Smarthetens dumhet banar väg för diktatorn
Publicerad
Idag 12:57
Lästid
3 Min
Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT, Office of the Iranian Supreme Leader/AP/TT, Thomas Padilla/AP/TT, Michel Euler/AP/TT, AP/TT. Kollage: Kvartal
Att fördöma uppslutningen kring Reza Pahlavi bland demonstranterna i Iran är ett exempel på det Adorno och Horkheimer kallade ”smarthetens dumhet” – vilket riskerar att bana väg för diktatorn. Det skriver Shervin Mirzaeighazi, forskare i praktisk filosofi vid Lunds universitet, i en replik på Nahid Persson Sarvestanis artikel Iran behöver inte en ny diktator.
Skribent
Presenteras av
Artikeln Iran behöver ingen ny diktator är ett exempel på vad Adorno och Horkheimer i Upplysningens dialektik benämner som ”smarthetens dumhet” (the stupidity of cleverness). Regissören Nahid Persson Sarvestani, som representerar den ”välinformerade intellektuella eliten”, konstruerar ett abstrakt argument för en ”verklig demokrati” samtidigt som hon avfärdar de konkreta kraven från just de människor hon säger sig stötta. Genom att prioritera teoretisk renlärighet framför politisk verklighet illustrerar texten hur ”smarta människor alltid har gjort det lätt för barbarerna” (2002, s. 173).
Presenteras av
