Vi kommer att sträva efter att anlita skribenter som försöker nå sanningen, som de uppfattar den, och som uttrycker sina ärliga subjektiva känslor bortom positioneringens tyckonomi, på ett stilistiskt njutbart sätt – vilket inte ska förväxlas med att vara tråkig. Vi kommer inte att vara någon politisk pamflettverksamhet. Vi tror på K-ordet i betydelsen andlig odling och strävar efter en journalistik som vidgar vyerna snarare än att blicka mot den egna naveln.
Rävar och igelkottar
En bok som har påverkat mig personligen är Philip Tetlocks bok Superprognostik – Konsten att förutsäga framtiden.
Tetlock delar in analytiker i två grupper: igelkottar och rävar, efter Isaiah Berlins essä om stora författares tankestilar genom tiderna. Som utgångspunkt tar han ett 2 500 år gammalt poem som tillskrivs krigarskalden Archilochos: ”Räven vet många saker, men igelkotten vet en stor sak. ”Igelkottar har en stor idé som de förklarar världen genom. Det som inte passar in i deras kausala modell avfärdar de som irrelevanta och distraherande faktorer. De kännetecknas dessutom av stor självsäkerhet. Rävar låter sig däremot inte vägledas av en enda analytisk idé, utan av flera, och de hämtar sin information från flera källor. De erkänner det som Popper kallar ”hemligheten med den vetenskapliga metoden” – att kunna erkänna sina misstag och vara villig att lära sig av dem. I ett forskningsprojekt lät Tetlock distinkt igelkottiga yrkesanalytiker tävla mot mer eklektiskt tänkande kolleger. Alla tävlande fick göra prognoser om framtiden. Efter över två årtionden och 28 000 prognoser var det dags att utvärdera deras träffsäkerhet.
Det visade sig att rävarna besegrade igelkottarna. Inte nog med det. Igelkottarna hade presterat sämre än slumpmässigt gissande lekmän och deras träffsäkerhet blev sämre när de ställde prognoser inom sina egna specialområden. Det fanns också ett tydligt samband mellan berömdhet och inkompetens. Ju mer kända personerna var från medierna, desto sämre prognoser ställde de. Detta beror inte på att redaktörer vill ha dålig analys. Det beror på att de alltför ofta vill ha igelkottar. Besjälade av den stora idén berättar igelkottarna enkla, tydliga och sammanhängande historier som fångar publiken. Igelkottarnas självsäkerhet förväxlas med trovärdighet.
Därmed inte sagt att igelkottar är meningslösa. Det intressanta med dem är inte deras svar, utan att de ser mönster och använder dessa för att ställa stora frågor. Marx var en typisk igelkott, med sina grandiosa anspråk på att ha avslöjat historiens lagar och mänsklighetens framtid. Hans prognoser landade ofta fel, men analysen satte fingret på reella motsättningar i tiden. Marx lär för övrigt vara den som ligger bakom citatet: ”När historiens tåg går in i en kurva trillar de intellektuella av”. I dag hade han kanske använt uttrycket kultureliten.
Kvartal Kultur kommer hur som helst att försöka tänka som en räv. I dessa historiskt omvälvande tider är det nödvändigt att inventera olika tanketraditioner och perspektiv för att hålla sig kvar på tåget.
Men vi kommer självklart att upplåta plats åt igelkottarna, då de ställer de intressanta frågorna.
