Den 1 september presenterade gruppen som tar fram analyser för FN:s klimatpanel nya modeller. Därmed försvinner IPCC:s värstascenarier för temperaturökning, som nu beräknas landa på mellan 1,6 och 3,3 C till seklets slut.
https://www.carbonbrief.org/explainer-the-cmip7-emissions-scenarios-and-how-they-explore-future-climate-change
Varför är det intressant? Jo, för att domedagsscenarierna med nära fem graders temperaturökning och meterhöga havsnivåhöjningar nu anses omöjliga att nå. Det har ju stått klart för forskarna sedan länge (på tal om att erkänna överdrifter) men ändå har värstamodellerna väglett politiken under decennier.
För att inte tala om mediebevakningen.
Flertalet av de mest braskande larmrapporterna genom åren har kommit från en och samma källa, Johan Rockströms PIK i Potsdam, ursprunget till de återkommande hypoteserna om tröskeleffekter, tipping points och planetära gränser.
Man kan ju bara spekulera i vad allt detta har kostat samhället. Jag vill minnas att nya Slussen i Stockholm byggdes för att stå emot en meters havsnivåhöjning mot seklets slut, när det sannolikt blir högst någon decimeter. Samtidigt har kommuner stoppats från att bygga nya bostadsområden då klimatplaner som tagits fram bygger på SMHI:s prognoser. (Som ännu idag använder sig av RCP 8.5.)
Förhoppningsvis kan vi kanske få ett debattklimat där det inte bara blir tillåtet att ifrågasätta världens undergång utan att stämplas som klimatförnekare – utan även att förhålla sig skeptisk till de föreslagna lösningarna.
