Jag vill understryka att detta inte är en sökt vinkel. Det framstår verkligen som bokens huvudsakliga syfte, även om jag har svårt att tro att det är uttalat av författaren. Men kanske ändå, det finns ju ett utbrett missnöje med arbetsmarknaden bland unga journalister.
Och jag rekommenderar även Maria G Franckes rätt roliga text om Daniel Anderssons brist på entusiasm: https://www.sydsvenskan.se/kultur/kalla-fakta-avslojade-sds-trollfabrik-nu-kan-du-lasa-gnallversionen/
Vore kul att höra om någon har hunnit läsa boken än, vad tycker ni i så fall?
Detta var ju inte riktigt en regelrätt recension, men kan tillägga att boken absolut är för lång och innehåller tyvärr långa stycken som förklarar begrepp som ”fake news”, ”grå propaganda” etc. Där blir det långrandigt och uppsats-känsla. Är man, som jag, medialt överintresserad kan boken vara värd att läsa. Annars har jag svårt att rekommendera.