Offren för adhd-boomen

Fotnoter

1. Jonas Eberhard (ordförande i svenska psykiatriska föreningen) m.fl.: Adhd är psykiatri – inte neuropsykiatri. Svenska Dagbladet 2026-01-11.

2. BUP är till för personer som är under 18 år, sedan är man som patient hänvisad till vuxenpsykiatrin eller primärvården. Bombmetaforen har använts tidigare vad gäller ökningen av ADHD, se till exempel: Stephen Hinshaw och Richard Sheffler: The ADHD Explosion: Myths, Medication, Money, and Today’s Push for Performance. Oxford: Oxford University Press, 2014.

3. Diagnoserna ADHD och autism ställs i den samtida psykiatrin, precis som är fallet med depression och andra diagnoser, genom skattningar av symptom och avvikande beteenden eller oförmågor, men i NPF-fallen görs en lite längre utredning som inkluderar intervjuer med personer runt barnet eller ungdomen i fråga (om det inte är en vuxen person som diagnostiseras). Trots att det rör sig om neuropsykiatri görs inga undersökningar av hjärnan eller andra biologiska test som en del av utredningen. I stället koncentrerar sig utredarna (läkare och psykolog) på att identifiera minst sex typiska symptom på ouppmärksamhet (koncentrationssvårigheter) och/eller hyperaktivitet och impulsivitet för ADHD; respektive brister i förmågan till social kommunikation och interaktion samt begränsade, repetitiva mönster i handlingar och personliga intressen för autism. Se DSM-5, s. 50–66.

4. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inkluderar förutom ADHD och autism också andra diagnoser som inte är lika vanliga, som, till exempel, dyslexi, Tourettes syndrom och intellektuell funktionsnedsättning.

5. Socialstyrelsen: Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården. Nationella planeringsstödet. Delrapport 1. Barn och ungdomspsykiatrin, 2025-1-9383, Stockholm, 2025.

6. Förstahandsvalet vid ADHD-diagnos är metylfenidat (Ritalin, Concerta) men de senaste åren har andra läkemedel som är betydligt dyrare börjat användas, särskilt lisdexamfetamin (Elvanse).

7. Emma Isberg och Jenny Kejerhag: Tusentals unga med psykisk ohälsa köar till BUP. Dagens Nyheter 2025-01-16.

8. Erik Wisterberg och Maria Jelmini: Sätter ADHD-diagnos – utan att träffa barnen. Svenska Dagbladet 2025-05-15.

9. Erik Wisterberg, Maria Jelmini och Ahmed Abidgadir: Privat klinik – nio av tio blir av med sin ADHD. Svenska Dagbladet 2025-09-12.

10. Se här Katarina Bjärvall: Störningen: ADHD, pillren och det stressade samhället. Stockholm: Ordfront förlag, 2019. Boken diskuterar olika orsaker bakom den ökade diagnostiseringen, bland annat läkemedelsbolagens incitament och aktiviteter.

11. Jag har utvecklat en sådan analys tidigare i Svenaeus, Homo patologicus, kapitel 4.

12. Sven Bölte: Åtta skäl till att adhd-diagnoserna ökar, publicerad på Karolinska Institutets webbplats för nyheter 2025-09-10.

13. Det finns naturligtvis många andra anledningar till skolans dåliga resultat i Sverige: friskolereformen, digitaliseringen, ökad administration och hög invandring är de som oftast nämns. Men pedagogikens misslyckande ska inte underskattas, särskilt när det gäller elever med NPF-besvär. Det finns mängder med böcker och artiklar om den svenska skolans misslyckande och vad som behövs för att vända utvecklingen. Själv har jag blivit övertygad av de lösningar som Filippa Mannerheim förespråkar, se intervjun med henne i Svenska Dagbladet av Kristina Lindh 2025-06-01: En elev bakom en skärm lämnas ensam.

14. Se här referenser i Lotta Borg Skoglund m.fl.: ADHD hos vuxna – historia, epidemiologi och neurobiologi. Läkartidningen 119: 21179, 2022. En färsk studie som bygger på data från nästan en kvarts miljon svenska patienter som fått ADHD-mediciner mellan 2006–2020 är: Lin Li m.fl.: Increased prescribing of attention-deficit/hyper-activity disorder medication and real-world outcomes over time. JAMA Psychiatry82(8): 830–837, 2025. Intressant nog påpekar författarna att de goda effekterna av medicinerna har minskat i takt med att andelen av befolkningen som får ADHD-medicin har ökat, alltså precis vad man kan förvänta sig utifrån att de symptom och oförmågor som diagnostiseras idag är betydligt lindrigare än de var tidigare.

