En jaktform som löpt amok

Naturvårdsverkets vägledning om hundar i naturen är tydlig: en hund ”får vara lös så länge du kan se den, förutsatt att du kan stoppa den eller kalla in den om den stöter på ett vilt djur.” ¹ Vid jakt gäller rakt motsatt ordning. Jaktförordningen kräver att en hund som ”jagar på ett olämpligt sätt snarast kopplas” – men hur avgör jägaren ett olämpligt beteende hos en hund denne jägare inte ser?² Chihuahuaägaren ska ha kontroll. Den drivande jakthunden är uttryckligen undantagen. Det är inte en gränsdragning i marginalen utan en parallell rättsordning, och tre års granskning för min bok Jägarnas Rike visar att kostnaderna för den ordningen, alltså löshundsjakten, bärs av alla förutom de som faktiskt utövar den.³