– Det hade varit schysst om man hade en sådan historia. Men jag behövde ett jobb. Jag hade barn, berättar han i Kvartals Fredagsintervju.
Under en period arbetade han som rättschef under den förre generaldirektören Dan Eliasson. Tidigt sattes bilden i media av Ribbenvik Cassar som en ”öppna era hjärtan”-kille.
I sin nya bok ”Migration: Genom mina ögon” berättar han varför. ”Den 12 juni 2012 skrev jag under min dödsdom i statsförvaltningen”, skriver han.
– Då hade Syrienkonflikten blivit så intensiv och nådde alla hörn av Syrien att alla och envar riskerade att fara illa i Syrien. Jag fattade som rättschef beslutet att alla som kommer från Syrien fick stanna.
En medial bild etsade sig fast om att bedömningen stack ut från omvärldens, och att Ribbenvik Cassar var den som fick tusentals flyktingar att snart strömma in i landet. Det är helt fel, menar han idag.
– Det var ett juridiskt enkelt beslut. Alla andra europeiska länder gjorde snart samma bedömning.
Porträtteringen av honom som någon form av asylrättsaktivist var främmande.
– Under majoriteten av alla år hade kritiken varit den omvända. Jag har alltid varit kritiserad för att vara en hjärtlös typ som skickar folk till hemska förhållanden, säger han till Kvartal.
Politiker duckar
Mikael Ribbenvik Cassar berättar om återkommande tv-intervjuer där han som statlig tjänsteman fått klä skott för politikernas migrationspolitik. Han menar att politiker konsekvent har duckat migrationsfrågan – och låtit Migrationsverket stå till svars för den förda politiken.
För Ribbenvik Cassar var detta ett återkommande irritationsmoment.
– Det finns politiker som har skrivit debattartiklar om hur Migrationsverket borde avgöra enskilda ärenden, även där lagstiftningen varit tydlig. De skulle aldrig göra så mot domstolarna, då är man inne på farlig mark. Men mot Migrationsverket går det bra.
Allra mest intensivt blev tonläget under migrationskrisen 2015. Myndigheten blev då en måltavla för Sveriges artistelit, minns Ribbenvik Cassar. Själv mottog han hot från bland annat skådespelaren Kjell Bergqvist som var arg på hur myndigheten hanterade krisen.
– Han bad mig dra åt helvete, annars skulle han slå mig på truten. Jag tänkte: hoppas det inte gör ont, och att jag inte skulle börja gråta, säger han om händelsen som utspelade sig på Göteborgs centralstation.
Ett ord stängde gränsen
År 2015 var alltså en mycket påfrestande period för Migrationsverket.
– Det var helt galet. Vi började mäta hur många kvadratmeter som fanns i en korridor och hur många madrasser vi kunde lägga där. Det var inte hållbart, säger Ribbenvik Cassar i intervjun.
Miljöpartiet, vars stöd dåvarande S-regeringen var beroende av, ville bara gå med på att införa gränskontroller om någon av myndigheterna begärde det. Varken Polisen eller MSB ville kräva gränskontroller, skriver Ribbenvik Cassar i sin bok, och Migrationsverket saknade mandat.
Trots det hade Migrationsverket en avgörande roll när gränskontroller infördes i november 2015.
Dagen innan gränskontrollerna upprättades hade Mikael Ribbenvik Cassar författat en skrivelse med rubriken ”Konsekvenser av införande av gränskontroller”. I samband med att den skickades till regeringen ändrades dock rubriken. Den nya ordalydelsen, ”Förordande om införande av gränskontroller”, tolkades av inrikesminister Andes Ygeman som en begäran från Migrationsverket om att upprätta gränskontroller.
– Jag är helt övertygad om att det var det ordet som förlöste frågan och då stängde gränsen, säger han i Kvartals Fredagsintervju.
– Men jag var såklart förbannad. Jag stod ju som föredragande, men jag blev aldrig tillfrågad om rubrikändringen.
Vem var det som ändrade rubriken?
– Det vet inte jag.