Del 2: Skolornas stora resultatskillnader väcker förvåning

På Mälarhöjdens skola, som får nästan lika mycket pengar som Seminarieskolan, har endast 7 procent av eleverna utländsk bakgrund och av dessa är 2 procentenheter nyinvandrade. Nyinvandrade elever har varit folkbokförda i Sverige i mindre än fyra år, enligt Skolverkets definition. 87 procent av föräldrarna på Mälarhöjdens skola har eftergymnasial utbildning.

På Seminarieskolan i Landskrona har 76 procent av eleverna utländsk bakgrund, 10 procent är nyinvandrade och bara 30 procent av föräldrarna har eftergymnasial utbildning.

Elevsammansättningen är snarlik på Hässelbygårdsskolan i Stockholm. 83 procent av eleverna har utländsk bakgrund, och av dessa är 11 procentenheter nyinvandrade. Något fler av föräldrarna – 34 procent – har eftergymnasial utbildning. Ändå får Hässelbygårdsskolan nästan dubbelt så mycket pengar per elev som Seminarieskolan (under ”I korthet” i början av denna artikel kan du läsa mer om hur vi har räknat och vilka poster som inkluderats i beloppen).

Så används pengarna

Så vad används pengarna till på dessa tre skolor – och hur presterar eleverna?

Det är stor skillnad i lärartäthet mellan Mälarhöjdens skola och de två andra.

I Mälarhöjden går det nästan 17 elever på en lärare. I Hässelbygårdsskolan är motsvarande siffra 10, på Seminarieskolan i Landskrona är den 12.

På Hässelbygårdsskolan, som alltså har högst lärartäthet av de tre skolorna, har också störst andel av lärarna en pedagogisk högskoleexamen: 93 procent. Mälarhöjden: 85 procent. Seminarieskolan: 77 procent.

Vad gäller uppnådda resultat sticker Mälarhöjdens skola ut. Elevernas genomsnittliga meritvärde² på 270 är bland de högsta i Sverige, och 94 procent uppnår kunskapskraven i alla ämnen. Mindre än fyra procent av eleverna gick ut utan gymnasiebehörighet 2019.

Både Hässelbygårdsskolan och Seminarieskolan, som alltså anses ha bland de svåraste socioekonomiska förutsättningarna i landet, klarar sig förhållandevis väl vad gäller meritvärden. Deras genomsnittliga meritvärden ligger precis vid rikssnittet för kommunala skolor – 224,5.

Vad gäller andel elever som klarar kunskapskraven i alla ämnen ser det något sämre ut – 59 procent för Hässelbygårdsskolan och 66 procent för Seminarieskolan, att jämföra med rikssnittet på 73 procent.

I Skolverkets statistiska modell SALSA, som används för att beräkna förväntade resultat baserat på elevsammansättning och andra förutsättningar, överpresterar samtliga tre skolor. Ett genomsnitt av skolornas faktiska resultat de senaste tre åren, i relation till de förväntade resultaten enligt SALSA, visar att Seminarieskolans elever presterat allra bäst – 36 meritpoäng bättre än förväntat och 7 procentenheter fler elever än man räknat med uppnådde kunskapskraven i alla ämnen.

Så med i stort sett samma socioekonomiska förutsättningar, något färre lärare som i snitt har lägre utbildning, och med ungefär hälften av de ekonomiska resurserna, uppnår Seminarieskolan i Landskrona bättre resultat än Hässelbygårdsskolan i Stockholm.

Enorma skillnader

Hur är det möjligt? Vad använder Hässelbygårdsskolan pengarna till?

Linda Kjellkvist, fram till nyligen tillförordnad rektor på Hässelbygårdsskolan och i dag biträdande rektor, förvånas över de stora skillnaderna i resurstilldelning mellan hennes egen skola och Seminarieskolan i Landskrona.

– Jag ser på det material du visar att det är väldigt olika mellan skolorna, men jag kan inte förklara det eller ge dig underlag på varför det är så. Det skulle vara väldigt intressant att se hur de gör på Seminarieskolan, som verkar lyckas så bra. Och även jämföra hur budgetarna ser ut, säger Linda Kjellkvist.

Ungefär 85 procent av Hässelbygårdsskolans budget går till personalkostnader. Då inte bara lärare, utan även skolledning, elevhälsoteam och kökspersonal. Skolan har något högre lärartäthet än Seminarieskolan, och större andel av lärarna har pedagogisk högskoleutbildning. Men varken lärartäthet, högre löner eller skolans förhållandevis stora elevhälsoteam förklarar till fullo de enorma skillnaderna i resurser mellan de två skolorna.

Linda Kjellkvist lyfter modersmålsundervisning och studiehandledning som en annan stor utgift. I Stockholm betalar kommunen ett bidrag för modersmålsundervisning till skolorna, men detta täcker bara ungefär hälften av kostnaderna, enligt Kjellkvist. I Landskrona står kommunen för hela kostnaden. Hon menar också att det kan finnas andra skillnader mellan Stockholm och Landskrona som förbises i en jämförelse som denna – vilket det med allra största sannolikhet också gör, så komplexa som systemen är – men hon tycker ändå att Kvartals underlag visar att någonting inte stämmer.

