Sveriges avvikande strategi (om sexköp) väcker förvåning

Hon menar att det finns mängder av erfarenheter inom sexarbete men att den svenska linjen kräver att “bilden av förövare och offer är kristallklar i samhällsdebatten”, men garderar sig förstås med att hon inte kan veta något om det specifika fallet.

I Tyskland är sexhandel helt laglig

Det är nyttigt att dela sin tid mellan ett par länder, i mitt fall Sverige och Tyskland. Man ser då att svenska sätt att resonera kan mötas med häpnad och oförståelse i något som nästan är ett grannland.

En vän i Berlin jobbade inom socialtjänsten och berättade om ett halvdagsseminarium om sexualitet hos psykiskt och fysiskt funktionshindrade.

Nina de Vries hade föreläst. Hon är en på kontinenten välkänd aktivist för sexassistans åt utsatta grupper och har själv avtal med institutioner och vårdinrättningar i Berlin. Assistenter och vårdare uppmanades vara uppmärksamma på brukares sexuella behov. En fullvärdig livskvalitet kan innebära att de bör ringa in en sexassistent ibland.

Min vän insisterade på att jag sluntit med orden när jag sa att detta är förbjudet i Sverige, och att sexassistenten till och med kan anses bli våldtagen. Jag måste ju rimligtvis mena tvärtom, att den försvarslöse brukaren riskerar bli sexuellt utnyttjad?

Som bevis plockade jag fram en artikel från Arena med titeln Prostitution är alltid våldtäkt, undertecknad av sex kvinnor i hjärtat av svensk 2000-talsfeminism. Som företrädare för ett tjog kvinnoorganisationer polemiserade de mot en (manlig) sociologidoktorand som studerat levnadsförhållanden för människor med funktionshinder. Många brukare är helt beroende av assistenter som hjälper dem med allt, även det mest intima. Han föreslog att dessa borde kunna få betala för sexuell assistans men konstaterade att sexköpslagen förbjuder detta i Sverige.

Sexuella tjänster åt funktionshindrade

Kvinnorna hävdade att doktoranden missförstått det där med sex. En sexuell assistent som skulle hjälpa en rullstolsbunden man genom att exempelvis bistå med onani blir i själva verket våldtagen. De menade att assistenten blir skadad av akten: ”Smärtan och förnedringen blir inte mindre för att det sker en penningtransaktion. … Orsaken till att män, funktionshindrade eller inte, inte har rätt till kvinnors kroppar är att prostitution är våldtäkt.” Att kvinnor skulle kunna tänkas vilja ha hjälp eller att det finns homosexuella berördes aldrig.

På 1950-talet blev Sverige först i världen med obligatorisk sexualundervisning för skolbarn. På 1960-talet var svenska skribenter och debattörer ledande i att kräva avreglering av sexualiteten, både moralisk och juridisk. ”Fria förbindelser” och ”sex för vänskaps skull” blev slagord. 1969 fick vi en närmast total tryck- och yttrandefrihet. Porren släpptes fri och nattklubbar med samlag på scen dök upp. Prostitution var tillåtet på samma vis som i många länder idag: Det var fritt fram att ta eller ge betalt till någon i utbyte mot sex men koppleri-/hallickverksamhet var förbjuden.

I åtskilliga länder har man nu förverkligat tanken på dessa ”erotiska samariter” som Sveriges sexliberala pionjärer efterlyste på 1960-talet.

Kritiken mot föråldrad moral kom från vänstern och från liberalt håll. Rörelsen har kommit att betecknas som sexliberalism och har dokumenterats av fil.dr. Lena Lennerhed i boken ”Frihet att njuta – sexualdebatten i Sverige på 1960-talet”. Man ville upphäva ”det sexuella privilegiesamhället”, där många lämnades utanför möjligheten till sexuellt tillfredsställande liv.

