När kommer designerbabyn?

rum för barnlösa par diskuterar svenska föräldrar vart man ska resa för att få sina embryon screenade, det vill säga att man går igenom det befruktade äggets DNA för att upptäcka eventuella kromosomfel och därmed öka chanserna för en lyckad graviditet. Könsbestämning av det blivande barnet kan då ibland ingå i screeningen. Om du vill välja.

Snabb utveckling av genetisk analys

En screening av embryots – det befruktade äggets – genuppsättning syftar alltså till att öka chansen till en lyckad graviditet, men det går också att se betydligt mer och utvecklingen går snabbt framåt.

Marknaden för genetisk analys av embryon före inplantering har en potential att växa som bara kan anas idag. Varför chansa på att ditt barn blir friskt och vackert när det går att betala för att få ett förhandsbesked?

PGD, preimplantatorisk genetisk diagnos, kallas den metod att granska generna hos embryon som använts i Sverige sedan 90-talet. Den innebär att föräldrar med kända genetiska riskfaktorer kan få sina befruktade ägg diagnostiserade för att undvika att barnet föds med någon av de svåra sjukdomar som beror på enstaka mutationer i arvsmassan. Det kan handla om Huntingtons sjukdom, cystisk fibros eller svåra muskelsjukdomar med flera. Längre än så går inte den svenska fertilitetsvården, och hittills har bara cirka 300 barn fötts i Sverige efter PGD. Men utomlands finns andra möjligheter.

Det finns ingen garanti för att ett par föräldrar kan få precis den färg de drömmer om för sitt barn.

Det är idag relativt enkelt att läsa av gener om man bara vet vad man letar efter. Ögonfärg, till exempel, bestäms av minst 16 olika gener i diverse kombinationer. Det finns ingen garanti för att ett par föräldrar kan få precis den färg de drömmer om för sitt barn. Eller, som The Fertility Institute uttrycker saken på sin webbsida: Ingen kan göra ett barn med en bestämd ögonfärg.

Bara föräldrar kan göra ett barn, och har man inte de rätta genetiska förutsättningarna som förälder hjälper det inte hur man väljer.

Ingen screening i Sverige

PGS-metoden, (pre-implantatorisk genetisk screening) som förfarandet kallas, sade de svenska lagstiftarna nej till år 2006. En sådan screening av embryon får idag bara göras i forskningssyfte. Anledningen är att det vetenskapliga stödet för att den verkligen har positiv effekt anses vara för svagt.

Erik Iwarsson, genetiker vid Karolinska Institutet, säger att det kan leda till att IVF-behandlingen ger snabbare resultat i de fall där implanteringen lyckas. Men det blir inte fler graviditeter. Det är därför tveksamt om det är värt att göra, menar Iwarsson.

Och från Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har man inga initiativ på gång för att ändra den nuvarande lagen.¹ Det tycks alltså inte vara aktuellt med någon screening och selektering av embryon i Sverige under de närmaste åren, oavsett syftet.

Men hoppet om att en PGS trots allt ska öka chansen till en lyckad graviditet lockar barnlösa par över hela världen till kliniker som marknadsför metoden. Och vid en genetisk analys öppnar sig också de nya valmöjligheterna på köpet.  

Val av ögonfärg finns alltså redan som alternativ, och varför inte gå vidare med kroppslängd, hårfärg, eller något annat yttre attribut som kan tilltala föräldrarna? Men det som kanske blir svårast för blivande föräldrar att avstå från kan bli en analys av risken för sjukdomar.

Det första företaget på den arenan heter Genomic Prediction i New Jersey,² och de säger sig kunna ange procentuella risktal för ett antal sjukdomar – och dessutom varna om ett blivande foster riskerar att bli mycket kortväxt eller få låg intelligens.

Kritiken har inte låtit vänta på sig.³ Framför allt för att de här testerna skulle vara början på vägen mot en ny eugenik, det första steget på ett brant sluttande plan där en viss typ av anlag konsekvent väljs bort, att det finns stora osäkerheter i prognoserna, och dessutom att resultaten kan vara svåra att förstå för de flesta föräldrar.

Skepsis mot screening

Problemet är svårigheten att hantera ett besked om att risken för den ena eller andra sjukdomen är några procentenheter  högre eller lägre än genomsnittet, anser Charles Hanson, som är genetiker vid Göteborgs universitet och en av dem som introducerade PGD i Sverige på 90-talet. Han är mycket skeptisk till att screena embryon på det här sättet.

Charles Hanson påpekar att vi fortfarande vet för lite om hur generna påverkar oss, och dessutom varnar han för att vi inte vet vad vi väljer bort om vi konsekvent skulle gynna en viss typ av anlag.

Men om vi avstår från att hänga med i den här utvecklingen, riskerar vi då inte att missa viktiga framsteg och möjligheten att undvika en rad svåra sjukdomar?

Det tror inte Erik Iwarsson vid Karolinska Institutet. De genetiska analyserna görs dagligen för andra syften, säger han. Tekniken är känd och den fria forskningen är internationell, så om man vill hänga med där så är det inga problem, tillägger han.

Experterna tycks vara ganska överens om att den diagnostik som används idag, PGD, räcker för att hantera de svåra genetiska sjukdomarna där man vet att det finns en hög risk för ärftlighet.

Så även om man kan ”välja” sitt barn från en handfull kandidater så vet man inte säkert vad man får – än så länge.

Och vi är ännu långt ifrån att kunna förutsäga egenskaper genom att titta på generna. När många gener är inblandade – och det är de oftast – så är förutsägbarheten fortfarande låg, visar en rad studier.⁴ Så även om man kan ”välja” sitt barn från en handfull kandidater så vet man inte säkert vad man får – än så länge.

Men starka krafter driver på utvecklingen. Dels är det den vetenskapliga nyfikenheten som gör att vi ständigt lär oss mer om hur generna fungerar, och inte minst hur man kan använda artificiell intelligens för att se vilka genkombinationer som åstadkommer vad, dels är det föräldrars längtan efter friska och lyckliga barn och, inte minst, hägrar en jättemarknad för fertilitetskliniker med ett allt rikare utbud av tjänster och med köpstarka kunder.

Så vad skulle det kosta, då? Ja, en full screening i Sverige, om det nu skulle vara tillåtet, inklusive behandlingen…skulle kanske kosta som en ny bil ungefär, gissar Charles Hanson. Men man får lägga till resan, förstås, för den första svenska ”designerbabyn” kommer att befruktas utanför landets gränser – men föds kanske snart på ett svenskt sjukhus.