Intern V-kritik mot hanteringen av Ali

Publicerad

Idag 06:58

Uppdaterad

Idag 07:39

Mohamed Ali, Nooshi Dadgostar. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Nicklas Thegerström/TT. Kollage: Mattias Jacobson/Kvartal

En lokal V-profil i Dalarna riktar skarp kritik mot partiets hantering av den omstridde riksdagsledamoten Mohamed Abdukardir Ali, rapporterar Borlänge tidning.

– V som politisk kraft har ett moraliskt ansvar, säger Frida Holmgren.

Vad tycker du?

37

Mohamed Ali kryssade sig in i riksdagen från nionde plats på Vänsterpartiets lista i Dalarna. Efter valet har hans personvalskampanj uppmärksammats och misstankar om valfusk utretts.

Vad tycker du?

37

Fler artiklar

Falukuriren och Dalarna Tidning har gjort flera försök att skapa klarhet i hur det gick till när den i V-kretsar relativt okände och nyblivne medlemmen Mohamed Ali kunde ta sig in på riksdagslistan för V i Dalarna och hur det gick till när han från sin nionde plats på listan kunde ta sig in till riksdagen och till det välavlönade uppdraget som riksdagsledamot. V-partiet i Dalarna är dock lika slutna som partiledningen i Stockholm. Vilket knappast inger förtroende. Jens Runnberg på de båda tidningarnas ledarsidor talar med den lokala vänsterpartisten Frida Holmgren – med en bakgrund som vice ordförande i det lilla Daladistriktet för ett tiotal år sedan. Frida Holmgren har också en stridbar bakgrund i partiet. 2017 hamnade hon mitt i ett stort partibråk när hon anmälde den tidigare partiordföranden Lars Ohly för sexuella trakasserier. Vilket bidrog till att Ohly senare valde att lämna partiet då han förbjöds att närvara på partiaktiviteter. Och vilket också ledde till att hon själv blev utsatt för negativa kampanjer från bland annat ett kommunalråd för V i Borlänge. Frida Holmgren är således inte rädd för konflikter. Jag vet förstås inte hur denna konfliktorädsla bäst bör tolkas. Den tolkning som ligger närmast är att den som inte är rädd för att ta upp känsliga och viktiga problem i sitt parti är någon som gör stor nytta. Inte bara för sitt eget parti utan för partiväsendet i stort. Hur som helst är det ingen tvekan om att det hon lyfter fram i samtalet med Jens Runnberg är mer än sant: Vem som helst hade på några minuter ute på nätet kunnat hitta en mängd uppgifter om Mohamed Ali som borde ha fått varje sund valberedning i varje sunt parti att avstå från att sätta upp honom på någon lista för förtroendevalda. Valberedningen vägrar att säga något om hur han hamnade på listan, vem i valberedningen som intervjuade honom och om hur valberedningen bedömde uppgifterna om stora skulder och andra missförhållanden som omgärdade Ali. Vilket är minst sagt skadligt för partiers rätt att utan kontroller skicka in vem som helst till den första statsmaktens parlament. Att Vänsterpartiets ledning inte förstår sitt ansvar i det här sammanhanget är smått obegripligt. Polis och åklagare har sin utredning. Den ska partiet inte lägga sig i. Men V har sin egen utredning att göra. Att skubba från den utredningen samtidigt som man gör anspråk på att debutera som ett regeringsparti, det antyder vitala perceptionsbekymmer visavi verkligheterna. Att som Mohamed Ali själv anför; att allt handlar om hans hudfärg, det är faktiskt bara dumheter. Kanske rentav ett utslag av ett slags omvänd rasism där någons hudfärg ska användas som ett argument för att inte kontrollera hans lämplighet som till exempel skattefinansierad makthavare i Sveriges riksdag.

5