Kvartal Logotyp

Jag önskade mig ett radhus – men allt jag fick var IVF

Publicerad

Igår 09:17

Lästid

6 Min

Illustration: Lukas Hökegård/Kvartal

Samtidigt som politiker oroar sig över rekordlåga födelsetal missar de, enligt Amilia Stapelfeldt, den verkliga orsaken: en bostadsmarknad där en hel generation inte längre har råd att skapa det familjeliv de förväntas välja.

Vad tycker du?

144

Skribent

Presenteras av

Jag är ute på kvällspromenad tillsammans med min granne. Vi traskar genom ett närliggande villaområde, och kvällen är idyllisk på ett sätt som bara kvällar mellan hägg och syren är. Både jag och min granne är födda samma år och uppvuxna i varsin kranskommun på olika sidor av Stockholms län under sent 90- och tidigt 00-tal. Vi växte upp i varsitt hus, med två arbetande föräldrar, varsin golden retriever och ett yngre syskon. Ett klassiskt Svenssonliv.  

Vad tycker du?

144

Skribent

Presenteras av

Relaterat innehåll

Jonathan Kärre-avatar

Jonathan Kärre

Tre snabba med Strömmer – om valet och talet

Knappt moderater tror på seger.

Linda Shanwell-avatar

Linda Shanwell

M och S säger samma sak, bror

Från Yasin till Magdalena Andersson.

Pelle Zackrisson-avatar

Pelle Zackrisson

Milde Kristersson vill göra höstens val till ett vägval

Kängan om Daniel Helldén och kärnkraft.

Taggar

ModeraternaRiksdagsvalet 2026

Tankar om

Jag önskade mig ett radhus – men allt jag fick var IVF

Payam Moula-avatar

Payam Moula

Chefredaktör på Tiden

•

Igår 15:40

Tanke

Flera intressanta spår i den här texten. I grunden tror jag att längtan efter ett gott boende är djupt mänsklig och något vi alltid kommer att bära med oss. Däremot tror jag inte att det goda boendet ser likadant ut för alla. Olika människor befinner sig i olika skeden av livet och har olika behov. När det gäller Stockholm, och andra universitetsstäder med betydande bostadsbrist, är slutsatsen egentligen ganska enkel: det behöver byggas mer av allt. Vi behöver moderna lägenheter som unga kan flytta hemifrån till, vackra lägenheter där barnfamiljer kan leva och växa, och definitivt fler radhus och villor. Samtidigt tror jag, som någon annan skrev, att den som letar bostad i områden där ett radhus kostar tolv miljoner måste konstatera att marknaden i praktiken är stängd för de flesta. För yngre människor utan betydande ekonomiskt stöd hemifrån är sådana priser i princip omöjliga att bära, även om man skulle få ner priserna något. En boendeform jag gärna skulle se mer av är radhus som hyresrätter. Hyrorna skulle sannolikt bli höga även där, men de skulle åtminstone erbjuda ett alternativ för dem som har råd med månadskostnaden men saknar den kontantinsats som dagens ägarmarknad kräver. Eller ett alternativ för äldre som vill sälja villan och använda pengarna till annat än att köpa nytt boende.

3

Anna Axfors-avatar

Anna Axfors

Författare

•

Igår 11:30

Tanke

Känns som jag tjatar om detta men min livskvalitet har höjts enormt sen jag flyttade till radhus(ish), så jag förstår skribenten till fullo. (Kan tillägga att jag hyr, annars hade det inte varit möjligt) Skaffade barnen innan så för mig stod och föll det inte med boendet, men i längden tror jag familjer mår bättre av att kunna bo marknära och naturnära om de vill det.

2

Jenny Strindlöv-avatar

Jenny Strindlöv

Samhällsredaktör

•

Igår 11:13

Tanke

Jag fattar längtan efter hus. Men tänker att längtan efter barn är nåt annat. Min upplevelse är att när man väl vill ha barn så finns det ingen radhusbrist i världen som trumfar viljan att bli befruktad. Att vilja kunna planera en bekväm skilsmässa med bekväm bostad redan innan man har barn och redan innan man ens hittat en potentiell partner att skaffa barn med låter för mig som ett långtgående och orealistiskt krav. Jag tänker att upplevelsen av den där kravbilden nog ändras när man väl blivit kär i någon man vill skaffa barn med och när längtan efter barn verkligen finns där, på riktigt och inte bara som ännu en ruta att bocka av i ”planeringen av mitt liv”.

20

Jesper Andersson-avatar

Jesper Andersson

Poddproducent

•

Igår 11:09

Tanke

Jag tror – tyvärr för skribentens del – att ingen bostadsreform kommer att uppfylla hennes dröm om ett vackert radhus i ett av Stockholms mest exklusiva områden för under tolv miljoner. Visst är marknaden helt skev. Men det finns gott om radhus och villor i Stockholm och kranskommunerna för betydligt mindre än så.

11

Jonathan Kärre-avatar

Jonathan Kärre

Reporter

•

Igår 09:45

Tanke

Intressant att följa Amilias tankar om barnfrågan — och slutsatsen: att det krävs en bostadsreform för att hon och andra ska vilja skaffa barn. Emellertid tror jag att det är minst lika viktigt med en tankens reform; att vi inte bara ser hindren utan också möjligheterna. Drömmen om en bostad med arbetsrum är mer realistisk än en med barnrum, skriver hon. Det får mig tänka på Strindbergs ord, som jag brukar plocka fram emellanåt, när barnen far omkring i mitt eget hem då jag försöker jobba. ”Barn måste jag ha, ty utan barnskrik kan jag inte arbeta!” Hur vore det, att drömma om en bostad med ett kombinerat barn- och arbetsrum?

12

Kommentarer om

Jag önskade mig ett radhus – men allt jag fick var IVF