Nyligen beslutade riksdagen att anta ett nytt läkarprogram där studenterna blir legitimerade efter sex års studier, i stället för som tidigare efter fem och ett halvt års studier och en allmäntjänstgöring på minst 18 månader.* Det nya sexåriga programmet är tänkt att vara anpassat till de förändringar som sjukvården och samhället nu genomgår. Det är också en anpassning till EU:s lägsta nivå, med syfte att göra läkarutbildningarna inom EU likvärdiga.
Det nya läkarprogrammet ska enligt utredare skapa ”en utbildning som säkrar ett globalt hållbart kunskapssamhälle”. Kunskapsmålen är som alltid i sådana här sammanhang omfattande och allmänt hållna, och förhåller sig dessutom till en framtid vi inte vet mycket om. Trots det är tanken med utbildningens nya utformn
Värdegrund i stället för medicinska faktakunskaper
På medicinska fakulteten vid Lunds universitet har man påbörjat anpassningen till det nya. Undervisningen är numera baserad på så kallad case-metodik, vilket innebär att givna sjukdomshistorier ska analyseras enligt ett speciellt schema. Casens (fallens) utformning bedöms av medicinska pedagoger som inte nödvändigtvis är läkare. Det kan anses vara ett problem att de som utformar metodiken i läkarutbildningen idag inte själva är läkare. Traditionella föreläsningar är nästan helt borttagna.
Studenterna ska enligt kursplanen i huvudsak fokusera på akuta sjukdomstillstånd och öppenvård, men vid varje case ska förutom medicinska fakta också vävas in sådant som global hälsa, mäns våld mot kvinnor, hbtq-frågor och hållbarhetsperspektiv.** När jag som är öron-näsa-hals-läkare ska undervisa mina studenter på läkarprogrammet om öroninflammation måste jag nu även ta upp alla ovannämnda värdegrundsaspekter.”
Metodiken medför färre timmar med medicinsk faktaundervisning. Ingen har heller definierat begreppen ”hållbart samhälle” eller ”global hälsa”, varför de kan innefatta vad som helst. Genom att minska det faktiska medicinska innehållet till förmån för värdegrundsrelaterade diskurser vattnar man ur läkarutbildningen trots att syftet är det motsatta.
Praktiken förkortas avsevärt
De 18 månader då studenten tidigare arbetade som underläkare med handledning (den så kallade AT/allmäntjänstgöringen) kommer att försvinna. De ersätts av en ettårig bastjänstgöring som kan betraktas som en del i specialistutbildningen, vilket alltså innebär att den praktiska delen av läkarutbildningen förkortas avsevärt. Redan pressade kliniker ska hinna undervisa studenterna så att de i princip ska vara kapabla att självständigt handlägga patienter efter de sex åren. I princip kan man alltså arbeta som självständig nätläkare utan annan praktik än den man fått under grundutbildningen.
Detta kan synas vara ett mindre problem, men ska inte underskattas då man i motiveringen till den nya utbildningen lägger ut texten om den ökade digitaliseringen – i vars fotspår nätläkarnas verksamhet kommer att öka.
Den nya läkarutbildningen tonar ner betydelsen av traditionell medicinsk kunskap och kontroll av denna, till förmån för kontroll av studenternas praktiska färdigheter (som att bemöta patienten, lyssna på hjärta och lungor, titta i örat, klämma på buken och så vidare). Vad man då delvis bortser ifrån är att kliniska undersökningar kräver teoretiska kunskaper, annars har man ingen möjlighet att värdera resultaten. Undersökningen blir då mest en ceremoni.
Det är även i princip omöjligt att stänga av en olämplig student från utbildningen. Ett misslyckat kunskapsprov kan göras om hur många gånger som helst.
Regeringen har ansvaret för experimentet på läkarna
Sammanfattningsvis uppvisar den nya utformningen av läkarutbildningen en fundamentalistisk inställning till pedagogiska metoder och mer ”mjukvara” som patientbemötande och hållbarhetsfokus (frågor som en begåvad student snabbt lär sig i yrkeslivet), på bekostnad av grundläggande medicinska fakta.
Man får hoppas att studenterna delar de humanistiska värderingar som finns i Sverige så att de inte lägger ned tid på självklarheter. Däremot kanske man inte längre känner för att öppna anatomiboken efter sex års studier. Det livslånga lärandet som man gärna talar om i samband med läkaryrket förutsätter goda grundkunskaper som inte ska ligga på miniminivå.
Regering och riksdag bör påminna sig om att de radikala förändringar de nu genomför på läkarprogrammet utgör en risk. Det är svenskar i framtiden som kan komma att betala priset i form av sämre vård. Det tar säkert mellan fem och tio år innan vi vet om förändringarna blev bra eller dåliga. Läkarprogrammets utformning är inte bara en intern angelägenhet för den medicinska fakulteten utan en angelägenhet för hela folket.
Förtydligande: Artikeln utgår från artikelförfattarens erfarenheter av hur omgörningen av läkarutbildningen tillämpas i Lund. Tillämpningen kan se annorlunda ut på andra lärosäten.
* Texten har ändrats. I en tidigare version kunde det uppfattas som att studenterna på den gamla läkarutbildningen blev legitimerade efter 5,5 års studier. För tydlighets skulle har vi därför lagt till ”och en allmäntjänstgöring på minst 18 månader”.
** I en tidigare version stod det att värdegrundsaspekterna ska tas upp vid varje lektionstillfälle, vi har nu för att förtydliga ändrat formuleringen till ”case”.