Totalt är det fem personer med ursprung i Somalia som valts in till årets riksdag, i detta val. Det är dubbelt så många än vad det historiskt har varit – tidigare har endast två personer med somaliskt ursprung suttit i riksdagen.
Den ene av dem är Abdirizak Waberi (M) som 2022 dömdes till drygt fyra års fängelse för grov förskingring och grova bokföringsbrott.
Så vad hände, detta val?
Somalia Today, en tidning som vänder sig till den somaliska diasporan i världen, rapporterar att Sverigedemokraternas kampanj (”Saknar du Mogadishu”) fick den somaliska populationen att mobilisera inför valet. De skriver vidare att 20 somaliska busschaufförer protesterade mot SD:s reklamkampanj och lyckades få den nerplockad. Något som påverkade landsmännen. De pekar särskilt ut Dalarna som en av platserna där detta gjort stor skillnad.
Sedan förra valet har drygt 200 000 personer fått medborgarskap i Sverige. De flesta av dem kommer från Syrien, Afghanistan, Eritrea, Irak och Indien, enligt SCB.
Uppskattningar och undersökningar visar att ungefär 70-90 procent av dem som tillhör samma demografi röstade rödgrönt.
När endast 50 000 röster skiljer mellan de rödgröna och Tidögänget, är det en intressant diskussion att beakta. Tyvärr, tycker alla inte det.
Det finns ännu ett stort stigma över att ens diskutera detta enkla faktum.
Dagen efter valet debatterade Hanif Bali och DN-chefen Amanda Sokolnicki saken i SVT. Den sistnämnda vägrade legitimera att demografin kunde ha påverkat valet.
– Det tycker jag är en ganska obehaglig utveckling där vi betraktar vissa röster som illegitima, menade Sokolnicki.
Hennes DN-kollega Niklas Orrenius tog också strid mot detta på X och menade att det handlade om framgångsrikt dörrknackningsarbete från Vänsterpartiet och att det alltid varit på detta viset.
Borås Tidnings kulturchef Hanna Grahn raljerar i dagens BT över att högern vill att invandrare ska integreras i Sverige, men att de blir arga när ”invandrare i förorten går och röstar”.
Man kan naturligtvis tycka olika. Men den här fördumningen och demoniseringen från ena sidan, är oerhört kontraproduktiv. Att Sveriges politik så tydligt präglas av invandrade grupper som nyss kommit till landet, är fascinerande och nästintill unikt. Vänsterpartiet kände ju inte ens till Dala-kandidaten som röstades in.
Vad innebär det här i nästa val, när ännu fler kandidater kan bli aktuella? Förväntas de företräda åsikter som går emot demokratiska principer, om deras väljargrupp vill det?
Medietyckarna vill gärna peka på demokrati, att detta är folkets yttrandefrihet. Låt oss aldrig sluta diskutera och låt oss aldrig göra oss dummare än vad vi är, i någon sorts diffus strävan efter att vara ”toleranta”.
