Att en tidning inte känner till en politiker med invandrarbakgrund kan förvisso säga mer om våra medier än om politikern.
Att kandidaten stod långt ner på partiets lista innebär inte att han är okänd för väljare i vissa områden, som kanske anser att han förstår deras problem och behov.
Frågan som uppstår här är om en etnisk grupp har röstat in en kandidat som uttryckligen företräder gruppens intressen.
Vårt personvalssystem gör det möjligt. Det har vi sett förut. Risken är att politiken då förskjuts mot att politiker representerar etniska gruppers intressen snarare än politiska uppfattningar.
Jag vill inte att politiker representerar olika etniska grupper. Däremot kan jag se något mycket positivt i att kandidater som delar ursprung med grupper som ofta lever i utanförskap engagerar sig politiskt.
Om fler engagerar sig i svensk politik och deltar i den demokratiska processen innebär det ett stort steg bort från den segregation som många länge har kritiserat.
En annan sak som slår mig är att Vänsterpartiet alltså ökade från 6,75 procent till omkring 8,4 procent: Visst, för ett riksdagsparti är det en tydlig uppgång, men 1,7 procentenheter är knappast ett dramatiskt skifte i väljarkåren.
Lika viktigt som det är att granska Mohamed Abdukardir Ali är det att undersöka varför vissa politiker tycks få problem med demokratin när invandrare deltar i den.
När Fredrik Kärrholm (M) säger att S och V:s valresultat i valdistriktet Rosengård Centrum, totalt 95,2 procent, skulle ha gjort Saddam Hussein avundsjuk, glömmer han att Tidöpartierna fick 79,7 procent i Vellinge Södra och att de borgerliga partierna tillsammans med SD fick över 90 procent i delar av Djursholm.
När Jimmie Åkesson i går sa att S och V hade varit framgångsrika med att ”mobilisera de islamistiska väljarna” visar SD-ledaren en föga smickrande elitistisk syn på väljarna.
Kanske har åren i politikens finrum fått Åkesson att glömma hur det är att själv inte tillhöra etablissemanget.
Det är inte invandrarnas fel att SD backade med tre procentenheter. Och det är inte ett demokratiproblem att Socialdemokraterna backar med 2,3 procentenheter samtidigt som Vänsterpartiet ökar med 1,7.
