och lika viktigt – föra ut sin politiska vision om ett socialistiskt samhälle med den stora organisationen Svenska kyrkan som verktyg.²² På senare tid har även Centerpartiet och Sverigedemokraterna klart deklarerat att de önskar vara kvar som aktörer i kyrkopolitiken.

Föga intressant kyrka

Under flera år har antalet tillhöriga i Svenska kyrkan minskat. Växande sekularisering och ekonomiska överväganden brukar nämnas som några av skälen till detta. Jag skulle vilja peka på en annan faktor, nämligen att många kommit att uppfatta Svenska kyrkan som föga intressant. Gudstjänsterna på många håll – dock inte överallt! – upplevs som trivialiserade. De brännande existentiella frågorna kommer i bakgrunden, när gemenskapen styrs in mot trivsel och underhållning. Kyrkan riskerar att mista sin sälta och bli en spegel av samhället.²³

Med ett teologiskt språkbruk innebär 68-kyrkans förkunnelse om en etisk renhet i engagemanget för den antikapitalistiska kampen en gärningsrättfärdighet. Evangeliet om Guds nåd genom frälsningen i Jesus Kristus bleknar bort. Fokus syns vara mera inriktat på det som idéhistorikern Tage Lindbom kallar Människoriket än på Guds rike.²⁴

Marxismen var mer eller mindre internaliserad hos en elit inom KRISS.

Det kan anses klarlagt att marxismen var mer eller mindre internaliserad hos en elit inom KRISS åren i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. Svenska kristna studenter var en del av en global rörelse.²⁵ Man såg uppenbarligen inte motsättningen mellan denna tro och tron på Kristus. Under sommaren 2018 blossade en debatt upp om 68-kyrkan i bland annat Dagens Nyheter. Förre ärkebiskopen Anders Wejryd, tidigare medlem i KRISS och ordförande i dess Uppsala-avdelning Unitas 1969, menade att påståendena om en marxistisk 68-kyrka var absurda. Han talade i anslutning till 50-årsminnet av Kyrkornas världsråds möte i Uppsala om de unga teologer som där inspirerades mest. De var, skriver han, ”inga särskilda marxister”. Wejryd hävdar att ”tesen om marxismen som inspiration och verktyg inte håller. Inspirationen kom inifrån kyrkorna själva”.²⁶

Det är i dag drygt 50 år sedan det symbolladdade årtalet 1968. Bland dem som stod på barrikaderna den gången har tillvaron gestaltat sig olika. En del har tagit avstånd och gjort smärtsamma omprövningar, vilket dock förefaller vanligare i sektorer utanför kyrkorna.²⁷ Andra låtsas som inget har hänt. Vi var ju så unga, vi ville så väl. Marxismen var den ideologi som ledde till kommunismens övergrepp i länder som Kina, Kuba och i det gamla Sovjet. Det vore nyttigt för kyrkan, om en ärlig omprövning och självrannsakan skulle komma till stånd bland de inblandade.²⁸

”Mitt rike är icke av denna världen” eller – som det heter i Selma Lagerlöfs roman – ”Mitt rike är endast av denna världen”. Kanske är det just denna motsättning allt handlar om på djupet, när kyrkan har att besinna sig inför sin rätta identitet.