Vem säger nej till nästa industristöd?

Fotnoter

1. Avinash K Dixit och Robert S Pindyck, Investment under uncertainty, Princeton University Press, 1994, kapitel 1. Författarna visar att investeringsbeslut inte bara handlar om huruvida en investering förväntas bli lönsam, utan också om när den bör genomföras. När stora kostnader inte kan återvinnas har möjligheten att invänta ny information om priser, teknik och efterfrågan ett ekonomiskt värde. Detta värde går förlorat när investeringen väl genomförs. Ett företag kan därför ha goda skäl att avvakta även om investeringen har ett positivt beräknat nuvärde. Att företag tvekar är således inte i sig ett tecken på marknadsmisslyckande eller ett argument för statliga stöd. msuweb.montclair.edu

2. Friedrich A Hayek, ”The use of knowledge in society”, American Economic Review, vol. 35, nr 4, 1945, s. 519 till 530. Hayek visar hur marknadspriser fungerar som informationssignaler i en ekonomi där kunskapen är utspridd mellan miljontals människor. Om exempelvis priset på en råvara stiger signalerar det att råvaran blivit relativt knappare i förhållande till efterfrågan. Företag och konsumenter får då incitament att hushålla med den, söka alternativ eller öka produktionen. Ingen behöver känna till exakt varför priset förändrats eller ha överblick över alla andra aktörers behov och möjligheter. Prissystemet gör det möjligt att samordna miljontals beslut genom att förmedla information som ingen central beslutsfattare har tillgång till i sin helhet. home.uchicago.edu

3. János Kornai, Eric Maskin och Gérard Roland, ”Understanding the soft budget constraint”, Journal of Economic Literature, vol. 41, nr 4, 2003, s. 1095 till 1136. Författarna förklarar hur företagens beteende förändras när de förväntar sig att staten kommer att ingripa om ekonomin försämras. Om ett företag räknar med att få ytterligare stöd vid problem minskar incitamenten att begränsa kostnader och risker. Samtidigt kan det vara rationellt för politiker att rädda ett företag när stora investeringar redan gjorts och arbetstillfällen hotas. Därmed uppstår ett trovärdighetsproblem. Även om staten från början avser att begränsa stödet kan företagen förutse att politikerna senare får starka skäl att ändra sig. Problemet förekommer inte bara i planekonomier utan också i marknadsekonomier där företag förväntar sig offentliga räddningsinsatser.

4. Dani Rodrik, ”Green industrial policy”, Oxford Review of Economic Policy, vol. 30, nr 3, 2014, s. 469 till 491, särskilt s. 485 till 488. Rodrik argumenterar för att statliga stöd kan behövas för att främja grön teknik, men betonar att en fungerande industripolitik kräver tydliga mål, mätbara resultat och möjlighet att dra tillbaka stöd. Han varnar för att företag alltid har incitament att argumentera för fortsatt finansiering, även när resultaten är otillräckliga. Därför föreslår han bland annat att stödprogram ska kunna upphöra automatiskt om de inte förnyas efter prövning. Han framhåller också vikten av öppenhet och offentlig granskning så att samarbetet mellan myndigheter och företag inte utvecklas till ett system som främst gynnar dessa båda parter. Industripolitikens framgång beror därmed inte bara på vilka projekt staten väljer att stödja, utan också på dess förmåga att utvärdera resultaten, ändra kurs och stå emot särintressen.

5. Randall G Holcombe, Political capitalism: How economic and political power is made and maintained, Cambridge University Press, 2018. Holcombe beskriver politisk kapitalism som ett system där politisk och ekonomisk makt förstärker varandra. Politiska beslut skapar ekonomiska fördelar för vissa aktörer, samtidigt som dessa får allt starkare incitament att påverka politiken. Resultatet kan bli ett ömsesidigt beroende mellan politiska beslutsfattare och ekonomiska intressen som dock inte ligger i medborgarnas intresse.