När planekonomi ska rädda klimatet

Publicerad

Idag 03:58

Lästid

6 Min

Johan Rockström. Foto: Fredrik Sandberg/TT. Kollage: Felice Larsson/Kvartal

Nedväxt, eller degrowth, framställs allt oftare som ett svar på klimatkrisen. Förespråkarna har kanske en poäng – om resursanvändningen ska minska räcker det inte med tekniska lösningar. Men när nedväxten ska omsättas i praktiken uppstår frågor. Vad ska växa respektive krympa? Och hur ska besluten få demokratisk legitimitet?

Vad tycker du?

20

Presenteras av

Häromveckan skrev Mattias Larsson på Aftonbladets debattsida att det behövs en global planekonomi med strikta kvoter för konsumtion av allt från kött till elektricitet, och att vi behöver krympa dagens ekonomier.1 Han går längre än de flesta forskare, men tillväxtkritiken är inte längre någon perifer del av miljödebatten. Den kände klimatforskaren Johan Rockström och hans medförfattare har exempelvis studerat gränserna för fortsatt tillväxt i relation till mänskligt välbefinnande och planetära gränser, medan den mer uttalade forskningen om nedväxt och så kallad post growth numera omfattar hundratals vetenskapliga studier.2

Vad tycker du?

20

Presenteras av

Fotnoter
  1. Toikka, A., Ruuska, T., Wiman, L., & Heikkurinen, P. (2026). Degrowth and postgrowth: A systematic literature review of growth-critical science. Ecological Economics240, 108830.

  2. Sébastien Boillat, Julien-François Gerber & Fernando R. Funes-Monzote (2012), ”What economic democracy for degrowth?”, Futures, 44, 600–607.

  3. Mihci, C. & Attar, S. (2026), ”Democratically planned degrowth: Modeling for rapid climate crisis mitigation”, Ecological Economics, 249, 109102. Författarna rangordnar sektorer efter bland annat ”societal essentiality” och noterar själva att denna bedömning innehåller ett subjektivt element. Se även Smith, T.S.J., Baranowski, M. & Schmid, B. (2021), ”Intentional degrowth and its unintended consequences: Uneven journeys towards post-growth transformations”, Ecological Economics, 190, 107215, som diskuterar vem som ska planera, planerarens legitimitet, hur nödvändiga verksamheter ska avgöras och hur konflikter mellan olika behov ska hanteras.

  4. Durand, C., Hofferberth, E. & Schmelzer, M. (2024), ”Planning beyond growth: The case for economic democracy within ecological limits”, Journal of Cleaner Production, 437, 140351. Författarna beskriver ett system där planeringen sätter överordnade ramar och mål, men där marknadsbaserad och annan decentraliserad samordning fortfarande finns kvar inom delar av ekonomin.

Fler artiklar

Taggar