Del 1: Ojämnt penningregn över skolor i utsatta områden

Som skolforskaren och professorn i nationalekonomi Jonas Vlachos uttrycker det när Kvartal kontaktar honom med frågor om hur mycket pengar som faktiskt går till olika skolor: ”Många forskarteam har försökt få fram dylika uppgifter men alla har misslyckats”.

Ödmjuka av expertisens erfarenheter gjorde vi så ändå ett försök.

Så valdes områden och skolor

För att avgränsa undersökningen valde vi att endast titta på kommunala grundskolor i de elva kommuner i Sverige som har vad polisen klassar som särskilt utsatta områden (det finns totalt 22 särskilt utsatta områden i de elva kommunerna¹). För att få en så rättvis indelning som möjligt utgick vi sedan från Skolverkets klassning av vilka skolor som ligger i utsatta områden och/eller har svåra sociala förutsättningar.

För att räkna ut hur mycket pengar per elev som går till olika grundskolor tog vi fram data över kommunernas utbetalningar av grundläggande skolpeng, socioekonomisk ersättning, ersättning för nyanlända samt de två statsbidrag som anpassas efter om skolor ligger i utsatta områden eller inte (statsbidrag för karriärtjänster och likvärdig skola).

Under I korthet i början av denna artikel kan du läsa mer om hur vi sammanställde statistiken och gjorde beräkningarna. Redan nu är det värt att nämna att de belopp per elev och läsår som anges är lägre än de totala summor som betalas ut till skolorna, eftersom exempelvis många av statsbidragen har undantagits i vår granskning, av avgränsningsskäl. De undantagna posterna varierar dock i regel inte mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden. Totalbeloppen är alltså lägre än i verkligheten – men skillnaderna mellan områden, skolor och kommuner är så nära verkligheten man kan komma.

Störst skillnad i Stockholm

Vi utgick från budgetåret 2020.

Av de elva undersökta kommunerna är skillnaden i resurstilldelning mellan skolor i utsatta områden och skolor i icke utsatta områden överlägset störst i Stockholm.

I Stockholm får en skola i ett icke utsatt område i snitt 79 000 kr per elev och läsår, för de undersökta budgetposterna. En skola i ett utsatt område får samtidigt i snitt 123 500 kr per elev och läsår – 44 500 kronor mer.

De enda två övriga kommuner i Sverige som kommer i närheten av en så stor skillnad mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden är Göteborg och Linköping. I Göteborg får skolor i utsatta områden i snitt 27 500 kr mer per elev och läsår. I Linköping är motsvarande belopp 23 000 kr.

Skillnaden är som minst i Södertälje och Landskrona, där skolor i utsatta områden bara får i snitt 4 000 respektive 5 500 kronor mer per elev och läsår.

För de undersökta budgetposterna får en skola i ett utsatt område i Landskrona i snitt 70 000 kronor per elev och läsår, medan en skola i ett icke utsatt område i snitt får 64 500 kronor.

Dessa siffror kan jämföras med 123 500 kronor per elev och läsår i Stockholms utsatta områden och 79 000 kronor i ett icke utsatt område. Det går alltså mer pengar per elev till ”vanliga” skolor i Stockholm än till skolor i utsatta områden i Landskrona.

Notera att lokalkostnader, som förstås är högre i Stockholm än i Landskrona, betalas centralt i båda kommunerna och därför ligger utanför jämförelsen. I både Stockholm och Landskrona betalar skolorna själva för skolmat, medan kostnaden för rektor betalas centralt.

En skillnad är att Landskrona kommun står för skolornas kapitalkostnader – lån- och räntekostnader för investeringar av exempelvis bänkar och skåp – medan skolorna själva betalar för detta i Stockholm. Landskrona kommun saknar data för exakt hur stor denna kostnad är för respektive skola, men uppger för Kvartal att friskolor i kommunen ersätts för kapitalkostnader med 1 821 kronor per elev och läsår, för elever i årskurs 7-9. Högt räknat får alltså skolor i utsatta områden i Landskrona 72 000 kronor per elev och läsår medan skolor i utsatta områden i Stockholm får 123 500 kronor.

Inte förvånad över resultaten

Kvartal har inför publiceringen visat slutsatserna i granskningen för Björn Åstrand, som ledde den statliga utredningen om en mer likvärdig skola, vars betänkande överlämnades till regeringen i våras². Utredningen undersökte bland annat hur resurser fördelas till skolor mellan olika kommuner.

Åstrand förvånas inte av Kvartals siffror.

– Nej egentligen inte. Vi fann ju en oförklarligt stor variation mellan kommunerna i hur mycket man investerar i varje barn, och att det kan svänga med knappt 40 000 kronor på en prislapp kring 100 000 kronor. Det är jättemycket pengar, som man inte kan förklara, säger Björn Åstrand.