– En väldigt stor del av mig tycker att det är jobbigt att det verkar vara så här. Som en representant för skolan tycker jag det. Det är våra skattepengar, det är illa att det är så olika, men det är bra att man nu får upp ögonen för det, säger Linda Kjellkvist.

Annacarin Jendland, rektor på Semniarieskolan i Landskrona, förvånas även hon över de stora skillnaderna i resurstilldelning – och framförallt över hur mycket pengar som går till Hässelbygårdsskolan och andra skolor i Stockholms utsatta områden.

– Jag blir ju såklart väldigt förvånad. Det är ju en enorm skillnad. Även om kanske lärarlönerna är något högre i Stockholm så blir jag förvånad. Jag tycker det känns som helt omotiverat höga belopp – jag tycker ändå att vi uppnår bra resultat med våra resurser. Jag skulle inte kunna motivera att vi fick så mycket pengar, säger Annacarin Jendland.

Hur skulle du använda mer pengar?

– Då skulle jag anställa någon mer lärare och satsa på lärmiljön. Jag säger inte att det är nödvändigt, men om jag skulle få pengar så skulle jag troligtvis göra det. Man kan ju alltid sätta fart på mer pengar, men det är ju en fråga om huruvida vi behöver det för att bedriva undervisningen, säger Annacarin Jendland.

Micael Pettersson, rektor på Mälarhöjdens skola i Stockholm, är väl medveten om att hans skola är bland dem som får minst pengar per elev i kommunen – och att skolor i utsatta områden får väldigt mycket mer.

– Jag har sett såna här siffror förut och jag kan bara säga att jag tror att debatten är viktig. Jag vill inte alls missgynna de mest utsatta eleverna, om vi kallar dem det, men om vi lägger väldigt, väldigt stora medel så måste det ju ge resultat, säger Micael Pettersson.

Tror du att de där sista 50 000 kronorna per elev har önskad effekt på de skolor som får allra mest?

– Nej, jag är jättetveksam faktiskt. Ser vi några resultatskillnader? Jag var i Salems kommun tidigare, och den skola som hade de största problemen fortsatte att ha stora problem när man införde det här systemet. Det hände ingenting med deras resultat när man gav dem mer pengar. Det gjorde ingen skillnad, säger Micael Pettersson.

Olika resultat under samma förutsättningar

Regeringens skolutredare Björn Åstrand, som i våras slutförde sin utredning om en mer likvärdig skola, tror inte på att de extra pengarna som går till Hässelbygårdsskolan saknar betydelse för resultaten.

– Nej jag tror inte att det är rätt slutsats att dra faktiskt. Sen är det klart att någonstans på kurvan så börjar pengarna få sämre effekt, det finns en avtagande avkastning.

Är det rimligt att två skolor med lika förutsättningar får så olika mycket pengar?

– Något av en arkimedisk punkt för hela vårt resonemang i likvärdighetsutredningen är ju att det inte är rimligt att man har väldigt olika resurser under samma förutsättning. Om man har lika utmaningar bör man ha lika resurssättning och om man har olika utmaningar så bör man också ha olika resurssättning, säger Björn Åstrand.

Utbildningsminister Anna Ekström svarar på Kvartals frågor i en skriftlig intervju efter att hon tagit del av den första delen av granskningen om den ojämlika skolan, där vi bland annat kunde visa på stora skillnader i hur olika kommuner fördelar resurser till skolor i utsatta områden.

– Björn Åstrands likvärdighetsutredning visar att det finns stora skillnader mellan kommuners kostnader för skolan, som inte kan förklaras av glesbygdsfaktorer eller av elevernas socioekonomiska bakgrund. Så jag är inte helt förvånad, men att skillnaderna är så här stora är bekymmersamt, säger Anna Ekström.

Hon vill inte kommentera att Hässelbygårdsskolan i Stockholm får nästan dubbelt så mycket pengar per elev som Seminarieskolan i Landskrona – och att den senare ändå uppnår bättre resultat.

– Det är svårt att säga något om resultaten på enskilda skolor, men vi vet sedan tidigare att det inte är rätlinjiga samband mellan insatta resurser och resultat, säger Anna Ekström.

– Tittar man samlat på resultaten på kommunnivå så kan vi se att det har betydelse att fördela resurser med hänsyn taget till elevernas förutsättningar, och resurserna spelar roll för möjligheten att nå goda resultat i alla skolor, säger utbildningsministern.

I den tredje och sista delen av Kvartals granskningsserie frågar vi personer från olika delar av Skolsverige vilken de tror är bästa strategin för att vända den negativa utvecklingen på skolor i utsatta områden.