Vad vill Israels arabiska partier?

När rösträkningen fortsätter i Israel under onsdagen står det klart att inget av de två stora blocken har nått de 61 mandat som krävs för egen majoritet i parlamentet, Knesset. De arabiska partierna har också gjort ett starkt val och kan komma att spela en avgörande roll.¹

På Ra’am-partiets valvaka under tisdagskvällen skanderade anhängarna ”barra, barra” – ut, ut – riktat mot den sittande regeringen under Benjamin Netanyahu.²

Men vilka är egentligen de arabiska partierna? Vad har fått så många arabiska israeler att rösta? Och hur kommer det sig att Ra’am-ledaren Mansour Abbas, som så sent som på valkvällen inte ville beteckna Hamas som terrorister, nu uppvaktas från båda politiska lägren?³

Jag ringde upp Fredrik Meiton, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram.

Hur skulle du beskriva de arabiska partierna? De är ju inte uteslutande arabiska – det finns också judiska medlemmar och företrädare.

– Precis. I ett av fallen, Hadash, är det uttryckligen ett arabisk-judiskt parti, med kommunistiska rötter. Partierna är ganska olika sinsemellan. Hadash, Ta’al och Balad ingår i en gemensam lista. De är arabnationalister och mer eller mindre radikala i sin syn på Israel och sionismen.

Sedan finns ett fjärde parti som står utanför den gemensamma listan, Ra’am, som leds av Mansour Abbas. Han är mer pragmatisk, vilket kanske kan förvåna eftersom hans parti har sitt ursprung i den israeliska grenen av Muslimska brödraskapet, som han i och för sig har brutit med.

Vad är det som har drivit arabiska israeler till vallokalerna? Valdeltagandet ser ut att ha varit rekordhögt.

– När man betraktar Israel utifrån är de stora frågorna naturligtvis vad som sker i Gaza och hur Israel agerar i Libanon eller Syrien. Men för de flesta araber och palestinier i Israel är det mer lokala frågor som står i centrum.

Allra viktigast tror jag är att den organiserade brottsligheten är helt utom kontroll. Över 250 människor mördades i det arabiska samhället i Israel förra året.⁴ Många anser att den sittande regeringen inte har gjort någonting för att stävja våldet.

Man vill se tuffare tag mot kriminaliteten, med större polisinsatser, för att säkra arabiska byar och städer.

Många anklagar den nationella säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir för att inte ha gjort tillräckligt för att stoppa våldet och motståndet mot honom och övriga högerregeringen för dess politik gentemot arabiska medborgare har också motiverat många att rösta.

Vilka ligger bakom våldet och den organiserade brottsligheten?

– Det handlar om kriminella från det arabiska eller palestinska samhället som har utnyttjat vad man skulle kunna beskriva som ett maktvakuum i det arabiska samhället i Israel.

Polisresurserna är kraftigt eftersatta. Detsamma gäller resurser till exempel i skolan. Det har skapat en grogrund för en utbredd och mycket våldsam kriminalitet.

Samtidigt finns det en stark palestinsk nationalism inom delar av de arabiska partierna. Osama al-Saadi från Ta’al höll ett tal på valnatten där han hyllade Gaza, Västbanken och de palestinska fångarna, och tillägnade dem valframgångarna.

Det israeliska valet har ju också beskrivits som en omröstning om den 7 oktober. Hamas massaker och de efterföljande krigen har präglat valrörelsen. Hur ska man då förstå att Mansour Abbas, vars parti har islamistiska rötter och som på valkvällen inte ville kalla Hamas för terrorister, nu enligt israeliska medier uppvaktas av båda blocken och kan få en avgörande roll i regeringsbildningen?