Dödsmisshandeln flyttar migrationsdebatten

Publicerad

Igår 18:33

Lästid

5 Min

Mette Frederiksens uttalanden om dödsmisshandeln har öppnat migrationsdebatten i Danmark. Foto: Marius Burgelman/AP/TT och Steven Knap/Scanpix Denmark/TT

Dödsmisshandeln av den svenske polisen Christian Zedig har satt den danska migrationsdebatten i rörelse. Enligt Berlingske-journalisten Claes Theilgaard markerar statsminister Mette Frederiksens uttalanden ett skifte i hur frågan diskuteras.

– Debatten blir mer legitim, säger han.

Vad tycker du?

38

Dödsmisshandeln av den svenske polisen Christian Zedig i samband med ett VM-evenemang i Köpenhamn har utlöst en intensiv politisk debatt i Danmark, där integrationsfrågan åter hamnat i fokus.

Vad tycker du?

38

Skribent

Relaterat innehåll

Taggar

Det finns många tankefel i den mediala invandringsdebatten. Ett av de mest särklassiga tankefelen – vilket upprepas i artikeln från Danmark – är att det skulle vara ”höger” att stå upp för en begränsad invandring och ”högerkampanjer” att förvänta sig extra stor skötsamhet och arbetsiver från invandrare. Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen säger till media att hon tror att ” många delar en djup vrede över ett typiskt mönster. Att det generellt är för mycket kriminalitet som har kommit till Danmark utifrån”. Frederiksen säger bara som det är. När utvecklade nationalstater går från begränsad invandring från det egna och hyfsat nära grannskapet och i stället öppnar för massinvandring från fjärran och underutvecklade regioner så uppstår en rad allvarliga samhällsproblem. Det mest grundläggande problemet är att integrationen kör i diket till förmån för segregationen. Vilket betyder att den integration som i normalfallet tidigare tog tre generationer från främlingskap och till samhällsgemenskap numera kan ta hur lång tid som helst. Om den alls sker. Socialdemokratin i de nordiska länderna och i norra Europa är samhällsbyggarpartier. I varierande grader och omfattning har S-partierna samverkat med arbetarnas fackföreningar för att värna löner och arbetsvillkor från låglöne- och svartjobbskonkurrens och från en oreglerad invandring från fattiga och genomkorrumperade länder. I Sverige har det framför allt varit högerliberala företrädare, Stureplanscentern och vissa perifera akademiska vänstergrupper som agiterat för fri invandring. Medan Socialdemokraterna, arbetarfacken i LO och ofta Moderaterna stått upp för ordning och reda. Partier som Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti har förändrat spelplanen. Deras invandringskritik har fått både S och M och media att gå vilse i pannkakan. Viljan att framförallt distansera sig från de konkurrerande invandringskritiska partierna tog överhanden för en kort period. Vilket fick ganska stora delar av väljarna att hoppa över till de invandringspolitiska missnöjespartierna. Vilket i sin tur fick Socialdemokraterna och Moderaterna att steg för steg återvända till sina gamla, vettiga och folkliga samhällsbyggarinsikter. Vilket inte ska förväxlas med att partierna därmed sticker iväg ut på högerkampanjer.

61