Sedan dess har det spekulerats i att Irans egentliga syfte bakom gripandet är att få hem iraniern Hamid Noury, som i höstas dömdes till livstids fängelse i Sverige för grovt folkrättsbrott efter en fängelsemassaker i Teheran i slutet av 80-talet.
– Johan Floderus greps bara veckor innan den första domen föll mot Hamid Noury, så det var väldigt tydligt att det finns en koppling, säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet och tidigare diplomat.
I veckan gick Floderus föräldrar för första gången ut offentligt med krav på regeringen att överväga en fångutväxling.
Sådana processer har genomförts i en rad länder – men såvitt känt, aldrig i Sverige.
Tyst diplomati eller fångutväxling?
Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, tror att en orsak till att frågan om fångutväxling inte blivit aktuell i Sverige, är att Sverige tidigare höll en låg profil vad gäller internationella brott.
– Det är först de senaste 10-15 åren som vi dömer utlänningar för internationella brott begångna utomlands. Särskilt sådana som har en lite mer politisk karaktär såsom brott mot mänskligheten. Det gör oss till ett mer intressant mål, säger han.
– Dessutom är Sverige en stark rättsstat och agerar för det mesta principfast. Att släppa en person som har dömts till livsstidsstraff för hemska brott strider mot de instinkterna.
I tidigare uppmärksammade fall där svenska medborgare tillfångatagits av utländska regimer, som Gui Minhai och Dawit Isaak, har fångutväxling inte kommit på tal.
Pål Wrange satt själv med i den statliga kommissionen ”Granskning av arbetet med att försöka uppnå frigivning av Dawit Isaak och Gui Minhai”, som 2022 redovisade hur den svenska regeringen och utrikesförvaltningen hanterat arbetet för att frita de fängslade svenskarna.
– Här använde man sig av tyst diplomati, vilket är det vanligaste. Ofta är läget ganska låst och det kan vara svårt att nå framgång. Vi kom fram till att det verkligen inte saknades resurser, energi, god vilja och handlingskraft i arbetet.
Att få ut Johan Floderus på annat sätt än genom fångutväxling lär enligt bedömare bli svårt.
– Alternativet är tyst diplomati, men det har många gånger inte gett resultat, säger Said Mahmoudi.
Flera exempel i Europa
Internationellt finns det flera exempel på så kallade fångutväxlingar. Storbritannien, Frankrike, USA och Australien är några.
Senast i maj förra året genomfördes en belgisk fångutväxling av biståndsarbetaren Olivier Vandecasteele. Han hade dömts i Iran till 40 års fängelse för påstådda spioneri-, penningtvätts- och smugglingsbrott. I samband med det friades också en dansk journalist och tre österrikare som suttit fängslade.
Belgien använde sig av en paragraf i den belgiska konstitutionen som ger regeringen beslutanderätt över utrikespolitiska frågor. Frågan var mycket kontroversiell, och både belgare och medlemmar av den exil-iranska oppositionsrörelsen anklagade regeringen för att gå den islamiska regimen i Iran till mötes.
– Det var inget lätt beslut för belgarna. Men en spekulation är att belgarna i någon mån har brutit tabut, och gjort det lite lättare för den svenska regeringen att göra samma sak, berättar Pål Wrange.
Inga rättsliga hinder
För att genomföra en så kallad fångutväxling i Sverige finns två sätt. Antingen genom att regeringen benådar den som sitter dömd i Sverige (i detta fall Hamid Noury), eller genom att Sverige och Iran upprättar ett avtal om att överföra straffverkställigheten.
Sverige har sådana avtal med en rad länder, däribland Thailand – men om man upprättar det med Iran återstår att se.
Pål Wrange kan inte se några rättsliga hinder för en fångutväxling.
– Det är regeringen som kan ge nåd, det kan man ge utan skäl. Regeringen har också möjlighet att besluta om att överföra straffverkställigheten. Jag skulle säga att man har ganska stora befogenheter att agera, säger han.
Varför processen tycks dra ut på tiden – Johan Floderus har suttit fängslad i snart två år – finns det förklaringar till. För att besluta om benådning eller överföring av straffverkställighet krävs att den svenska domen vunnit laga kraft. För en hovrättsdom sker det fyra veckor efter meddelad dom – i fallet Hamid Noury vann domen laga kraft i mitten av januari.
– Det har funnits anledning för regeringen att invänta hovrättsdomen. Därför är det inte konstigt att fallet har tagit tid, säger Pål Wrange.
I en skriftlig kommentar till Kvartal meddelar Utrikesdepartementet att man inte kommenterar frågor om fångväxling. UD skriver vidare:
”Regeringen och svenska ambassaden i Teheran arbetar mycket intensivt för att få Johan Floderus fri. Vårt arbete fortgår med oförminskad styrka och vi kommer inte ge upp våra ansträngningar förrän Johan Floderus har frisläppts och kommit hem.”