”Hotet mot Pride är paradoxalt nog minoriteten”

Publicerad

Igår 04:00

Ivar Arpi, Torbjörn Hållö och Maria Wetterstrand. Foto: Jonas Andersson/Kvartal och Anders Wiklund/TT

Terrordådet i Berlin kastar en skugga över Stockholm Pride. Hur skildrades våldsverkaren i Sverige, och kan vi lita på att Pride-firare i Stockholm kan känna sig trygga? Och är det bra att den svenska polisen förbjuder sin personal att bära uniform i Prideparaden? Uppmuntrande konjunkturnyheter kom under veckan, men vilka partier kan dra nytta av det? Riksdagsvalet närmar sig – är det så självklart att utlandssvenskar ska ha rösträtt? Och fotbollsbråket mellan Fifa och Uefa, hur nära är Europa att helt skippa nästa VM i fotboll?

Vad tycker du?

82

Taggar

Två tankar i en smäll: • Debatten om medier är rädda för att tala om gärningsmäns politiska övertygelser dyker upp nästan varje gång ett attentat begåtts. Vad jag såg, dagen efter dådet som begicks sent på kvällen i Berlin, rapporterade bland annat SR att det rörde sig om ett islamistiskt terrordåd. Det är ungefär lika lång tid som det tog för SVT att rapportera att gärningsmannen bakom attentatet på julmarknaden i Magdeburg den 20 december 2024, där sex personer dödades och över 300 skadades, hade kopplingar till högerextrema kretsar. Jag tror att det måste gå att både diskutera den specifika ideologiska övertygelsen i det enskilda fallet – i det senaste fallet islamismen – och samtidigt föra en bredare diskussion om extremism i samhället. Olika former av extremism lever ofta i symbios och förstärker varandra. Annars blir mönstret lätt att vissa debattörer på högerkanten går all in när ett dåd begås av en islamist men är betydligt tystare annars. Medan debattörer på vänsterkanten sällan hörs när en islamist ligger bakom dådet men går i taket när gärningsmannen visar sig vara högerextremist. • Om påståendet att hotet mot Pride ”paradoxalt nog kommer från en minoritet”: Ingen kan väl ändå bli förvånad över att en minoritet inte per automatik stöttar en annan minoritet. Eller rent av vill begränsa dess frihet. Om exempelvis fler familjer från vissa delar av Mellanöstern är beredda att förtrycka människor inom den egna gruppen, som kvinnor och homosexuella, är det ju inte förvånande att samma värderingar också kan innebära fientlighet mot andra minoriteter. Visst finns det säkert minoriteter som ser på Pride och gläds åt att en annan minoritet har kämpat sig fram till den acceptans som i dag finns på många håll i samhället. Men idag finns det nästan inga möjligheter att anordna Pride i de flesta muslimska länder i Mellanöstern. Mot den bakgrunden är det inte särskilt förvånande att det även i Sverige finns personer med rötter i den delen av världen som motsätter sig homosexuellas rättigheter. I Europa är det framför allt i länder som Ungern och Ryssland som Pride-evenemang har förbjudits eller kraftigt begränsats. Putin har exempelvis beskrivit Pride och HBTQ-rörelsen som uttryck för västerländsk liberalism, ett hot mot konservativa värderingar och ett angrepp på traditionella normer. En sista detalj: Jag håller med Arpi om att vi behöver bli tydligare med att kartlägga, exempelvis vilka specifika grupper som är fientliga mot andra minoriteter. Det är ett första steg för att kunna rikta insatser där de verkligen behövs och stärka arbetet för ett inkluderande samhälle utan förtryck.

9