Förvränger sionismen judendomen?

Publicerad

Idag 03:59

Foto: Wikimedia Commons. Kollage: Lukas Hökegård/Kvartal

När Theodor Herzl 1896 föreslog en judisk stat såg många rabbiner idén som hädisk. Idag är sionismen för många närmast synonym med judendomen. Men sionismen har protestantiska rötter, inte judiska. Idén om en nationalstat i Palestina har förvrängt judendomen och lett till dagens våldsamma situation. Det menar historikern Yakov Rabkin i en aktuell bok. Han bygger sin anklagelse på 101 citat från bland andra rabbiner, politiker och militärer.

Ulrika Carlsson skriver om stödet för anklagelsen och sprickorna i den.

Vad tycker du?

100

”Tanken jag utvecklar i denna skrift är uråldrig: upprättandet av den judiska staten.”1 Så fräckt inledde sionismens politiska grundare, Theodor Herzl, Judestaten (Der Judenstaat, 1896). Hans idé var så religiöst omstörtande att många av dåtidens rabbiner betraktade den som rent hädisk. Detta för att den liberala nationalstat Herzl föreställde sig inte skulle bygga på judisk lag eller råda under någon religiös auktoritet. Motståndarna hänvisade bland annat till en bibeltolkning, midrash, från 1100-talet enligt vilken det bara var på frälsaren Messias inbjudan som det judiska folket fick samlas i det heliga landet.2

Vad tycker du?

100

Presenteras av

Fotnoter
  1. Herzl, 1920 (1896). Der Judenstaat. Berlin, Jüdischer Verlag, s. 5, min översättning.

  2. Som Rabkin upplyser mig handlade det om Höga visan (2:7), där ”Jerusalems döttrar” uppmanas att inte tvinga fram kärleken hos den älskade utan låta den väckas av sig själv. Enligt Rabbi Tobia ben Elieser var innebörden att Israels folk, i sin kärleksrelation med Gud, ska vänta på att denne tar första steget. Se avsnittet “Commentary on Canticles II:7” i Greenup, A. W. 1909. The Commentary of Rabbi Tobia ben Elieser on Canticles (Midrash Lekach Tob). London, Palestine House.  

  3. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 15. Översättning av Stefan Lindgren (Stockholm: Karneval förlag, 2026.

  4. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 19.

  5. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 78.

  6. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 51.

  7.  Balfour, A. 1917. Brev till Walter Rothschild. https://jewishvirtuallibrary.org/text-of-the-balfour-declaration.

  8. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid 42.

  9. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 43.

  10.  Herzl, Der Judenstaat, sid. 24, min översättning.

  11. Auron, 2012. Israeli Identities: Jews and Arabs Facing the Self and the Other. New York, Berghahn Books, ss. 116–117.

  12. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 34.

  13. Jämför Jewish Virtual Library (https://jewishvirtuallibrary.org/jewish-and-non-jewish-population-of-israel-palestine-1517-present), som beräknar en andel på 8 procent.

  14. Ben-Gurion, 1960. Brev till Israel Galili, 29 januari, min översättning.

  15. Herzl, Der Judenstaat, ss. 23–24, min översättning.

  16. Rabkin, Sionismen avkodad i 101 citat, sid. 74.

  17.  Herzl, Der Judenstaat, sid. 7, min översättning.

Fler artiklar

Taggar

Eftersom jag aldrig har hört talas om Yakov Rabkin har jag nu försökt ta reda på mer om honom och den bok som recenseras här.
Med Chat GPT:s hjälp hittar jag endast tre recensioner (det kan ju självklart finnas fler). Den ena är Ulrika Carlssons här i Kvartal. Den andra finns i ColdType, en kanadensisk publikation som enligt egen utsago är ”radikal” och verkar vara ny, liten och väst- och Israelkritisk. Jag fick googla den med. Den tredje finns i Nya Dagbladet, ännu en publikation som jag aldrig har hört talas om. Chefredaktören ska ha haft en ledande roll inom högerextrema Nationaldemokraterna och tidningen har tidigare publicerat konspirationsteorier om bland annat befolkningsutbyte, Förintelsen och coronapandemin samt under flera år drivit en prorysk linje. Enligt Expo. På X ser jag också att Rabkin i slutet av förra året intervjuades – och hyllades – av Jackson Hinkle, influeraren som sprider antisemitisk retorik och konspirationsteorier. Men nu ska jag inte ägna mig åt ”guilt by association” utan försöka ta Carlsson på allvar. Frågan i rubriken är ju retorisk: ”Förvränger sionismen judendomen?”
I sista stycket avslöjar Carlsson vad hon själv anser om sionismen: ”En del drömmar måste förbli sagor. Hur kan man förlika sig med denna livets inneboende ’orättvisa’? Kanske kan man finna vägledning i den långa, rika judiska traditionen.” Uppenbarligen är detta en blinkning till Herzls berömda citat från hans roman Altneuland: ”Om ni vill det, så är det ingen saga.”
Men gång på gång förvränger Carlsson själv judendomen och judiska erfarenheter. Exemplen är för många för att radda upp här. Men till exempel….
 – När hon jämför kristendomens Långfredag, som markerar dagen då Jesus korsfästes, med den judiska försoningsdagen Yom Kipur. Bisarrt. – Att hon knyter den moderna judiska sionismen till ett kristet, antisemtiskt tankegods om att judarna bör återvända til sitt bibliska hemland – ett tankegods som i sig har legat til grund för diskriminering och fördrivning. – Att det mest judiska inte är att återvända till Jerusalem, utan att längta efter Jerusalem – något som hon har berört i en tidigare text i Kvartal som ett argument för att grundandet av staten Israel var en dödsstöt för en framgångssaga som har ”förfalskats av sionister”. Intellektuellt och kulturellt har judarna blomstrat i Mellanöstern, Nordafrika och Europa (för att inte tala om USA), menar Carlsson. Det faktum att det högst reella blomstrandet gång på gång har avbrutits av pogromer, massakrer, diskrimineringslagar, tvångskonverteringar och Förintelsen är tydligen smällar man får ta medan man drömmer om, men aldrig förverkligar, sin ambition om självbestämmande. Carlsson kan drömma vidare om hur det vore att leva in en värld utan ett enda judiskt hemland. Kanske det mest antisionistiska som finns är att drömma om just det.


32