Stubb är naiv om Kina

Davos-mannen följer Xis linje

Efter en lång karriär som politiker för finska Samlingspartiet, systerparti till Moderaterna, blev Alexander Stubb 2020 chef för EU-finansierade School of Transnational Governance i Florens. I en lång serie Youtube-filmer har han sedan som ”professor Stubb” utvecklat sina mycket ordrika och högtravande teorier om en ny världsordning. Alexander Stubb har profilerat sig som globalist och marknadsliberal, och sympatierna för Xi Jinping kom sedan denne hållit ett tal om frihandel och globalisering på det årliga mötet i Davos. Donald Trump hade just blivit USA:s president och inom EU började många prata om en egen väg för Europa.

De transatlantiska banden med USA ska upprätthållas till 75 procent, men till 25 procent ska Europa söka samarbete med Kina, menar Stubb.²

”Alexander Stubb positionerar sig som förespråkare av europeisk autonomi och att USA inte får definiera Finlands Kinapolitik – i det närmaste exakt den linje som Peking envist upprepar till europeiska ledare”, säger Sari Arho Havrén, en finländsk Kinaexpert, verksam vid den brittiska tankesmedjan RUSI (Royal United Services Institute).

I en av intervjuerna på Youtube säger Alexander Stubb att ”till skillnad från Ryssland är Kina ingen imperialistisk stat”.³ Han beskriver hur Kina förlitat sig på sin ”inre styrka” och blivit en stormakt. ”Så låt oss inte provocera Kina för mycket utan i stället försöka samarbeta med dem.”

”Det kommer tillfällen då vi skiljer oss när det gäller Kina”, säger han i ett Youtube-klipp.

Frankrikes president Emmanuel Macron sa våren 2023 att Europa vad gäller Taiwan inte får ”trassla in sig i kriser som inte är våra” och att Europa minsann inte ska bli en vasall till USA. Stubb håller med: ”Macron var ganska tuff när han kom tillbaka från Peking. Okej, han borde inte ha sagt det där, någon annan kunde sagt det i stället. Men Macron hade faktiskt rätt.”

Mönstret av falska förhoppningar

I ett samtal mellan Stubb och Singapores tidigare utrikesminister George Yeo (23 maj, 2023) beskrivs Pekings krav på ”återförening” med Taiwan som något högst naturligt, ungefär som när Västtyskland och Östtyskland återförenades. George Yeo tycker att USA (!) använder Taiwan som en geopolitisk schackpjäs och Stubb säger inte emot. Samme George Yeo föreslog även några månader senare att ett ”kinesiskt samvälde” borde upprättas för att integrera demokratin Taiwan med det kommuniststyrda Kina. En tidning i Taipei undrade lakoniskt om George Yeo möjligen frågat sina landsmän i Singapore (varav 75 procent har kinesiskt ursprung) om de också skulle vilja ingå i ett kinesiskt samvälde?

”Kina är absolut en imperialistisk stat”, säger Sari Arho Havrén. Hon pekar på hur Peking har ockuperat Sydkinesiska havet och driver en ständig konflikt med länder som Filippinerna. Kina har också långa imperialistiska rötter genom ockupationen av Tibet och Xinjiang.

Den mjuka politik som Alexander Stubb nu förespråkar gentemot Kina, drev han länge även mot Ryssland.

Alexander Stubb har efter Ukrainakriget gjort avbön vad gäller hans syn på Ryssland, som han trodde skulle utvecklas till en demokrati genom handel och ekonomiskt utbyte. ”Gör inte misstaget att jämföra Kina med Ryssland”, säger han. ”Beroendet vi har med Kina är mycket större än vårt beroende av Ryssland. (…) Vi måste leva med Kina och därför är jag lite rädd för det hårda språk mot Kina som kommer från USA.”⁴

Själv vill han använda ett ”mjukare sätt” i relationerna med de kinesiska ledarna, och han påminner stolt om hur han suttit i en flera timmar lång privat konversation med Xi Jinping, ”Vi hade en bra diskussion och det är mitt sätt att bemöta Kina.” I tv-kanalen Yle:s valdebatt sa han att EU bör minska risken i beroendet av Kina.

När det gäller Rysslands anfallskrig mot Ukraina hävdar Alexander Stubb att Kina är neutralt. ”Min känsla är att Kina verkligen kan vinna Västvärldens sympatier genom att bli medlare. Xi Jinping är den enda person just nu som skulle kunna ringa upp Putin och säga – lyssna Vladimir, det är dags att stoppa nu.”⁵

En förhoppning som möjligen är något naiv med tanke på att Kinas försvarsminister Dong Jun så sent som den 31 januari i år i ett videosamtal med sin ryska kollega förklarade att Kina ”stöder Ryssland i fråga om Ukraina” och att ”Kina kommer fortsätta stödja Ryssland trots pressen från USA och EU, även om det hotar försvarssamarbetet mellan Kina och Europa”.

Den mjuka politik som Alexander Stubb nu förespråkar gentemot Kina, drev han länge även mot Ryssland. Som statsminister 2014 klubbade han igenom bygget av ett nytt kärnkraftverk i samarbete med ryska Rosatom.

”Det här ger en känsla av finlandisering”, protesterade hans regeringskollega Ville Niinistö i tidningen Financial Times. ”Vi ger ryssarna den stora hållhake de vill ha på Väst och EU. Det här sätter oss i en mycket utsatt position. För att prata klartext är det fullständigt häpnadsväckande att resten av regeringen tycker att detta är okej.”

Kallade Lavrov för gammal vän

Alexander Stubb avvisade kritiken som ”russofobi” och hävdade att motståndet från de Gröna var ett försök att skapa rädsla för Ryssland i Finlands energipolitik. Bygget av Hanhikivi 1 drevs igenom och de Gröna lämnade regeringen. Men åtta år senare, strax efter Putins fullskaliga invasion av Ukraina, blev samarbetet med Rosatom ohållbart och avbröts. Över 5 miljarder kronor hade då satsats i vad som inte blev mycket mer än en – grop. Plus ett skadeståndskrav från Rosatom på ytterligare 30 miljarder kronor …

”Jag hade fel, [kraftverket] skulle aldrig ha tillåtits att byggas”, sa Alexander Stubb hösten 2022. Till skillnad från många andra politiker erkänner han sina misstag. I andra fall insisterar Stubb på att det som för andra kan framstå som uppvisningar i dåligt omdöme inte är det.