Diktatornostalgi i Portugals presidentval
Publicerad
Idag 06:00
Lästid
6 Min
Chegas partiledare André Ventura, till vänster, skakar hand med segertippade António José Seguro. Foto: Armando Franca/AP/TT och Wikimedia Commons. Kollage: Kvartal
På söndag är det dags för den andra och avgörande valomgången i Portugals presidentval. Kampen står mellan populistpartiet Chegas ledare och de gamla etablissemangspartiernas kandidat. Författaren Henrik Nilsson skriver att det har blivit ett vinnande recept att spela på nostalgi för tiden under den gamla diktaturen.
Skribent
Presenteras av
I förra årets parlamentsval orsakade partiet Chega (”Det räcker”) en politisk jordbävning som saknar motstycke under det halvsekel som förflutit sedan demokratin infördes i Portugal efter ”nejlikerevolutionen” 1974. Jag kommer att tänka på sången Uma casa portuguesa (Ett portugisiskt hus) som fadostjärnan Amália Rodrigues gjorde berömd i början av 1950-talet. Den handlar om ett idylliskt och gästvänligt hem med vitkalkade väggar och hör fortfarande till standardrepertoaren på Lissabofns fadorestauranger. Många av turisterna som sjunger med i refrängen anar dock inte att texten om ett fattigt men lyckligt portugisiskt familjeliv var en del av den förskönade bild av landet som António de Oliveira Salazars högerauktoritära regim målade upp. Då odlades också myten om Portugal som ett fridfullt samhälle med brandos costumes – milda sedvänjor – som höll sig på betryggande avstånd från den stormande världspolitiken.
Presenteras av