15. Det finns också svårare biverkningar av ADHD-läkemedel som ångest, sömnstörningar, aptitlöshet, förhöjd puls och blodtryck, irritation, aggression, eller till och med psykotiska symptom och självmordstankar, se Bjärvall, Störningen, s. 108. Men här måste man betänka att flera av dessa mer eller mindre sällsynta biverkningar också kan utvecklas som följd av en obehandlad ADHD.

16. Robert Plomin: Blueprint: Hur DNA ritar om vår psykologi. Stockholm: Natur & Kultur, 2022, s. 105, 217.

17. Stephen W. Faraone och Henrik Larsson: Genetics of attention deficit hyperactivity disorder. Molecular Psychiatry 24: 562-575, 2019; och Sven Sandin m. fl.: The heritability of autism spectrum disorder. JAMA 318(12): 1182–1184, 2017.

18. Tänk på att 50 procent av underlaget för att drabbas inte är samma sak som din risk för att drabbas om din mamma, pappa eller syskon har en psykiatrisk diagnos. Siffran handlar om förklaringen av spridningen av den aktuella diagnosen i befolkningen. Beroende på hur ovanligt det är att ha diagnosen blir risken att drabbas i kraft av sina gener när man vet att en nära släkting lider av tillståndet mycket mindre än så. Säg att den uppskattade livstidsprevalensen för autism är 1 procent. Att ditt äldre syskon blir diagnostiserad med autism innebär då något i stil med att risken för att du själv ska få diagnosen stiger från 1 procent till 10 procent. Alltså en förhöjd relativ risk på 1000 procent jämfört med innan du fick beskedet, men fortfarande bara en absolut risk på 10 procent att drabbas i jämförelse med ärftligheten på 50 procent för diagnosen som sådan. För siffrorna, se: Sven Sandin, Paul Lichtenstein och Ralf Kuja-Halkola: The familial risk of autism. JAMA 311(17): 1770–1777, 2014.

19. Den definition av psykisk störning (mental disorder) som funnits med sedan DSM-III publicerades 1980 understryker just att tillståndet som diagnostiseras måste åstadkomma signifikant lidande eller försämrad funktionsförmåga i vardagslivet, inklusive skola eller arbete: DSM-5, s. 4. Se här Mattia Vacca m.fl.: Definitions of ”mental disorder” from DSM-III to DSM-5. Behavioral Sciences 15, Article 830, 2025.

20. Argumentet utvecklas på ett medryckande – men i mina ögon föga övertygande – sätt i Clara Törnvalls bästsäljare: Autisterna: Om kvinnor på spektrat. Stockholm: Natur & Kultur, 2021.

21. Linda van Paaschen och Lena Nylander: Diagnoserna slår ut psykiatriska vården. Svenska Dagbladet 2023-12-07.

22. Så kallade kritiska studier av neurodiversitet är ett akademiskt fält som har växt snabbt, ett exempel på en antologi som levererar de grundläggande tankesätten och modellerna för en sådan maktkritik är Hanna Bertilsdotter Rosqvist, Nick Chown och Anna Stenning (red.): Neurodiversity Studies: A New Critical Paradigm. London: Routledge, 2020. I anslutning till denna typ av maktteorier har också andra beteckningar uppkommit: ”critical psychiatry”, ”critical psychology” och det som kallas för ”mad studies”, där forskare odlar sina egna diagnoser som exempel på frigörande tänkande. Här kan det alltså också röra sig om andra diagnoser än adhd och autism.

23. För en bra analys av den identitetspolitiska maktmodellen, se Johan Söderberg: Kritik av underdog-metafysiken. Lund: Celanders förlag, 2022.

24. Eftersom adhd och autism har blivit så stora finns det också överlappande zoner av symptom där företrädarna kanske kunde enas om hur samhällsnormer ska förändras för att göra det lättare att leva ett bra liv med diagnoserna. Det finns som sagt patienter som får bägge diagnoserna men en viktig anledning till det är att läkare vill testa om den som fått autismdiagnos trots allt kunde vara behjälpt av adhd-medicin, ofta genom så kallad ex juvantibus-förskrivning.