Han trodde samtidigt inte att det var så pass stor skillnad mellan hur mycket pengar de olika kommunerna lägger på skolor i utsatta områden.

– Vi såg att det fanns en stor variation. Vi vet att det finns olika praxis inom de olika kommunerna i hur mycket man fördelar utifrån behov, så att säga, att fördelningen verkar vara olika på olika ställen. Men man kan väl säga att om dina siffror stämmer så är det väl mer bekymmersamt än vad jag kanske trodde.

Skillnad mellan enskilda skolor

Vi går vidare och tittar på skillnaderna mellan enskilda skolor. Om man räknar alla ovan nämnda resurser är det Rinkebyskolan som får mest pengar per elev av alla grundskolor i de elva undersökta kommunerna. Det är en liten högstadieskola med 139 elever. Den ligger i ett av Stockholms utsatta områden och den får 169 500 kronor per elev och läsår. Den Stockholmsskola med högstadium som får minst pengar per elev är Mälarhöjdens skola, med 1 223 elever. Den ligger inte i ett utsatt område och får 68 000 kronor per elev och läsår – 101 500 kronor mindre än vad Rinkebyskolan får.

Det ska här noteras att Mälarhöjdens skola även har elever från förskola till årskurs 6, för vilka man får en mindre skolpeng av kommunen. Detta förklarar dock bara en mindre del av skillnaden (ungefär 8 000 kr per elev och läsår, enligt uppgift från utbildningsförvaltningen i Stockholm) i resurstilldelning mellan Mälarhöjdens skola och Rinkebyskolan. Den skola som får näst mest pengar per elev i Stockholm är Hässelbygårdsskolan, en skola med klasser från förskola till årskurs 9. Den har totalt 459 elever och ligger i ett utsatt område. Den får 138 000 kronor per elev och läsår – 70 000 kronor mer än Mälarhöjdens skola.

Utredningen för en mer likvärdig skola undersökte inte skillnader i resursfördelning inom kommunerna, säger kommittésekreteraren Anders Norrlid, som stod för datainsamling och beräkningar i utredningen.

Han har nyligen tillträtt som utredare på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Efter att ha tagit del av Kvartals underlag är han förvånad över hur stor skillnad i resurstilldelning det är mellan två skolor som Rinkebyskolan och Mälarhöjdens skola.

– Både jag och mina kolleger som har tittat på det här tyckte det var jätteintressant. Jag är just nu involverad i en grupp som undersöker vilka möjligheter vi har att titta på siffror internt, och att vi inte har sett det här är ju skrämmande faktiskt, säger Anders Norrlid.

Han förvånas dock inte av den genomsnittliga skillnaden mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden i kommunen.

– Stockholm lägger mycket på skolor och man menar att man behöver extra mycket resurser i utsatta områden, så jag kan bara bekräfta det ni visar, säger Anders Norrlid.

Han menar samtidigt att Stockholm sannolikt har de största sociala klyftorna av någon svensk kommun, vilket kan berättiga större skillnader i resursfördelning mellan skolor än i andra kommuner.

Men är det effektivt att ge en skola 100 000 kronor mer per elev och läsår än en annan skola?

– Det är en jättebra fråga och en observation som har gjorts i Stockholms stad är att man inte alltid tycks få utväxling för pengarna. Man bedömer fortfarande att man behöver mycket resurser i de här skolorna, men också att det är viktigt att ha riktade insatser och satsa på rätt saker. Det handlar inte bara om resurser, utan om att använda dem väl.

Så vad används pengarna till i de skolor som får mer än dubbelt så mycket som andra? Utredaren Björn Åstrand menar att detta är det viktigaste att undersöka, men han har själv inget uttömmande svar på frågan.

Anna Sjögren, docent i nationalekonomi, har i sin forskning undersökt hur lärartätheten varierar mellan skolor där eleverna har olika socioekonomisk bakgrund. Hon säger att lärartätheten generellt är högre i skolor där elevernas socioekonomiska förutsättningar är sämre, men att lärarnas kompetens, i termer av till exempel behörighet och erfarenhet, i snitt är något sämre.

– Skolans fördelning av lärarresurser är kompensatorisk när det gäller kvantitet, men om man tittar på kvalitet så ser det ut att vara tvärtom.

Sjögren säger också att skillnaderna i lärartäthet mellan olika skolor inte är lika stor som skillnaden i resurstilldelning.

– En del av de ekonomiska resurserna går uppenbarligen till annat än att anställa lärare, men om det är orimligt är svårt att ta ställning till, då måste man gå in på vad som är kostnadsdrivande, säger Anna Sjögren.

I nästa del av Kvartals granskning tittar vi närmare på hur tre svenska grundskolor använder sina pengar – och vad de uppnår för resultat.