Partiledningen utsåg Strandhäll till nätkrigare

Publicerad

Idag 05:51

Lästid

2 Min

Annika Strandhäll. Foto: Jonas Gratzer/SVD/TT

Annika Strandhäll har kritiserats för sitt hårda tonläge i sociala medier. När hon nu lämnar riksdagen säger hon i Dagens Nyheter att rollen var ett uppdrag från Socialdemokraternas ledning – och att partiet inte alltid stöttade henne när det blåste som mest. Samtidigt kritiserar hon partiets slutna strukturer och svårigheter att nå nya grupper.

Vad tycker du?

73

Efter tolv år i rikspolitiken lämnar Annika Strandhäll riksdagen i samband med höstens val. Hon kom in i regeringen 2014 utan tidigare koppling till Socialdemokraterna och beskriver sig själv som ”luftlandsatt” i partiet.

Vad tycker du?

73

Relaterat innehåll

Taggar

För ganska många år sedan nu hörde jag Annika Strandhäll tala IRL för första gången. Det var i Almedalen, hon var ordförande i fackförbundet SKTF/Vision och stod i ett litet seminarietält som var öppet utåt gatan där jag råkade passera förbi i folkhavet. Jag stannade till; fångad av hennes ord och framförallt av den klasskänsla hon utsöndrade mellan orden och som gick rakt in i mig. Hon sände ut signaler som en själsfrände till min egen klassbakgrund. Det finns förstås stora skillnader mellan att växa upp i förorten Bergsjön och, som jag, tjugo år tidigare i bruksorten Olshammar/Aspa bruk. Men klasskänslans osäkerhet för att inte duga när man börjar röra sig i lite ”finare salonger” och känslan av att bli betraktad lite von oben av omgivningen med stabilare och för uppdraget mer socialt innehållsrika kontakter; den klasskänslan kände jag så starkt att vi delade och kämpade med inombords. När Annika Strandhäll började bete sig illa ute på sociala medier – trots att hon hade regeringsuppdrag så anade jag direkt att det hade med med klassosäkerhetskänslan att göra. När hon nu säger att hon blev ”utsedd” av partiledningen till uppdraget som halvtroll på Twitter/X så tror jag tämligen bestämt – utan att veta – att hon mer psykologiskt än konkret och formellt, kände sig utsedd; eftersom hon upplevde att det var ett sätt för henne att bli accepterad. Annika Strandhäll talar om det utanförskap hon upplevt/upplever i partiet. Hon saknar rörelsebakgrunden och känner inte riktigt till alla de informella strukturerna i det socialdemokratiska förhållningssättet. På det planet är vi olika hon och jag. Jag är uppväxt och danad inom arbetarsocialdemokratin. Vilket gör att jag utan att reflektera nämnvärt känner på mig vad som gäller. Nu har jag inte alltid gjort vad som gäller men det gör inget. Socialdemokratin är ingen sekt som utesluter självtänkare på löpande band. Tvärtom – bredden är fortfarande mycket stor. För min egen del kan jag lätt förstå socialdemokratins beteendemönster på gott och ont. Men för länge sedan valde jag att gå mer fristående vägar än som aktiv partist. Vilket har gjort mig tryggare i min klasskänsla och befriat mig från underlägsenhetskänslor visavi ”salonger” och självgoda potentater här och där. Kort sagt. Jag tror inte att Annika Strandhäll blev utsedd av partiledningen att hagla ut oförskämdheter på nätet. Men jag har stor förståelse för att hon kan ha känt sig utsedd (och duglig) när nån höjdare då och då informellt klappat henne på axeln för hennes smäleksinsatser. Nu lämnar hon politiken. Jag hoppas att hon då ska hitta livsstigar som gör hennes klasskänsla till en bra och fin kamrat på färden. Det kommer i så fall att göra livet lättare för henne och hennes nära och kära.

30