Lars Ullerstam framförde 1964 i sin (idag beryktade) bok ”De erotiska minoriteterna” en rad radikala förslag:

”Vidare skulle det finnas ambulerande bordeller, som försörjde kroppssjukhus, sinnessjukhus, sinnesslöanstalter, förlamade hemmaliggande åldringar och sjuklingar samt människor som är alltför skygga för att själva uppsöka dylika inrättningar. Dessa individer skulle vara tacksamma för de allra enklaste åtgärder, såsom masturbation eller en avklädningsscen. Personalen skulle kallas erotiska samariter och åtnjuta stor aktning.”I åtskilliga länder har man nu förverkligat tanken på dessa ”erotiska samariter” som Sveriges sexliberala pionjärer efterlyste på 1960-talet.

Hur har Sverige gått från att vara en världsledande sexliberal röst till att bli den kanske mest fördömande i västvärlden mot sex utanför vissa normer?

I Danmark måste vårdpersonal hjälpa en funktionshindrad att söka kontakt med säljare av sexuella tjänster. I länder som Holland, Tyskland och Schweiz finns specialiserade sexuella assistenter. Dessutom finns den normala och fullkomligt legala sexhandeln där inrättningar kan vara handikappanpassade, bland dem Berlins kända FKK Artemis som annonserar på de kommunala bussarna om sin ”Wellness Oase”. I flera länder finns organisationer som förmedlar kontakt mellan funktionshindrade och säljare av sexuella tjänster som gärna hjälper den typen av klienter. I Japan finns den omskrivna organisationen ”White Hands”, där namnet kommer av de vita latexhandskar assistenterna bär.

I Tyskland drev vänsterfeminister fram legalisering

Sverige har lett utvecklingen åt andra hållet, och länder som Norge, Irland och Frankrike har följt efter.

Sverige blev 1 januari 1999 först i världen med en lag som ensidigt förbjuder ”att mot ersättning skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse”. Man kriminaliserar alltså betalaren men låter det vara fullkomligt tillåtet att kräva och ta betalt för samma förbindelse.

Hur har Sverige gått från att vara en världsledande sexliberal röst till att bli den kanske mest fördömande i västvärlden mot sex utanför vissa normer?

Sexköpslagen drevs fram av vänsterfeminister i Sverige. Men vänsterfeminism i allmänhet kan inte vara hela förklaringen till utvecklingen här. Susanne Dodillet visade i sin idéhistoriska doktorsavhandling, Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet, hur vänsterfeminister i Tyskland under samma period drev fram en total legalisering av prostitutionen.

Sexuell fostran via brottsbalken

Svenska feminister angrep män och deras sexualitet och drev fram något som i Tyskland skulle ses som sexuell uppfostran via brottsbalken. Medan tyska feminister solidariserade sig med sexarbetarna, såg dem som självständiga kvinnor och drev fram regleringar som de ansåg skulle gynna dem. Att våld och tvång och trafficking skall straffas är man förstås överens om i Tyskland, liksom att minderåriga ska skyddas. I Tyskland gör man ständigt inspektioner och kontroller av bordeller och FKK-klubbar¹ för att kunna upptäcka missförhållanden.

När Metro var Sveriges största tidning lade man ut en annons från en påhittad snygg kvinna som erbjöd sex mot pengar: ”MER ÄN 300 SVAR PÅ SEXANNONS”, basunerade man sedan ut på löpsedlarna. Jag hade lagt beslag på en autentisk löpsedel från tunnelbanan, tagit med den till Berlin och ramat in den som en symbol för skillnaden länderna emellan.

Jag förklarade tavlan för min vän; han som vid seminariet försetts med telefonnummer till sexarbetare som tog sig an funktionsvarierade brukare. Han bara skakade på huvudet och protesterade högljutt: “Men det där är ju ingen skandal och inget konstigt! Det är ju bara a fact of life. Det där är ingen nyhet.”

Inte att en kändis betalar för sexuell samvaro heller, skulle man kunna tillägga.